L'Angolo di Medici: "Totti har valt sitt hjärtas väg"
Svenska Fans egna italienprofet funderar denna gång bland annat på om inte Mourinho i själva verket är italienare, i vilken säng Totti sover, på om signor Rossi har råd att inleda skralt och vad som händer kring och inuti Balotelli.
Inter verkade mer eller mindre handlingsförlamade mot Barcelona. Så fort Inter inte är tvungna till någonting så blir det ofta ingenting. Det är som om de lägger in en osynlig handbroms, man gör inte mer än vad man behöver. Jose Mourinho är mer klassiskt italiensk än hela den italienska tränarkåren i Serie A. Han måste suttit i Herreras skolsal eller fyllt sitt släktträd med gamla italienare. Så fort Sneijder inte är med försvinner rörligheten med femtio procent och det är nog viktigt för Inter att han inte fortsätter vara skadad med jämna mellanrum. Eftersom Inter nu är tvungna att vinna över Rubin Kazan borde det tala för att de grejar det. Att Inter däremot var så tafatt mot Barcelona behöver inte betyda så mycket. Precis som ett gammalt klassiskt italienskt landslag kan man bli livsfarliga efter att ha hankat sig igenom gruppspelet.
Fiorentina har gjort det jäkligt bra. Avancemang i Champions League (mer pengar) och laget går hyfsat i ligan trots att man har ett hål bredvid Gamberini (två hål när han inte är med) och Mutu samt Jovetić skriver frånvaroblanketter. Styrkan har legat i Prandellis stilfulla skicklighet, Zanettis stabilitet, Montolivos återfinnande av sig själv, Vargas enormt jämna högstanivå och Gilardinos superform. De Silvestri är en klar uppgradering och håller på att växa sig stor, Marchionni är med sina trumpinnar till ben mer briljant än enerverande och Santana ser bättre och bättre ut i sin jakt på form. Om Corvino lyckas hitta ett par element i januari med sitt trollspö (jag gillar idén med Breno-stölden) kan det bli riktigt, riktigt bra. Jag tror man har chansen att överraska och kunna gå till en semifinal med hygglig lottning. För övrigt är det kusligt hur lik Gilardino är Inzaghi i sina gester (speciellt efter offside). Han måste vara Pippos och Simones hemlige bror.
Juve har hittat en formsvacka. Några nyckelspelare har dippat i form rejält (Melo, Diego och Amauri t.ex.) och spelarna verkar inte övertygade om vad de ska göra på plan. Tidpunkten för svackan är illa vald och Ferrara befinner sig i en brännpunkt. Han måste få ordning på saker och ting rätt kvickt. I mörkret har ändå Sissoko sett fräsch ut.
Milan har hittat bättre flyt i spelet nuförtiden, mycket tack vare Pato och Ronaldinhos briljans men faktiskt mest tack vare Borriellos nya friska jag. Han är säkrare, har större självförtroende och har utvecklat sin teknik. Hans form har gjort Milan oberoende av att vänta förgäves på att en klumpig holländare ska finna en utopisk vighet och plötslig formtopp. Milan kanske inte är scudettofarligt men saker och ting börjar se bättre ut i väntan på komplettering av mosaiken med ett par framtida fräscha nyförvärv. Mosaiken är i alla fall inte längre bara kritvit.
Egentligen är det förargligt att folk inte förstår hur bra Francesco Totti har varit och vilken stor spelare han fortfarande är. Fråga en Dressman-klädd och rakvattenluktande trettiofemårig studionisse och han kommer säkert rycka lite på axlarna och nämna spottloskor, underprestation och filmningar. Fråga en av mina fritidskids och han/hon kommer säkert knappt ens veta vem han är. De flesta i Sverige ser honom som rätt misslyckad bara för att han inte synts tillräckligt i Champions League, i tillräckligt många skoreklamtrailers eller på framsidan av Playstation-omslagen. Totti har valt sin väg. Han har valt sitt hjärtas väg. Det är tillräckligt stort i sig i en rätt bandiera-urholkad fotbollsvärld. För mig är han väldigt lyckad. För mig är han en väldigt stor fotbollsspelare. För mig sover han i samma säng som Roberto Baggio och Gianni Rivera.
Roma har en rätt bra grund att bygga på. En stor supporterskara, kanske ett nytt stadion och en del bra spelare. De är egentligen bara 2-3 nya spelare ifrån ett scudettovasst lag. En skicklig ytterback, ytterligare en mittfältare och en striker. Vučinić är en skicklig spelare men ingen större målskytt (och lär aldrig bli det) och Menez är en ännu skickligare spelare men ännu sämre målskytt (kan bli en men risken är stor att han inte blir det) så därför får Totti alltför stort ansvar vad gäller målfabrikationen. Tänk vad fina Roma skulle kunna vara med en Gilardino eller Pazzini (varför man inte ansträngde sig mer att få honom är en ren miss) i laget.
Luca Toni är inte av samma kaliber men skulle kunna tillföra en del eventuellt under januarifönstret. En drömvärvning vore annars Candreva. Jag är skeptisk till att han skulle fungera så bra i Inter, eller Juventus - dessutom är båda lagen täta på bra mittfältare. I Roma skulle han utgöra ett innermittfält av underverk med De Rossi. Tänk om Roma dessutom haft kvar en skadefri och formtoppad Aquilani, vilket mittfält! Romadrömmar.
Med Antonio Conte vid rodret har Atalanta en fin framtid. Räkna med en ytterförstärkning i januari (typ Guberti) och en tillfrisknad Ferreira Pinto och han kan få Atalanta att spela ännu mer Conte-fotboll.
Catania har spelat hyfsat hela säsongen men fått ihop glest med poäng. Jag hoppas ändå ledningen har tålamod med Atzori. Snart borde väl också Barrientos vara tillbaka? Däremot skulle man behöva söka mer tuffhet och vinnarskallar under transferfönstret.
Lazio har provat fem olika mittbackar under hösten och att Stendardo lyckats bäst på bara en match talar sitt tydliga olyckliga språk. Om det uppenbara inte är uppenbart så duger man väl inte som d.s, eller hur Igli? Om man inte har flexibilitet eller gränser i sin envishet kan det bara skada en själv, eller hur Claudio?
Zenga och Giampaolo och även Baroni har fått lämna finrummet. Jag trodde att Zenga skulle skapa ett adrenalinfyllt och offensivt välspelande lag och även om det kanske finns hopp för hans tränarkarriär fortfarande, får han nu slicka såren och fundera lite på sitt taktiska kunnande. Till finrummet har Delio Rossi och Alberto Malesani fått återvända. Efter Malesanis klassiska presskonferens med Panathinaikos är han en legend i mina ögon. Om man är så ärlig och full av pondus kan man inte vara annat än en vettig människa och någonstans en tränare med saker att ge. Jag tror att han kan få ordning på Siena, men det kommer bli tufft, det är redan en del poäng att hämta in.
Jag har alltid gillat Delio Rossi. Om han vore en spelare idag skulle man möjligen säga att han saknar kontinuitet. Under sin tid i Lazio var laget ofta briljant men lika ofta ofattbart tafatt (speciellt mot sämre lag). Vi får se hur han formerar det nya Palermo och hur han lyckas integrera Pastore bättre in i laget. Det mesta som jag skrev under sommarmercaton har stämt ganska bra men Pastore har jag tydligen övervärderat. Han har inte lyckats acklimatisera sig till Serie A:s skickligare försvarare och högre fart. Jag tror dock fortfarande på honom och jag hoppas Palermo har tålamod med honom.
Att som 20-åring bära Palermo i sin första säsong var lite väl höga krav. Krav som Zamparini subtilt ställt. Han är en man som aldrig kan hålla tyst eller hålla igen känslorna. Många tror att Zamparini bara är en galen och levande tränargiljotin (till viss del sant) men han är även en president som har mod och vill nå framgång. Att Palermo är där de är idag, har de främst en man att tacka för. Sedan kan man alltid diskutera att han skulle behöva bli bättre kompis med kontinuitet och lugn men då skulle det inte vara Zamparini heller. Man får ta det goda med det onda. Jag kan dock inte låta bli att fundera på vad som händer om Delio Rossi inleder riktigt dåligt? Tar han tillbaka Zenga då?
Som vanligt blåser det kring Balotelli, är det inte hans uppträdande på planen så är det rasistiska påhopp från publiken. Hans karaktär gör att han är ett mer utvalt byte för motståndarfansen än andra svarta spelare men det kan aldrig försvara handlingarna. Frågan är hur länge han orkar stå emot, killen är faktiskt bara tjugo år. Balotelli är i mångt och mycket fortfarande ett barn. Precis som många av mina kids i förorten som jag jobbar med (jag älskar dem alla) tror jag att han använder sig av kaxighet och arrogans för att skydda sig mot sitt dåliga självförtroende. Han har en bakgrund av rotlöshet och svek och i varje eftersläng finns en uppgivenhet, ett rop på hjälp. Jag ser saknad av glädje.
Jag är inte säker på att Mourinhos tillvägagångssätt med disciplin och bestraffning hjälper en förtappad själ. Jag tror att en utsträckt hand och ett starkt förtroende som han inte vill svika skulle vara en bättre modell för nu verkar det som att han hela tiden ska försöka bevisa för Mourinho och hela världen att de har fel. Jag har en säker källa som säger att det finns ett starkt intresse från Arsenal att locka över Balotelli till England. Jag tror att han skulle passa bra in i Arsenal och med Arsène Wenger som vägvisare. Balotelli har så mycket potential som han ännu inte ens varit i närheten att få ut. Jag tror att Wenger skulle kunna få ut en hel del.
Att bara promenera hem Serie B är förstås en utopi. Det har Torino börjat få erfara. Med ett mittfält med spelare som Zanetti, Loviso, Säumel, Bottone och Belingheri kommer man inte komma långt hur många mål än Bianchi gör. Det kommer krävas annat under januari. Att Cesena skulle gå bra hade jag på känn (inte riktigt så här bra men ändå) då det nästan alltid är lättare att komma underifrån eftersom man ofta har en stabilare grund att stå på. Lagen som kommer nedflyttandes från Serie A kommer ofta med ett bagage av misslyckande i själen och byggen byggda i kaos. Cesena har perfekta förutsättningar för att hålla hela vägen. En intressant tränare, bra ungdomsverksamhet, ett riktigt fotbollsstadion och hängivna supportrar. Att Cesena har sålt cirka 8.500 säsongskort (en mycket bra siffra i Serie B) i en stad med ungefär 60.000 invånare är mycket imponerande. Jag tror faktiskt att de går upp.
I helgen är det derby. Genoa-Sampdoria. Sällan kan man se så många härliga spelare på samma plan samtidigt. Snygga tröjor, snygga tifon, tät arena, härlig atmosfär.
Dra fram klockan, per favore...
Arrivederci!!
