Examensdag på Camp Nou!
Då är det äntligen dags för returmötet mellan Inter och de regerande Champions League mästarna från Katalonien i en match som mer och mer framstår som ett direkt avgörande möte för ifall något av lagen ska gå vidare till slutspelet i den finaste av turneringar beträffande klubblag.
Detta är vanligtvis ett väldigt prestigefyllt möte då bägge lagen tillhör Europas fotbollsaristokrati, men just detta möte är extra laddat för främst 4 herrar, mest beroende på det otroligt jämna tabell läget i gruppen där alla 4 lagen har en riktigt stor chans att gå vidare till slutspelet. De 4 herrar det handlar om till är inga mindre än José Mourinho, Pep Guardiola, Samuel Etoó och sist men inte minst Zlatan Ibrahimovic. Tillåt mig att elaborera:
José Mourinho: Portugisen har som bekant en historia i Barcelona som assisterande tränare bakom den numer avlidne Bobby Robson och ska enligt uppgift även ha varit aktuell som huvudtränare för Barcelona efter Rijkaard men avböjde alternativt blev nekad, beroende på vem av herrarna Joan Laporta och José Mourinho man frågar. Hur det nu än ligger till med den saken kan man i vart fall enas om att stöttestenen i de strandade förhandlingarna var relationen samt tonen som huvudtränaren i Kataloniens stolthet ska ha med massmedia och mot övriga lag och deras tränare. José ville som bekant ha helt fritt spelutrymme och därmed kunna sparka högt och lågt mot vem han vill, när han känner för det och detta kunde inte accepteras av Barcelonas starke man. Hur det gått efteråt vet vi då Barca gick mot den perfekta säsongen som kulminerade i Champions League segern i våras ledda av den sympatiske Pep Guardiola och José tog över det enda laget i Italien som aldrig åkt ur Serie A och ledde laget till dess fjärde raka ligatitel i våras.
Däremellan har Inter knappast levererat fantastiska resultat i Europacupspelet där man åkte ut mot Manchesters röda djävlar i åttondelsfinalen och hade innan den dramatiska segern under slutminuterna borta i Ukraina inte vunnit på över 1 år i Champions League. Dessutom förfogar portugisen i år över ett lag som efter sommarens transferfönster ännu mer bär hans speciella prägel än det lag han tog över efter Roberto Mancini och det är just detta som enligt min mening gör denna match så viktig för portugisen trots hans uttalanden om att det avslutande hemmamötet mot Rubin Kazan (som i veckan ånyo vann ryska ligan) är då det hela avgörs.
För förutsättningarna är sådana att skulle Inter förlora så har man inte längre avancemanget i egna händer, eftersom vid en eventuell förlust och en eventuell Dynamo Kiev vinst ikväll, måste man förlita sig på att Guardiolas mannar tar poäng borta i den sista gruppspelsmatchen mot Ukrainarna samtidigt som man själv är piskat att vinna mot Rubin Kazan. Dessutom får José vid en eventuell förlust även hoppas på att Rubin Kazan några timmar tidigare tagit poäng när de mött Shevchenko & co, eftersom i det läget skulle man återigen spela en match där inget annat än en seger skulle resultera i avancemang, och detta mot ett mycket kontringsstarkt Kazan på San Siro dock med den skillnaden att man inte är beroende av det som sker samtidigt i Kiev.
Drömläge? Knappast. Förvirrande? Ja något och samtidigt som jag benar ut dessa hypotetiska situationer påminns jag om det gamla ordspråket på jiddisch som lyder: ”Om min mormor hade pungkulor hade hon varit min morfar.”
Hursomhelst så kan man slå fast att detta är en situation som Mourinho gärna undviker till varje pris, inte minst med tanke på den stora prestige förlust som detta skulle innebära för en man med ett sådant stort ego som den specielle portugisen faktiskt innehar. Han vill nog inte vakna upp på onsdag morgon, titta sig i spegeln och behöva konstatera att laget han leder är på väg att åka ur turneringen han anställts för att vinna, efter en förlust mot laget som i sin tur leds av mannen med jobbet som han själv skulle ha haft och detta med ett Inter bestående av en startelva där drygt 50% av spelarna varit handplockade av honom själv...
Pep Guardiola: Den gamle Barcelona-legenden inledde sin tränarkarriär för lite mer än 1 år sedan och har under denna korta tid vunnit allt man kan vinna som klubblagstränare i Spanien och om man lyckas ta hem VM-titeln för klubblag kommer han även ha lyckats vinna de finaste titlarna man kan vinna som klubblagstränare i Europa överhuvudtaget (Europa och Royal League får ursäkta). Istället för att leva efter devisen ”ändra inte på ett vinnande lag” har den gode Pep satt sitt rykte på spel när han valde att byta bort Barca-ikonen och tillika måltjuven Samuel Etoó plus en halvmiljard svenska riksdaler för att locka över Rosengårds finest. Nu vill ödet att det ska vara just samme Samuel Etoó som får chansen att ikväll sätta punkt för Messi & co’s Europa äventyr och eventuellt göra Pep till den första tränaren, sedan Mästarcuppen blev Champions League, att som regerande mästare åka ur redan i gruppspelet. Därför kan man lugnt påstå att Guardiola inte enbart hoppas på en seger, utan på en övertygande sådan där helst nyförvärvet Ibrahimovic är en stark krydda i den nykomponerade gazpachon som den gode Pep hoppas bjuda hemmapubliken på.
Samuel Etoó: Kamerunaren spenderade 5 otroliga säsongen hos Blaugrana där han som bekant vann 2 Champions League titlar och bland annat gjorde fantastiska 108 mål på 145 ligamatcher. Senaste säsongen var hans bästa någonsin målmässigt då han nätade 6 gånger i Champions League samt fantastiska 30 gånger i Primera Division. Trots detta tvingades han mer eller mindre bort av Guardiola och togs emot av Moratti & Co med öppna armar där han hittat målet 6 gånger i ligaspelet för sitt nya lag. I ”den där jävla Champions” har det dock gått desto tyngre och vi väntar fortfarande på att Samuel ska få spräcka sin nolla under kolumnen för antal gjorda mål.
Samuel har inte gjort någon hemlighet av att han absolut inte ville lämna konstnären Gaudis gamla hemstad och krävde en ursäkt av Guardiola för att ha behandlat honom respektlöst för att han ens skulle överväga att lämna Barcelona. Dessutom har hans relation med Joan Laporta surnat då han övervägde att stämma sin gamla klubb för att få ut pengar som han ansåg sig berättigad till. Inget skulle smaka mer mumma för måltjuven som föddes i Nkon strax norr om Kameruns största stad Douala, än att få ge igen för gammal ost till de krafter i Barcelona som tvingade bort honom genom att slå hål i deras drömmar att bli det första laget i Champions Leagues unga historia som vinner turneringen 2 år i rad. Som extra grädde på moset skulle han även tysta de kritiker som hävdar att hans otroliga målsnitt mestadels berott på att han haft Ronaldinho och Messi som lekkamrater när dessa varit i storform.
Körsbäret på hela bakelsen hade ju varit att få göra det på sin gamla hemmaplan där spelaren som man bytte bort honom emot numer spelar, nämligen en viss:
Zlatan Ibrahimovic: Det långa bollgeniet och tillika citatkungen från Rosengård lämnade under uppmärksammade former Milano för spel i Barcelona. Dessförinnan hade han hunnit med att leda laget till dess fjärde raka ligatitel samt klacka hem (hur annars) skytteligasegern i Serie A på 25 mål. Han har även efteråt avslöjat att han bett Moratti att få lämna om Laporta kom knackandes på dörren och att det inte fanns något annat lag han skulle lämna Inter för än just katalanerna då han ansåg att han hade en större chans att få vinna ”den där jävla Champions” med Barcelona.
Alla vi som följt Zlatans karriär vet att när han är som mest trängd, när det ser som jobbigast ut drar han till med något så sinnesjukt genialiskt att motståndarspelarna förvandlas och blir en del av oss åskådare. När Schweizaren Massimo Busacca blåser igång matchen senare ikväll står Zlatan inför två scenarier. Det första är givetvis den mer aptitretande av de två för Zlatan och alla culés och den innefattar att han själv bidrar till att vinna (genom ett mål eller en genialisk framspelning) och visar att Guardiola & co gjorde rätt som tog in honom istället för Etoó. Den andra är att han än en gång går mållös av planen mot Inter och återigen får kritik för att inte vara de stora matchernas man. Om detta även skulle resultera i att man åkte ur Champions League skulle fiaskot vara fullkomligt och röster skulle höjas om att Guardiola begick ett stort misstag när han bytte till sig Zlatan. Detta tror jag är ett scenario som Zlatan hatar mer än den kärlek han hyser för det förstnämnda scenariet och därför vill jag utfärda en Zlatan varning d.v.s. ett skott i 2000 km/timme i krysset, alternativt klack i 93: e eller något liknande.
Hursomhelst kommer vi få bevittna en fotbollsmatch som betyder mer och innefattar helt andra dimensioner för ovannämnda 4 herrar än övriga aktörer i denna storslagna och dramatiska examensdag som drar igång på Camp Nou kl. 20.45 ikväll.
Forza Inter!
Ps. På söndag kväll däremot hoppas undertecknad få avnjuta en krossad marängtårta a lá Catalán.
