Gåtan Juventus - vad är egentligen fel?
Äntligen faller snön som sprider ljus och ger julkänsla. Vad som däremot allt annat än sprider ljus är Juventus och dess prestationer på sistone. Vad har egentligen hänt med vår gamla dam?
Juventus är en av de förnämsta klubbarna i världen. Man har meriter som få klubbar kan motsvara. Smeknamnet "Den gamla damen" är också det anrikt och förnämt. Det ska symbolisera elegans, en äldre dam som bara blir finare med åren liksom. Årets upplaga av Juve bär inte upp smeknamet särskilt väl. Den gamla damen känns helt enkelt som ett missvisande smeknamn. Årets gamla dam har gått från exklusiva pälsar och fin Champagne, till billig kofta och Rosita. Klubben agerar inte som förut, stabiliteten som tidigare varit klubbens signum är som bortblåst. Man tappar till synes säkra ledningar och försvarsspelet är som ett skämt i relation med fornstora dagar. Jag förstår mig helt enkelt inte på Juventus - modell 2009!
Det är även vid lite eftertanke omöjligt att förklara klubbens miserabla insatser den senaste tiden (undantaget hemmatriumfen mot Inter). Spelet går långsamt, man har inget fungerande passningsspel och klubben verkar sakna spelidé. Försvarsmässigt lämnar spelet också många frågetecken. När den heroiske Chiellini saknas verkar inte ens gamle Cannavaro hålla ställningarna. Man har i ligan blivit utspelade av Bari och Napoli etc. Klubbar som jag på intet sätt vill förringa, men en klubb som Juventus får inte agera så som varit fallet. Likaså är insatserna i Champions League svåra att acceptera. Tänker främst på den senaste och ödesdigra insatsen mot Bayern, samt den veckorna före mot Bordeaux. Motsåndet höll i bägge fallen yppersta klass, fast det håller inte som förklaring. Juventus ska inte behöva bli så utspelade och nästintill förnedrade. Var finns stoltheten hos spelarna? Brinner man inte för emblemet på bröstet?
Det är mycket som jag inte får ihop, tycker nämligen att Juventus förfogar över en mycket bra trupp. Problemet är att många underpresterar. Felipe Melo är ett exempel, i Brasilien och under sejouren i Firoentina har han varit säkerheten själv. Vunnit närkamper, stått rätt och kryddat detta med hyggliga tekniska färdigheter. I Juve är han som förbytt. Dräller med bollen, försöker dribbla i utsatta lägen och känns mer än lovligt otymplig. Fabio Grosso är ett annat mysterium. I landslaget har han alltid presterat, varit bra bakåt, såväl som framåt. I svartvitt har det varit en annan femma. Enstaka bra insatser har följts utav rörande mediokra matcher. Sist men inte minst så bör även Amauri ifrågasättas. Han kom förra hösten och agerade som en världsforward. En stark och svårstoppad centertyp, inledningsvis, med stora framgångar som målskytt. Av detta återstår nu ingenting. Brassen har blivit orörlig, målsumpande och förbannat gnällig! Hur kan spelare med sådan potential uträtta så lite?
På tränarbänken och med det yttersta ansvaret för spelet sitter Ciro Ferrara. Som spelare var han en vinnare i ordets främsta bemärkelse, meriterna är rent fantastiska. Spelaren Ferrara var även en ledare både på och vid sidan av banan som krävde 100 % av sin omgivning. Som tränare är han visserligen helt orutinerad, men jag begriper inte varför han inte lyckats använda sina ledaregenskaper även som tränare? Den tuffe försvarschefen som inte drog sig för att yttra obekväma sanningar till lagkmarater under spelarkarriären är helt harmlös som tränare! Han gör ett oengagerat intryck under matcherna och verkar ha svårt med disciplinen. Detta att döma av lagets ofta loja insatser på planen. Till råga på allt så verkar Ferraras taktiska egenskaper vara obefintliga. Den, med all rätt, kritiserade Ranieri hade åtminstone en tydlig spelidé. Ser ni någon hos Ferrara?
Julen står för dörren och Juventus har försatt sig i en situation där man omöjligt kan få lugn och ro vid julbordet. Däremot spelar man årets sista match till helgen mot Catania. En match där tre poäng i någon mån förmildrar situationen för klubben. Tre poäng innebär att man som mest har sex poäng upp till inter när vårsäsongen tar vid. Det är ett försprång som långtifrån är ointagligt. Vi får hoppas att en pånyttfödd gammal dam inleder 2010. Att blaskig Rosita har blivit halvtorr champagne igen och att den sunkiga koftan åter bytts mot fin päls! Ärligt tror jag det blir svårt med nuvarande ledning, hoppas kan man ju dock. Slutligen så önskar jag alla fans en God Jul och ett Gott Nytt År - låt oss hoppas på ett bättre (beträffande Juventus) 2010
