Roma-Brescia 5-0
Ingen lär tycka om det. Ingen lär vilja erkänna det. Men Roma är ett lag att räkna med i år. Det bevisar gårdagens match, det klena motståndet till trots.
Det är en märkbar skillnad i år. Eller rättare sagt, det är ett nytt lag. Gör inga misstag - detta Roma har inget som helst att göra med förra årets pajasar i röda tröjor. Detta är en titelkandidat. En av de tyngsta dessutom.
Men om vi tar det från början...
Capello ställde upp laget på ett offensivt manér, med såväl en av de vassare tridente fotbollen skådat som den mystiske, förbättrade versionen av Cafu på högerkanten. Och: Originalet, Carlo Zampa tillbaka bakom mikrofonen.
Utdelningen lät inte vänta på sig för Fabio Capello, Roma rivstartade matchen i ett högt tempo där man ständigt utsatte Brescia för nya test. Redan efter 11 minuter spelade tridenten Cassano, Montella och Totti till sig det första målet. Vincenzo Montella var sist på bollen då han frispelats av Cassano, och napolitanaren straffade Brescia med en mäktig avslutning i nättaket.
Fem minuter senare, frisparksläge till höger om straffområde. Alla väntar ett inlägg av Totti med högerfoten. Alla väntar förgäves. Istället fick Christian Chivu en drömstart i sin första "riktiga" match, med hjälp av sin makalösa frispark i mål. Det går helt enkelt inte att placera bollen "mer" i krysset än vad Chivu gjorde, det är en fysisk omöjlighet.
Roma fortsatte anfalla precis hela tiden, men Castelazzi i gästernas mål hade faktiskt en bra dag trots segersiffrorna. Han blandade mirakelräddningar från nära håll med att avväpna Cassano vid frilägen. Il tridente visade sig dock vara för stark för att Castellazi skulle kunna stå emot mer, och efter ytterligare lite "klapp-klapp" spel avslutade Totti från gränsen til straffområdet. Castelazzi stod inte mycket till chans på även det målet.
Efter en inledande halvtimme som Capello senare kallade en inspiration för alla unga spelare i världen slog Roma av på takten något. Brescia var redan ett slaget lag, men Pelizzoli fick ändå göra skäl för lönen från tillfälle till tillfälle.
I den andra halvleken visade Totti återigen precis varför han idag är fotbollens nummer ett. Hans konstverk som var 4-0 målet är för mig omöjligt att göra rättvisa med simpla ord. För hur kan man uppleva det magiska i Michaelangelos verk, bara genom att läsa en beskrivelse utav det Sixtinska kapellet? Jag accepterar att uppgiften är mig övermäktig och njuter istället utav videon av målet en gång till.
I slutminuterna av matchen fixade Mancini (men vilken värvning!) en straff. Totti var vid det laget utbytt, så Chivu var näste man på listan. Rumänen visade sig vara precis så ödmjuk som ryktet säger, och gav bort straffen till Carew som också han spelade sin första match för Roma. Med lite hjälp på traven fick så även Carew den perfekta starten på sin karriär i Roma, då han utan problem överlistade Castelazzi med ett hårt skott.
Alltså, 5-0 i hemmapremiären.
Det är inte motståndaren som besegrats som inger respekt. Brescia är trots allt, utan fjolårets Appiah och Mazzone samt skadade Baggio, ett mediokert lag som Roma ska vinna över. Men det är sättet man gör det på som är så fruktansvärt respektingivande. Om jag vore Lippi hade jag varit riktigt nervös.
Och så hade jag specialstuderat Mancini.