Matchrapport: Det är supportrarna som är tokiga

Interspelarna sjunger om Pazza Inter - tokiga Inter - på den nysläppa CD-skivan. Men om det några som är galna så är det vi fans. Igår var det som vanligt när Dynamo Kiev stod för motståndet. Vi suckar och stönar och gnäller - och i slutänden räddar Vieri våra drömmar.

Det var en skitmatch, det finns inga förmildrande omständigheter. Det här var Inter när det är som sämst. Vi har lärt oss att Inter sällan presterar den där publikfriande fotbollen - men vi kommer aldrig att acceptera att de välavlönade spelarna orkar röra på fötterna.

Men vi tar väl det hela från början. Inter började faktiskt ganska så bra. Med Emre som dirigent och Kily och van der Meyde på kanterna kom Inter i anfallsvåg efter anfallsvåg.
Och individuellt sett presterade flera spelare på en klart godkänd nivå. Men detta räcker inte långt om lagspelet är nästan totalt obefintligt.

Efter 23 minuter får Inter en frispark. Den så långt pigge Kily slår en fin boll som går över alla spelare till Cannavaro längst bak. Han kommer oerhört högt och får iväg en mycket välplacerad nick. Målvakten gör någon slags dålig TV-räddning och Adani kan efter att ha tagit ner bollen slå in returen i mål.
Nedtagningen gjordes med hjälp av armen och målet borde inte ha godkänts.
Sju-åtta minuter efter målet hade även van der Meyde en boll i nät, men Martins hade tiondelen innan blivit avblåst för ruff i en 50/50-situation.

Direkt efter Inters underkända mål vände Kiev på spelet och som en blixt från klar himmel var det plötsligt 1-1. Toldo, som gjorde sin hundrade match i Intermålet, hade inget vidare jubileum. På det hela taget agerade han visserligen med sedvanlig pondus. Men han var också huvudansvarig till Kievs kvittering. På ett hårt och lågt inlägg försöker han greppa bollen framför sig istället för att fånga den intill bröstet. De vanligen så säkra nävarna svek och bollen studsade ut till en helt fri Fedorov, som enkelt kunde slå bollen i mål.

Nu tappade Inter allt. Det var lama passningar, klumpigt fotarbete och en inställning som skulle fått en pojklagstränare att ilskna till. Kan det verkligen handla om underskattning - jag kan inte se någon annan orsak till den usla mentala inställningen.

Ukrainarna spelade samtidigt mycket fult, kanske inte överdrivet farligt eller hårt utan snarare utstuderat osportsligt. Oftast var det Emre som var måltavlan för östeuropéernas fasthållningar, sparkar och livtag. Turken såg piggare ut än på länge, men fick aldrig chansen att visa sitt kunnande.
Kiev orsakade inte mindre än 33 frisparkar. Domaren var till en början vaken och varnade tre vittröjade, men han vågade sedan när det destruktiva spelet fortsatte inte visa ut någon Kiev-spelare, istället gick den sista varningen till en frustrerad Emre.

Nu skall vi absolut inte skylla på domaren för att segern blev så knapp. Precis som så många gånger förr fanns orsaken istället i det egna spelet. De blåsvarta visade stora brister i elimentärt lagspel. En man sprang med bollen och de andra tio stod och tittade på.
Inte ens det numera patenterade bytet då Helveg kommer in och Javier Zanetti får ta steget upp på mittfälten hjälpte till. Inte ens Capitano fick spelet att stämma.

Kiev visade att de förutom brottning även är bra på fotboll. Tack vare en optimistisk inställning och snabba omställningar kom man ofta i numerära överlägen Som tur är var åtminstone försvarsspelet i någorlunda normal klass. Det var Kiev som hade det mesta och det bästa av spelet.

Vi satt och svor i soffan och vi förbannade lagledning, spelare och tränare. Men likt förbannat när Inter får en frispark strax innan full tid så börjar vi hoppas. Ja, vi till och med börjar tro på att segermålet är på gång. Vår gigant Christian Vieri hade bytts in för första gången efter sin skada. Trots att han var hårt fasthållen i tröjan är han högst i luften och skarvar in bollen via något eller några huvuden och in i mål. Målpasset kom även denna gång från Kily Gonzáles.

Efter slutsignalen känns det precis som när man ser ett misslyckat golfslag studsa och rulla upp på green. Man är missnöjd - men när resultatet räknas samman får man inga stilpoäng. Även de orättvisa och oförtjänta segrarna räknas.

Vi är fem poäng före Arsenal. Men ännu mer viktigt är att vi är tre pinnar framför Kiev. Segern var mycket, mycket viktig och detta var ett stort steg på vägen mot avancemang till åttondelsfinalerna till våren.

Grazie Christian Vieri!

Mikael Karlholm2003-10-01 23:21:00

Fler artiklar om Inter