Krönika: Derby D’Italia har tappat sin klang
Fram till 2006 var Derby D’Italia den match jag fruktade mest. Matchen mellan de två lag som aldrig spelat i Serie B symboliserade Inters kamp mot Moggis järnhand över Serie A. Numera är Inter så pass överlägset att resultatet i detta stormöte knappt spelar någon roll. Och det är nästan tråkigt.
Utan Maicon och utan Wesley Sneijder är Inter väldigt lättläst. Spelet blir statiskt och tråkigt eftersom samtliga mittfältare gör sig bäst som vattenbärare. Mot Juventus fick vi se ett evinnerligt tjongande med bollen, ingen mittfältare vågade bryta mönstret samtidigt som ett desperat Juventus slet för att rädda säsongen.
Jag fick emellanåt känslan av att spelarna brydde sig lika lite som jag gjorde. Åtta poängs försprång kan ha den effekten. Efter slutsignalen fortsatte kvällen som om vi suttit i soffan och tittat på en medioker film. Lördagskvällen levde vidare, Inter hade numera fem poängs försprång. Det finns inget hot från Turin. Det finns inget svartvitt monster under sängen. Derby D’Italia har helt enkelt tappat sin klang.
Jag har både innan och under säsongen diskuterat Inter vs. Juve med en av de få bekanta jag har som, olyckligtvis, håller på Juventus. Envist har jag gång på gång hävdat att Juventus får sikta in sig på kampen om direktplatsen till Champions League. I kampen om ligasegern har de inget att göra. Truppen är helt enkelt för svag.
Det finns inte en spelare i Juventus bästa elva som skulle gå in i Inters dito. Chiellini är grym, Buffon likaså, Diego har potential att bli en superstjärna och Marchisio var fantastisk i lördags. Många spelare skulle jag, om man kopplar bort den vitsvarta tillhörigheten och tittar på deras egenskaper, välkomna in i Inters trupp. Men ingen skulle gå direkt in i startelvan.
Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd i Inter. Det spel vi fick se i lördags var oroväckande uselt och José Mourinhos uppförande lämnar mycket att önska. Man kan inte hytta med fingret åt en supertalang, då man som 46-åring (alltså 27 år äldre än Balotelli) beter sig som en obstinat tonåring.
Milan har fått upp vittringen på Inter och vore det inte för att de har ett ruggigt tufft spelschema härnäst (Palermo (h), Fiorentina (b), Genoa (h) och Juventus (b)) så skulle jag vara riktigt orolig för att vi ska tappa ligaledningen till dem. Klarar sig Milan lyckosamt från denna kvartett av matcher så måste Inter, tragiskt nog, öppna plånboken i januari
José Mourinho sa i augusti, efter Sneijders ankomst, att ”nu är min trupp komplett”. Jomenvisst! Det finns alldeles för mycket dödkött i truppen och alldeles för få spelare som vågar vara kreativa. En del av lösningen stavas säkert Goran Pandev, men samtidigt så har makedoniern inte spelat på länge och lär behöva en lång tid för att bekanta sig med Inters (så kallade) spelsystem.
Kanske är det ett tecken på självdestruktivitet, men på något sätt känns det lite skönt att Inter har problem just nu. Lite spänning är bra för nerverna.
