La Settimana Scorsa med Nico & Nicole
Varje vecka tar Nico & Nicole upp och reflekterar över den gångna omgångens mest intressanta händelser, resultat och spelare i La Settimana Scorsa.
Denna vecka har bjudit på en makalös comeback av Pazza Inter, ännu en flopp-omgång för Ferrara, ett Sampdoria som faller fritt mot tabellens nedre regioner, Balotelli har återigen stått i rampljuset där Zárate gjort honom sällskap och slutligen ställer vi frågan: Melo - one-season-wonder eller krossat självförtroende? Nicole, dina tankar kring Balotelli-cirkusen?
Balotelli svarade som bekant på Lega Calcios bestraffning genom att skriva ett öppet brev på Inters hemsida. I brevet förklarade han hur trött han är på att höra rasistiska kommentarer slängas efter sig, när han själv anser att han uppför sig väl på planen.
Den här soppan tycks aldrig ta slut. I ärlighetens namn börjar jag bli trött på att Balotelli ständigt ska vara i blåsväder. Men jag blir än mer trött på fans som buar ut spelare på grund av deras hudfärg. Inters fans ska själva ha slängt rasistiska kommentarer på Chievos Luciano under matchen, vilket de bötfälldes för.
Jag påstår inte att Balotelli gjorde rätt i att applådera provokativt åt Chievo-fansen, men man kan ändå fråga sig om Inter-fansens burop mot Luciano hade uppmärksammats lika mycket om han inte hade gjort det. Jag förstår Balotellis ilska gentemot rasismen, men för att arbeta mot den kan man gå till väga på andra sätt. Att skriva ett öppet brev där man förståndsmässigt redogör för sina känslor är ett bra exempel. Speciellt eftersom Balotelli i brevet ber om ursäkt till de fans som var oskyldiga men även står fast vid att han är fruktansvärt trött på alla rasistiska kommentarer och glåpord som ständigt haglar över honom. Jag tycker att vi ska ge Balotelli tid. Tid till att få bukt med sina känslor på ett bättre sätt. Tid till att på egen hand finna sig själv och mogna. För det gör inte saken lättare att man ständigt får höra, både från höger och vänster, att man borde växa upp. Det leder bara till mer provokation. När vi ändå är inne på Inter – Laget fortsätter att vinna, hur ser du på 4-3 vinsten mot Siena? Nico?
Mourinho hade en tunn trupp att tillgå men lyckas återigen ändra matchen till sin fördel genom i efterhand geniala byten. Inter var defensivt dåligt organiserat men Siena ska inte tas ifrån något då de ledda av ”Big Mac” Maccarone gav Inter en rejäl fight. Till skillnad från vad en del bittra hatare säger så tycker jag att Inter med sitt nya 4-2-3-1 spelar en i överlag attraktiv fotboll och med en Sneijder i form börjar man se riktigt vassa ut. Pazza Inter levde upp till sitt smeknamn i lördags och som neutral åskådare var det väldigt vackert att bevittna. Magisk comeback och känslor så starka att de kändes genom tv-rutan och in i hjärtat på en. Som Filippo Tramontana sa efter slutsignalen: Vem sa att Inter inte har hjärta?!
Mourinho lyckades alltså förlänga sin svit till 127 hemmamatcher utan förlust och vi fick se ett glädjerus á la VM-guld när domare Peruzzo blåste av matchen.
Ja, man kunde se hur lättad han var i intervjuer efteråt då han förklarade att han ställt in sig på förlust ju längre matchen led och därför hade reagerat som han gjorde. Han, likväl laget, förtjänar en applåd för insatsen. Med fyra primavera-spelare på bänken, ingen Eto’o, ingen Balotelli, ingen Cambiasso gjorde man i slutändan ändå det bästa av situationen. Mourinho hann även med lite ödmjukhet då han berättade att han kände empati för sin motpart Malesani, men skickade samtidigt ut en fyndig örfil till Juventus och Milan genom att säga: Vi visste att Milan och Juventus var fantastiskt lyckliga i den 87:e minuten, lagom lyckliga i den 88:e och i den 93:e kanske en och annan tv kastades ut genom fönstret.
Ett lag som däremot inte verkar kunna vinna längre är Sampdoria. Vad har hänt, Nicole?
Sampdorias fantastiska säsongsinledning fick inte bara fansen i Genoa att jubla. Ingen Serie A-fantast kunde undgå vilken fröjd för ögat lagets sagolika spel var. September var Sampdorias månad, då man hamnade på första plats i ligan genom att bland annat vinna mot Scudetto-favoriten Inter. Motståndarlagen fruktade, med all rätt, radarparet Pazzano som hade den brutala förmågan att röja allt som kom i deras väg. Ja, det var helt enkelt många som trodde på att Del Neris Sampdoria skulle gå ett mycket gott år till mötes. Men lika många tvekade. Och hos en del var det inte en fråga om den positiva trenden skulle vända. Utan när.
När gick allt åt skogen?
Förlusten borta mot Juventus kom att bli Sampdorias fall. Spelarnas självförtroende sjönk vilket resulterade i svagare prestationer och allt sämre resultat. Gnistan som man bara några veckor tidigare fått beskåda var så gott som försvunnen. Cassano fick utstå burop av upprörda fans och svarade barskt med hot om att han gärna flyr sin kos om det inte passar. Efter förlusten mot Milan erkände Del Neri bristerna hos laget. Problemen fann han både i anfallet och i försvaret. Den förre Atalanta-tränaren valde att acceptera situationen som den var genom att se framåt och tänka positivt.
Det dröjde inte länge förrän andra lag visade sitt intresse för att sätta klorna i Sampdoria-spelarna. Flera spelare ryktas lämna klubben och det har man bekräftat genom att bland annat ”sätta ett pris” på Pazzini, som Chelsea visat stort intresse för.
Personligen tror jag inte att Del Neri kommer att kunna återskapa samma fina balans som man hade i början på säsongen. Självförtroendet bland spelarna är allt för lågt. Många nyckelspelare kommer med all sannolikhet att lämna klubben och det blir intressant att följa Sampdoria i januari. Vi har redogjort fallet Balotelli. Hur resonerar du angående Zárate vs. Ballardini? Nico?
Zárate vs. Lazio är en såpa som blossade upp i förra veckan genom att tränare Ballardini kritiserade Mauro Zárate, vilket sedan följdes upp av att Mauros agent gick ut och sa att Ballardini var tvungen att be om ursäkt, om inte så skulle Zárate sluta i laget. Ballardini vägrade men berömde sedan Zárates arbetsförmåga efter Udinese-matchen. Via agenten fick vi dock återigen höra att Mauro inte var nöjd och att om situationen förblev densamma skulle en av dem tvingas lämna i slutet av säsongen. Agenten, som förövrigt är Mauros äldre broder, tillade även att hans klient inte vill skapa problem (inte heller föra sin egen talan verkar det som) men att Ballardini har behandlat honom med bristande respekt.
Hur ska Lazio lösa detta?
Zárate borde för det första börja föra sin egen talan och för det andra inte låta sin agent ta en intern affär av denna storlek till pressen. Nu vet vi ju inte vad som sker bakom stängda dörrar men är det så att Ballardini endast kommit med den kritik till Zárate som allmänheten fått reda på så borde den lilla trollkarlen lära sig att ta kritik bättre helt enkelt. Nu vet vi ju alla att inget är som det verkar vara och agenter har det i sin natur att vara lömska. Om det inte finns någon annan väg att gå (läs: om Z och coach B verkligen inte kan bli sams) borde Lotito sparka Ballardini då Zárate inte kommer att säljas. Ett par nyförvärv borde även köpas in, främst kreativitet på mittfältet men även en mittback eller två av rang. Får man in ett par bättre spelare, spelar laget troligen bättre och det höjer moralen och minskar snabbt risken för bråk av denna sort. Framgång är i fotbollens värld lika med lycka i de flesta fall, inte alltid dock.
På tal om framgång. Felipe Melo förväntades bli en av grundstenarna i ett nytt, framgångsrikt, Samba-Juventus. Istället har kritikerna haft en picknick kring hans ruttnande karriär. One-season-wonder eller krossat självförtroende, vad är fallet, Nicole?
Förväntningarna på 26-årige Melo var skyhöga. Efter en succésäsong i Fiorentina och en ypperlig prestation i Confederations Cup väntade ett nytt kapitel i mittfältarens karriär. Ett kapitel som hade kunnat sluta med ännu mer framgång och ännu fler ovationer från åskådarna.
Tyvärr fick vi än en gång bevisat att skenet kan bedra. Melo har inte hittat rätt i spelet. Små misstag begås gång på gång. Det dåliga självförtroendet märker man av på långa vägar samtidigt som man kan undra om Juventus spelidé verkligen passar honom. Enligt rykten ska brassen själv ha kritiserat Ferraras spelsystem. I vilket fall som helst har Melo en talang som få och jag är säker på att han kommer återfå sin fina form. Med eller utan Ferrara. Dåligt självförtroende, inte one-season-wonder!
När vi ändå är inne på Juventus och Ferrara. Ciro har gjort tvärtemot Milan-tränaren Leonardo och fått sitt lag att spela och prestera sämre med tiden, vad tror du detta beror på? Nico?
Feghet känns som det uppenbara svaret just nu. Han gick från att stundtals bjuda Juventus-publiken på sprakande fotboll (laget var ojämnt) till att ställa upp ett med ett så in-i-helvete fegt 4-4-1-1 med noll kreativitet. Ferrara har förvandlats till en nästintill fegare version av Ranieri med undantaget att Juventus nu läcker än mer bakåt. När man märker att en så defensiv uppställning inte fungerar; borde man då inte ändra matchplan till en satsning på att helt enkelt göra fler mål än motståndarna? Och förresten, vart är Giovinco? Juventus bästa spelare när han plockas in (undantag Chiellini), men vad gör det när Ranier-… Ferrara inte verkar bry sig. Efter Juventus – Milan droppade han ju även kommentaren om att han inte var orolig vilket får en att undra hur bra verklighetsuppfattning den gode Ciro har. Foten efter Napoli-matchen? Jag hoppas det för Juventus skull. Hiddink, en ny spelidé och en ny mittback kanske kan lösa problemen.
Vi ses igen nästa vecka, Ciao Ragazzi!