Chicago - Los Angeles
3 - 0

Juventus – Inter 2-1: Effektiviteten avgjorde!

Så kan man sammanfatta Derby d’Italia efter att matchens bästa spelare Marchisio avgjort med ett riktigt klassmål då han chippade bollen förbi, en för kvällen riktigt usel, Julio Cesar.

Primo tempo: Matchen drog inte igång i något sprakande tempo direkt, utan tvärtom, det var lite trevande, segt och väldigt tätt på mittfältet och man insåg att det skulle bli precis som de här matcherna brukar bli d.v.s. det laget som vinner flest närkamper på mitten vinner också matchen.

Det stod även klart att Mourinho hade talat om för de sina att de skulle ligga lågt med laget och låta Juventus kontrollera tempot för att sedan bryta de svartvitas uppspel och ställa om blixtsnabbt på kontringar. Detta gick till en början bra då Milito i den 9: e minuten löpte sig fri men Caceres styrde ut bollen till en hörna. På den hörnan drog Cannavaro nästan av Samuels högerarm och likt alla polisvittnen i maffiaserien Sopranos så såg domaren givetvis ingenting.

En intressant notis är att senaste gången Inter fick en straff borta mot Juventus i ligaspelet var ganska exakt för 18 år sedan då Lothar Matthäus reducerade till 1-2 i den 89: e minuten. Senaste gången Inter fick en straff borta mot Juventus i ett läge där matchen varit målmässigt lika eller då Inter varit i ledningen var när Stalin styrde det som hette Sovjetunionen eller om ni så vill: 22: e april 1951 då fransmannen Istvan Nyers fastställde slutresultatet 0-2. Men ja ä inte bittäär…

I den 20: e matchminuten filmade Del Piero till sig en frispark som slogs av Diego och som fipplades in i mål av…ja det är en bra fråga, eftersom Melo firade det, Gazzettan uppger att det sattes av mannen med ansiktet som är perfekt för en karriär inom radio: Chiellini medan Inter.it skriver att det var Del Piero som gav Juventus ledningen. Oavsett vem som slutligen får målet så var det en liten tabbe av Cesar då han borde ha lyckats fösa bort den istället för att, som det såg ut på reprisen, försöka greppa bollen som gled ur hans hand likt en hal tvål. 1-0.

I samband med målet APPLÅDERADE Mourinho domarens beslut att döma frispark, han svor alltså INTE som det har påståtts och denna fruktansvärda handling resulterade i att Mourinho blev utvisad. Hur vågar Mourinho gå på en fotbollsmatch och applådera??? Vilken fräckhet!!

Detta verkade vara den tändvätska som ett mycket segt Inter behövde då man började skapa chanser och på ett underbart inlägg av Deki nickade Etoó in sitt första mål på bortaplan i den blåsvarta tröjan när den gamla damens mittbackar missade helt i markeringsspelet. 1-1.
Efter detta skapades det egentligen ingenting mer än ett skott från mittlinjen av Etoó samt ett skott av Del Piero som Cesar räddade enkelt och under halvtidspausen kunde man konstatera att det var en nervös stämning både på plan samt runt bordet på puben där vi hade matchträff i Göteborg.

Secondo tempo: börjar precis som den första slutar d.v.s. händelsefattigt och mycket låst och betydligt mer kamp än skönspel ända fram till den 57: e minuten där, efter ett fint anfall, Stankovic lossar ett skott i ett mycket bra läge men dessvärre blockeras detta av Grosso och som slutligen resulterar i en kontring där Sissoko skjuter ett lågt och hårt skott där Cesar lämnar en retur rakt i gapet på Marchisio som gör en klassisk tvåfotare förbi Samuel innan han chippar bollen förbi Cesar till 2-1. Ett mycket vackert, elegant mål och jag hoppas innerligt att De Rossi och Marchisio spelar på Italiens mittfält i sommarens VM-slutspel samt att de är i form för då har de azurblå ett väldigt löpstarkt mittfält som blir svårt att tränga igenom.

Strax efter målet kommer Balotelli in och ersätter Muntari och Inter börjar spela 4-3-3. Förutom att snubbla likt Bambi på hal is samt nästan skjuta in en hörna direkt i mål så bidrar han inte med någonting till Inters jakt på ett kvitteringsmål. Däremot filmar han hela tiden och vid ett av dessa tillfällen, där han lyckas och får frisparken med sig, resulterar det hela nästan i ett rallarslagsmål där Buffon och Motta ser ut som de vill slita halsen av varandra. I samband med detta fick Melo sitt andra gula kort och visades ut, något som Samuel borde ha fått när han tacklade Del Piero mycket bryskt men Saccani valde att låta ost och salamiskivorna vila i fickan.

Cambiasso blir utbytt i den 79: e minuten och i hans ställe kommer floppförvärvet från Roma, Mancini och Inter går upp i en 4-2-4 uppställning. Strax innan det bytet genomfördes ramlade Milito i straffområdet och vädjade till domaren men på reprisen kan man se att domaren gjorde helt rätt som valde att inte blåsa straff då Milito trampar på Caceres och inte vice versa MEN detta kan Saccani omöjligen ha sett förutsatt att han inte har stålmannens röntgen syn. Han valde att följa den italienska domarkårens tradition att inte blåsa straff mot Juventus på Olimpico, denna gång förvisso helt korrekt.

Hursomhelst så skapar Inter inte någon riktigt het målchans och det är bara att instämma i min redaktörkollega Davids analys att varje gång Glenn Strömberg kommenterar Inter gör laget en väldigt svag insats och vi kom fram till att ju sämre kommentatorer det är desto bättre spelar Inter. Därför önskar undertecknad att Viasat letar fram Lasse Kinch och låter han följa Inter dygnet runt för då lär vi inte förlora en enda match till, för förlora det gjorde vi och det är bara att hoppas att Mourinho lyckas ruska liv i grabbarna i lagom tid till den avgörande matchen nu i veckan mot de nyblivna ryska mästarna Rubin Kazan.

FORZA INTER!