Zimmerman reflekterar: Alla årstider har sin charm

"En naturlig ingrediens i sommaren är "Silly Season". Det spekuleras hit och dit och diverse fotbollssajter tävlar i vem som kan skapa mest rykten under sommaren".

Jag har alltid älskat hösten. Den är oerhört vacker med alla färger den bringar och man kan ha på sig snyggare kläder än under sommaren. Men framförallt så börjar de flesta ligorna just i skarven mellan sommaren och hösten. Tomheten som ibland kan infinna sig under sommarens lördagar och söndagar är som bortblåst.

Vintern är även den en härlig årstid. Ok, i Norrköping där jag studerar kan den vara en rejäl pina mellan varven. Det blåser genom kläderna och in i skinnet under denna råa årstid. Men sedan kommer julen. Och så åker jag hem till Luleå. Där kan man alltid lita på att det är vitt och vackert. Trädtopparna är vitklädda och luften känns alltid så oerhört frisk. Dessutom tenderar Inter att ligga bra till när det är dags för jullov. De senaste två jularna har det känts riktigt bra att vara blåsvart.

Våren är de ambivalenta känslornas tid. Ofta vet du inte vad du skall ha för kläder på dig, för vädret spelar ofta spratt med dig och kan ändra sig flera gånger per dag. Att årstiden har sitt slut och varmare tider väntar är ibland inte ens någon tröst. Men samtidigt så längtar man ju. Våren tar slut. Sommaren kommer. Likaså med Serie A. Den tar slut någon gång under maj. Det kan vi vara säkra på. Men under de sista två månaderna har vi hunnit slitas mellan hopp och förtvivlan sjuttielva gånger. Och det slutar alltid i förtvivlan.

Sommaren är fantastisk. Jag åker oftast upp till Luleå under någon vecka på sommaren, så även i år. Att det skulle bli kanonväder visste jag långt innan jag skulle åka (trots att vissa östgötar på sommarjobbet betvivlade det faktum att staden i Norrbotten faktiskt kan ha +20 under sommaren.). +30 flertalet dagar och när det ackompanjeras med en iskall öl i handen så blir livet inte mycket skönare än så. En naturlig ingrediens i sommaren är "Silly Season". Det spekuleras hit och dit och diverse fotbollssajter tävlar i vem som kan skapa mest rykten under sommaren. Jag har inget emot denna spekulationernas tid. Det jag har svårt för är "CM-naiviteten" som frodas under sommaren.

Själv älskar jag det spelet. Det antalet timmar jag spelat Championship Manager vill jag inte ens tänka på, det är nog ett skrämmande antal timmar jag suttit och coachat mina favoritlag. Och visst. bara för att ta ett exempel så visste jag vem Javier Saviola var långt innan jag sett honom spela. Han blev lite utav en favorit för mig. Men då snackar vi om i "CM-världen".

Vissa verkar inte kunna skilja på de två världarna. På Svenskafans olika forum ges förslag att köpa alla möjliga spelare som är "asgrymma". För i versioner innan CM 4 så var det sällan problem med monetära medel. Bland annat Riquelme, Barcas misslyckade köp, tycker många vore det perfekta köpet för Inter. Visst, jag medger att jag har för mycket empati i min kropp mellan varven, men när dessa inlägg skrivs så måste det göras i all hast. Emre, Dalmat, Karagounis. hört talas om någon av dem? Lägg även till det faktum att Cuper ofta vill ha två "vattenbärare" i mitten så framstår dessa "förslag" till Cuper som ruskigt naiva.

14 år utan en scudetto föder självklart en desperation. Cuper vet att det är nu eller aldrig som gäller. Kraven från klubben och fansen är enorma efter alla dessa år utan framgång. Alla vill ju så gärna att det ska ske förändringar. Rätt spelare skall köpas så vi har täckning på alla fronter. Och så har faktiskt skett. Fadiga är fortfarande ett frågetecken, men räknar vi med att han är ok så har faktiskt Cuper fått vad han vill ha. Efter två år har Cuper fått yttrar av klass. Bättre sent än aldrig. Eller som ett gammalt kinesiskt ordspråk lyder:

"Var inte rädd för det långsamma framåtskridandet, var bara rädd för stillaståendet."

Robert Zimmerman

henla799@student.liu.se
2003-07-22 11:45:00

Fler artiklar om Inter

Inför Inter - Torino: Kan vi hålla nollan?