Lazio övertygar stort - i en halvlek
För första gången sedan hösten 1999 vinner Lazio en premiär. I en halvlek imponerar man också stort, men sedan...
Lazio inledde den efterlängtade seriestarten med att igår ta emot Lecce på Olimpico. Det viktiga Champions League-kvalet tidigare i veckan visade sig inledningsvis inte ha satt ner Lazios styrka nämnvärt - backgiganten Jaap Stam missade förvisso gårdagens match på grund av den skada han ådrog sig i onsdags - men Lazio inledde hursomhelst matchen strålande.
Den från Milan avvisade legenden Demetrio Albertini tog som väntat platsen jämte Stankovic på Lazios innermittfält. Något förvånande är det också just Albertini som inleder målskyttet för Lazio. Nu är det knappast för sina egenskaper som avslutare Albertini tar plats i Mancinis bygge - men dessa egenskaper visade sig nu finnas. Mittfältaren får bollen med ryggen mot mål i straffområdet. Med ingen att passa vänder han "i steget" och skjuter ett diagonalskott med vänsterfoten. Skottet går precis utanför målvaktens räckvidd. Lazio inleder därmed årets målskytte med knappa den första halvleken spelad. 1-0. Detta var ett bra sätt att presentera sig för hemmapubliken Demetrio!
Mihajlovic visade att hans så efterlängtade frisparksmål mot Benfica för tre veckor sedan kanske inte var en tillfällighet - frisparksmålen har ju annars varit obefintliga de senaste åren. Mihajlovic har skyllt på en skada - och detta kanske stämmer. Igår var Miha´s frisparkar giftigare än på mycket länge. Minst två frisparkar slagna på typiskt maner ställde debuterande Lecce-målisen Amelia på svåra prov. På en frispark strax efter Lazios ledningsmål skarvade Corradi in bollen i nätmaskorna. Detta mål dömdes dock bort för en marginell, men troligen korrekt, offside på anfallaren.
Lazio har nu en riktigt bra period. Man vaskar fram flertalet målchanser, och får också ytterligare ett mål bortdömt (av okänd anledning). Mitt i Lazios press bjuds dock gästerna på en gratischans efter hårresande slarv och passivitet mellan Couto och Peruzzi. Som tur var blev marginalerna för små för Lecce-anfallarna. Just här skulle en reducering smakat illa. Ganska omgående måste dock istället Amelia återigen kapitulera då Corradi på retur efter Stankovic skott enkelt kan förpassa bollen i mål. 2-0.
Det var inte slut med detta. Efter en Mihajlovic-hörna hamnar bollen tillslut hos Fiore strax utanför straffområdet. Fiore drar typiskt till på halvvolley. Stenhårt. Bollen går otagbart in i mål. 3-0. Med mersmak.
Andra halvleken får istället en olycklig utveckling. Lazio spelar nu mycket passivt och kan inte utnyttja sin välförtjänta 3-0 ledning från den inledande halvleken. Kanske är det som Mancini efter matchen hävdade så att Lazio ännu inte är fulltränat och därför inte klarar av fyra halvlekar på en vecka. Men detta är en inte helt övertygande förklaring.
Faktum är att Lecce gång på gång oroar Lazio under andra halvleken - passningarna skär genom ett passivt Laziomittfält och försvar, där de otäckta ytorna blir alldeles för stora. Ofta kommer Lecce igenom centralt och på Lazios vänsterkant, som tenderar att komma i obalans. Redan i den femte minuten av andra halvleken kan också Lecce genom den nyinbytte anfallaren Konan (inte barbaren) reducera på en närnick efter ett fint inlägg från Lazios högerkant. Därefter har Lecce också flera högkvalificerade chanser, ofta på skott strax utifrån straffområdet där bollarna viner kring Peruzzis vänstra stolpe. Chanser som dock Peruzzi lyckas avstyra med tur och skicklighet. Vid ett tillfälle i slutet av matchen får han också hjälp av sin (välplacerade) vänstra stolpe två gånger inom ramen av några sekunder när Lecce pressar för att få utdelning. Fast innan dess har Massimo Oddo slutligen något ologiskt punkterat matchen med ett fint initiativ. Från sin högerkant viker han sig in i banan och lossar ett vänsterskott som skruvar sig in i bortre hörnet. Ett ologiskt, men faktiskt mycket vackert avslut.
***
3-0 ledningen från den första halvleken var ytterst välmotiverad. Lazio var här ruskigt överlägsna i spelets alla moment. Lazio skapar åtminstone ytterligare tre rejäla målchanser förutom målen. Den sammanlagda 4-1 vinsten var däremot mer tveksam. Lecce hade många ypperliga chanser att åtminstone ytterligare en gång näta bakom Peruzzi. En tvåmålsvinst för Lazio skulle troligen vara en bättre avspegling av matchbilden. Lite oroande är som konstaterat att Lazio så faller igenom i den andra halvleken. Är det Stams frånvaro som ställer till det? Eller är det enbart som Mancini hävdar att Lazio inte är uppe i max-form ännu? En förklaring jag dessutom har svårt att köpa till fullo: Varför har man då inte matchat mer under sommaren - mot bättre motstånd - även om nu en del av förklaringen ligger i trippen till USA som ju blev ett halv-fiasko. Nåväl - en gång är ingen gång. Lazio övertygar mycket till en början och kunde ha lett med mer än tre mål efter en imponerande första halvlek. Kanske ska det faktum att man sedan faller igenom inte övertolkas. Jag ska inte måla fan på vägen i onödan - att slå av på takten i en tremålsledning är inte helt onormalt. Men denna gång kunde det faktiskt blivit kostsamt om marginalerna varit annorlunda. Hade Lecce fått ytterligare utdelning i mitten av andra halvleken hade nerverna börjat spela in ordentligt. Kanske får vi facit nästa vecka när Lazio möter Sampdoria. En kär återkomst till den liguriska hamnstaden för Sampdorialegenden Roberto Mancini?
