Serbien Montenegro-Italien 1-1
Ett underlägset Italien fick med sig en poäng hem från Belgrad, en poäng man ska vara fruktansvärt nöjda med.
Italien fick se sig tillbakapressade från första avspark. Serberna var rejält taggade, de visste att det var nu eller aldrig som gällde.
Hemmalaget skapade någon hygglig chans då och då men de lyckades aldrig med avsluten.
Italien hade inte mycket att komma med förutom någon enstaka kontring. Bland annat hade Vieri ett gyllene läge att spela fram en helt solo Inzaghi i straffområdet men istället för att försöka få fram bollen valde Vieri att söka straff i duellen med den serbiske backen. Fel!
I 22:a minuten vann Italien en frispark på egen planhalva. Cannavaro skickade upp bollen mot Vieri som via sin försvarare fick fram bollen till Inzaghi. Pippo rann in i straffområdet och placerade in ledningsmålet bakom Jevric.
Sen hände något häpnadsväckande. Istället för att dra sig tillbaka som brukligt var det nu Italien som tog över. Möjligen chockades serberna av baklängesmålet. Så småningom tog hemmalaget över igen, och sen behöll man kommandot under resten av matchen.
Direkt efter vilan blev Italien bestulna sedan Vieri blåsts av för offside i ett mycket bra läge.
Strax efter paus bytte Trapattoni in Gattuso istället för Camoranesi, för att överhuvudtaget försöka komma in i matchen. Det funkade stundtals, men på det stora hela var det bara marginellt. Serbien ägde mittfältet, jag faktiskt hela planen. De var först på förstabollen, andrabollen, ibland till och med tredjebollen. Italien hade svårt att ens hitta en medspelare med sina passningar, faktum är att man inte skapande en enda målchans värd namnet under matchens andra hälft. Anfallsspelet var med andra ord icke-existerande.
Med en hel del tur och en rejäl dos skicklighet från i synnerhet Buffon och mittbackarna lyckades Italien hålla rent fram till den 82:a minuten. Efter en hörna tvingades Buffon till en räddning nere vid första stolpen, returen hamnade tyvärr framför fötterna på en helt ren Ilic som knappast kunde missa.
Resterande minuter handlade bara om att freda målet från ytterligare påhälsning. Trap hade kastat in Fiore och Corradi utan att förändra ett dugg till det bättre. Man höll emot och bärgade en poäng, men den poäng Finland tog mot Wales var så mycket viktigare. Nu räcker det för Italien att besegra Azerbajdzjan hemma i sista matchen, något som man gör med 4-0. ;)
Hur stora växlar ska man dra på det här? Är det redan slut på det roliga? Nej. Italien såg slitet ut, men fråga mig inte varför. Man gick in med andra halvlek mot Wales i ryggen, man kunde med andra ord bara bli sämre. Dessutom mötte man ett rejält taggat hemmalag som för dagen var minst en klass bättre. Det är bara att se framåt och vinna sista matchen så är det klart.
(Tyvärr uteblev inför-rapporten på grund av diverse tekniska problem.)
