Seriestart: Bredden ger oss guldet! (del 2)
Övriga som ansluter och lämnar
Efter försäljningen av Crespo krävde fansen en fullgod ersättare. Klockan 12.49 lördagen den 30 augusti, dagen innan seriepremiären fick vi rapporterna om att Julio Ricardo Cruz från Bologna har skrivit på för tre år med klubben. En liknande spelartyp som Crespo, dock ett par klasser under sin landsman. Man frågar sig därför:
Varför byta ned sig såhär?
Ja, något konkret och ärligt uttalande från klubbledningen får vi nog inte, men Morattis ord om att vi inte kunde garantera Crespo en plats i startelvan får gälla som förklaring ändå. Cruz inhandlas som backup åt givne målmaskinen Vieri. Argentinaren lyfter en lön på 1,5 miljoner euro per år och är således överkomlig i pris.
Samtidigt som Cruz inhandlades från Bologna, valde klubbledningen att låta trogne Nicola Ventola gå på ett års lån till nyuppflyttade Siena, nödvändigt eller inte? Svårt att säga, hur som helst bra att Nicolino får speltid i en klubb som tveklöst uppskattar hans tjänster kommande säsong.
Ytterligare en spelare går på lån kommande säsong. Mittbacken Gonzàlo Sorondo har man inte hört ett knyst från på ett år nu, så långt har han varit från startelvan. Standard Liège blir hans klubbadress kommande säsong, vilket också det är bra. En såpass ung spelare skall ha speltid och på så vis få rutin.
Konkurrensen centralt på mittfältet har även den ökat inför i år i och med värvningar. Från Panathinaikos värvades tekniske greken Giorgios Karagounis. Hans insatser på försäsongen har varit av blandad kompott, och han har visat tråkiga tendenser till att vara lättfotad. Men då han plockades som Bosmanfall är jag nästan redo att förlåta ledningen. I en affär där förre årets otvivelaktigt mest arrogante och oansvarige spelare, Domenico Morfeo, gick till Parma gick de blågulas mittfältsgestalt Sabri Lamouchi motsatt håll. Lamouchi lär kämpa för en plats och denna värvning skall nog inte enbart ses som ett sätt att bredda truppen.
Sista dagen innan seriepremiären valde även klubbledningen att låna ut nervsvage mittfältstalangen Stephane Dalmat till Tottenham Hotspur. En sådan transfer hade det spekulerats om i under en längre tid, men kanske en överaskning att det kom såpass sent? Döm själva. Fransmannen går på ett års lån till den engelska Premier League-klubben.
Slitvargen och hängivne mittfältaren Luigi di Biagio lyckades inte övertyga klubbledningen om fortsatt förtroende, han skeppades vidare till Brescia. En annan spelare som skeppades iväg var den portugisiske besvikelsen Sergio Conceicao, som liksom Di Biagio fick gå som "free agent", det vill säga klubben löste deras kontrakt för en summa pengar. Conceicao återfinns denna säsong i Lazios ljusblåa dress, och man kan ju fundera på om vi inte kunde ha försökt förhandla med Lazio om spelaren istället för att släppa honom gratis?
I de bakre leden
På försvarsfronten har två spelare anslutit, och nämnde Sorondo har lämnat. Den ena av dessa två är 32-årige dansken Thomas Helveg. Han har de senaste säsongerna spelat för systrarna på andra sidan stan, och har således redan en tuff uppgift i att vända supportrarnas miner till det motsatta. På försäsongen har inte gjort bort sig, och en av våra redaktionsmedlemmar tror faktiskt av någon anledning att han kommer bli årets värvning, jag låter dock vem vara osagt.
Den siste i raden av värvningar är lite av en överraskning. Franske vänsterbacken Jeremie Brechet, tidigare i Olympique Lyon, inhandlades liksom flera andra de sista dagarna denna vecka. För min del är han i princip okänd. Men hans meritlista imponerar ändå lite på mig. 150 matcher för Lyon, två ligamästerskap i Frankrike senaste två åren, samt tre a-landskamper är enligt mig ett rätt skapligt facit för att vara 24 år gammal. Nu återstår det att se om han klarar av pressen på San Siro, gör han det ser jag detta som en bra värvning för att balansera laget.
* * *
Ja, som synes har omsättningen varit rätt stor denna säsong, ingen ovanlighet förvisso. Men känslan är att vi i år inhandlat flera spelare som inte går rakt in i startelvan. Utan mer för att bredda truppen och göra den slagkraftig på alla håll. Det är just detta som jag tror är våran nyckel i år. Vi har inte mer spets än förra säsongen, åtminstone inte anfallsmässigt. Däremot känns det som att laget är mer komplett denna säsong.
Vi har precis som förväntat inhandlat yttrar av klass, det som egentligen borde ha gjorts redan för två år sedan när Héctor Cúper tillträdde som tränare och önskade duktiga kantspelare. Nu har vi dem hur som helst, och det återstår att se om de kan prestera vad vi förväntar oss. I övrigt har vi, trots den stora omsättningen spelare, i princip samma startelva som under förra säsongen. Backlinjen är densamma, med skillnaden att vänsterkanten nu förstärkts ytterligare, i och med Cocos knäskada. Vi har nu, sett över lag, oerhört bra bredd. Detta gör att vi bör klara av våran årliga ranson av skador, bättre än tidigare säsonger då inköpen gjorts mindre väl avvägt och balanserat. Cúper har fått de spelare han bett om, förvisso även lite storm i vattenglaset den gångna veckan. Men han har framförallt fått ett ultimatum:
Vinn eller försvinn!
Igår talade Cúper inte om att det är rätt år, utan om att det är året för att vinna. Jag tror honom, just nu har han god hjälp.
È il nostro momento...
