Höstens match
Sju mål och fotbollsfest i höstens match.

Höstens match

Skribenterna på Svenska Fans Italiensida har gemensamt summerat höstsäsongen och nominerat samt röstat fram vinnare. I dag presenterar vi "Höstens match" - den match som var mest minnesvärd under hösten.

Hossein Nayebagha och Henri Nekmouche från Cagliari- respektive Milan-redaktionen ger sin syn på 4-3-matchen mellan Milan och Cagliari.

- Milan och Cagliari stod för en härlig tillställning under hösten och bjöd bl.a. på sju mål (med bud på fler). Var det någonting den här matchen INTE hade?

Hossein Nayebagha: Som Cagliarisupporter var man stolt efter matchen, men om jag ska vara lite subjektiv så känner jag att den saknade det som man i brist på annat ord kan kalla för "rättvisa". Det kändes surt att ha varit med om en sådan färgsprakande tillställning, och sen när matchen är över är vi som förloraren i den stora festen. Jag hade hellre sett lagen dela på poängen, så indirekt gjorde detta att min entusiasm efter matchen var lägre än vad den var för Milan-supporters och de neutrala.

Mindre subjektivt kan man konstatera att vi inte såg så mycket tjafs eller utvisningar. I galna eller händelserika matcher brukar det höra till att det förr eller senare uppstår en hetsig situation med storbråk som följd. Och många tycker att det gör matchen ännu roligare. För egen del tyckte jag att just i det här fallet var det bra att det inte blev något sådant. Det gav fotbollsmatchen mer värdighet, och jag hade nog inte orkat ha ytterligare saker att reta upp mig på än förlusten. 

Henri Nekmouche: Det var en spännande match som vände fram och tillbaka flera gånger och den visade att Cagliari är ett bra lag. Deras seger mot Juventus i omgången efter är ytterligare ett bevis på det. Jag minns Patos helt fantastiska 3-2-mål i krysset – vilken fullträff och vilken underhållning! Själv satt jag på en bar på Phi Phi Island och såg matchen tillsammans med mina vänner som inte är Milanisti. När jag jublade åt Seedorfs 1-0-mål redan efter fem minuter trodde mina vänner att det skulle bli en enkel historia för Milan. Men 25 minuter senare var det gladare miner när Cagliari helt plötsligt – men välförtjänt – ledde med 1-2.

Mina vänner gick då lugnt iväg för en välbehövlig timmes massage med stora förhoppningar om att de rödsvarta skulle förlora. Men bara några minuter senare kunde jag jubla två gånger på två minuter – tillsammans med bartendern – åt Milans kvittering och ledningsmål. Vilken vändning! Efter Ronaldinhos 4-2-mål släppte man dock in Cagliari in i matchen igen och det blev lite onödigt spännande – man riskerade att åka på ett baklängesmål. Därför var det iskallt av Leonardo att låta Rodney Strasser göra debut mitt i Cagliaris kvitteringsjakt. Det den här matchen inte hade var ett solomål från Ronaldinho. Men det kommer.

- Vad hade du för tankegångar före matchen?

Hossein Nayebagha: Milan verkade starkare än på väldigt länge, så jag försökte finna anledningar till optimism. Jag tänkte att vi hade en god chans att göra minst ett mål mot försvaret, men samtidigt få det svårt mot den mångsidiga offensiven. Vi hade också en ganska hopplös inbördes bortastatistik mot Milan inför matchen med bara förluster under 2000-talet, men jag visste att vi hade kommit närmare och närmare för varje match. Jag hade nog ändå inte trott att vi skulle våga anfalla så mycket som vi sedan gjorde. Samtidigt kändes det som att vi inte hade något att förlora, och med facit i hand så kanske spelarna kände detsamma. 

Henri Nekmouche: Det hade varit landslagsuppehåll veckorna innan, men Milan var inne i en positiv trend och jag hade faktiskt förväntat mig tre poäng och skönspel. Något vi verkligen fick. Förutom det var mina tankegångar att försöka hitta en bar som kunde visa matchen. Efter några ”Yes I will attend your party tomorrow” lyckades jag få en brittisk party promoter att styra rätt kanal på en skärm i hans pub. Jag satt som ensam Milanista mitt bland en massa Tottenhamsupportrar som följde sitt lag på andra skärmar. Lyckligtvis spelades matchen kl 15, vilket är kl 21 i Thailand, så jag behövde inte göra en ”See you later babe, I’m gonna watch Milan now” kl 02:45, mitt i ett Beach Party, som jag gjorde när Milan spelade mot Marseille några dagar senare.

- Serie A sägs ju av många stå för en destruktiv och alltför taktisk fotboll. Men i denna match verkade det som man släppte på alla hämningar. Vilken typ av matcher vill man helst se som supporter?

Hossein Nayebagha: Jag tror det är stor skillnad på vilken supporter man frågar, och den stora skillnaden ligger i vilket lag det är som man håller på. Topplagen är tillräckligt starka för att vinna matcher även när de inte spelar särskilt bra. Det öppnar debatter för hur laget ska spela. Vi som håller på de mindre lagen bryr oss mycket mindre om hur vårt eget lag spelar, så länge poängen ordnas är vi ganska nöjda. Däremot finns det en fördel med den rörliga fotbollen, i det att man inte på samma sätt behöver vara rädd för att hamna i underläge eller extrem måltorka. Då kan det vara oerhört svårt att ta sig ur besvärliga situationer, vilket gör det till ett existerande orosmoment även man har råkat vinna med 1-0 den senaste matchen.

Om man sen ska tala om de matcher man ser mellan de andra lagen, så vill jag se på bra fotboll. Mål är kul men inte prioritet nummer ett. Jag tillhör också en generation som har det utskällda VM 1990 som det första riktiga mötet med fotbollsvärlden. Det innebär att min syn på fotboll och dramatik på många sätt handlar om att ju färre mål det görs, desto större blir anspänningen och desto mer förlösande blir målet när det väl kommer.

För mig kan det därför kännas lite oseriöst när målen börjar hagla in. Särskilt om det är Hawaiifotboll som spelas med en total avsaknad av struktur i händelserna. När man gnäller om den typen av fotboll brukar man ofta anklagas för att vilja vara lite bättre än den stora massan som vill ha underhållning, men jag vill påpeka att jag inte sätter mig framför en match för att se på "bra försvarsspel" och så vidare. Det är snarare när försvarsspelet är så genomuselt - som det ofta kan vara i två andra kända ligor - som jag anmärker på taktik och försvarsspel. Milan - Cagliari bjöd inte på fantastiskt försvarsspel, men det var inte heller totalt kaos. Som Cagliari-supporter fick jag se våra killar göra tre väldigt snygga mål, snarare än att någon klant gjorde bort sig och gav oss en massa öppna lägen. Mål ska kräva en bra prestation, och ett bra anfall ska kräva lite mer huvud och inte bara kraft och tempo. 

Henri Nekmouche: Milan-Cagliari bjöd på väldigt mycket njutning, med fantastiska mål, men ärligt talat så måste jag säga att matchen också bjöd på en hel del lidande. Det blev lite onödigt spännande. Det svängde så mycket att en del säkert fick huvudvärk. Men eftersom att det slutade bra för Milans del så har jag helt klart mest positiva minnen. Fotboll handlar om känslor och den här matchen väckte verkligen känslor! Jag vill hellre uppleva en Leonardo-4-3-seger än en Ancelotti-1-0-seger. Och vet ni vad? Det är nya tider – det här är Leonardos Milan. Så njut!

- Vad måste ditt lag göra annorlunda inför nästa möte lagen emellan?

Hossein Nayebagha: Jag vet ärligt talat inte. När vi möter ett lag som utklassar oss i resurser handlar det lite om att hoppas på att de har en dålig dag, för jag vet inte om man i det stora hela kan kräva så mycket mer än det som vi presterade. Det fanns ett par svaga individuella insatser i försvaret som man kan peka på, men utöver det kan jag inte se så mycket andra alternativ. Tror inte heller att Milan är rätt lag om man ska satsa på en starkare defensiv betoning i taktiken. Det var nog rätt att utnyttja deras svagare punkter i försvaret. Men jag vet att vi kommer att vara på hemmaplan nästa gång, och det kommer att vara en mental fördel för oss.

Henri Nekmouche: Milan har skött sig bra på bortaplan hittills så jag är inte orolig. Leonardo spelar väldigt offensivt, och en del spelare (Ronaldinho t ex) jobbar inte alltid tillräckligt bra i defensiven. Eftersom att Cagliari är ett offensivt lag är det naturligt att det blev målrikt sist. Till returen hoppas och tror jag att Leonardo har förfinat sitt system ännu mer, vilket innebär att hela laget jobbar i defensiven. Precis som Barca. 

- Finns det något annat minnesvärt möte lagen emellan som du kommer ihåg?

Hossein Nayebagha:
Bortamatcherna vill man mest glömma. Jag minns dock hösten 2006 när Milan var på besök på Sant'Elia. Vi vände matchen under andra halvlek från 0-1 till 2-1. Först var det en straff som Suazo satte, och när Andrea Capone lobbnickade ledningsmålet kort därefter var det en sådan euforisk stämning som verkligen var härlig. Men det dröjde inte alltför länge innan kvitteringen kom. Av Borriello om jag inte minns fel. Matchen slutade 2-2. Inte riktigt lika bra fotboll som den senaste matchen nu, men klart minnesvärd. 

Henri Nekmouche: Jag minns Ronaldos comeback mot Cagliari borta år 2007. Ronnie hade varit skadad i flera månader och helt plötsligt spelade han 90 minuter mot Cagliari. Brassen gjorde en bra match, han hade bl a ett stolpskott. I övrigt minns jag Gilardinos vackra och avgörande 1-2-mål i samma match. 

Tack Hossein och Henri!

Övriga nominerade:
Cagliari - Napoli
Genoa - Sampdoria
Genoa - Roma

Redaktionenmarko.uusitalo@svenskafans.com@markowarheart2010-01-04 07:00:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 11)