"Vad var det jag sade...?"
Japp, ni läser helt rätt. Och jag hoppas nu på att de mail som droppar in under er vilda segernatt håller någon form avstil värdiga er som vinnare. För något annat än vinnare kan man inte kalla AC Milan för i detta kvällens derby, det 256:e.
"Vad var det jag sade...?"
Jo, såhär sade jag. väljer att plocka ut ett par citat från fredagens självsäkra artikel, som jag givetvis skall äta upp imorgonbitti på frukostsmörgåsen. Om det nu blir någon frukost vill säga, vettefan om jag alls vaknar imorgon efter detta debacle...
"Ja, jag är kaxig. Ja, jag kan få äta upp det..."
(Visst fan ska jag få äta upp det...)
"Minns inte riktigt längre hur det var i våras..."
(Oh fan, nu minns jag ju precis hur det var...)
"Annat än seger på söndagkväll skulle göra mig något oerhört överraskad..."
(Det var länge jag var så här överaskad...)
* * *
Sådär, kändes ju rätt bra att få det ur världen. Vad som svider mer är väl dock att behöva erkänna fram till nästa möte att de rödsvarta är herre på täppan, kungar av Milano, bäst i stan. Ja, välj vilket epitet ni vill. Jag föredrar att blunda, hålla för öronen och dra något gammalt över mig sålänge.
Se bara till att ta det lugnt med att skryta om derbyvinster framåt januari när ni förlorar hemma mot Ancona och ser er själva tappa ytterligare mark på de andra topplagen...
Det stämmer, jag har svårt att inte försöka pika och irritera, även om jag blivit tagen på sängen och mitt lag blivit utspelat och trampat på i ett derby.
Sug på karamellen, så länge det bara går. Ju mer självgoda ni blir, desto bättre.
* * *
En trevlig tvåpinnsflagga som skymtades på Anello Verde I får avsluta denna bittra artikel. Den löd:
"101% Anti Milan...
Hell yeah!
C'è Solo l'Inter!
