Interlegender: Nr.6
Efter många om och lika många men bakom lyckta dörrar kommer äntligen fortsättningen på serien Interlegender. I fokus denna gång står den tyske fältherren Lothar Matthäus.
Milan hade sina holländare medan vi hade våra tyskar, det var Nordeuropa som regerade Milano under det sena 80-talet och det tidiga 90-talet. Matthäus är måhända inte en legend i samma bemärkelse som Zio Bergomi eller Guiseppe Meazza men för en utsvulten sentida Interista är Lothar Matthäus utan tvekan en hjälte. Att ha burit nummer 10 i den klassiska Misuratröjan är en lika god premiss som någon annan.
Lothar Matthäus föddes 1961 i den tyska staden Erlangen och via Borussia Mönchengladbach hamnade han i Bayern München 1984, redan då en rutinerad landslagsspelare. 1988 gick flyttlasset till Milano och stadens stolthet där det blev en relativt kort men ack så framgångsrik sejour. Det var under denna tid tysken stod på den absoluta toppen av sin spelarkarriär, en fullkomligt komplett spelare och härförare av stora mått. Jag skulle vilja hävda att Lothar Matthäus är en av dom absolut mest kompletta spelarna genom tiderna. Allt fanns, defensiven, blicken, steget, skottet och ledaregenskaperna. Att samma kille som fick den icke önskvärda uppgiften att neutralisera en viss Diego Maradona i VM-finalen 1986 även mäktade med att göra mål i var tredje match för Inter är ett tydligt bevis på denna fullkomlighet. Lothar Matthäus anno 1990 har få övermän i världen såväl före som efteråt. I VM samma år var han utan tvekan den bäste spelaren, måhända hade San Siros gräsmatta ett finger med i leken.
Karriären i Inter inleddes direkt med en scudetto under Trappatonis ledning säsongen 1988-89. Titelmässigt blev det föga mer förutom en seger i Uefacupen 90/91 vilken förvisso höll högre klass då än nu. Matthäus gjorde mål tillsammans med en inte helt okänd Nicola Berti i finalmötet på San Siro då Roma besegrades med sammanlagt 2-1. Lägg därtill en tämligen meningslös seger i den italienska supercupen 1989. Han spelade totalt 153 matcher i Intertröjan och gjorde under denna period 53 mål. Efter fyra säsonger gick flytten 1992 åter till Tyskland och Bayern München där titelsamlandet inte på något sätt stagnerade.
Nu är detta en artikel ur Intersynvinkel men hans prestationer i landslaget kan inte negligeras. Han gjorde debut i stora sammanhang under EM 1980, en landslagskarriär som inte slutade förrän 20 år senare i EM 2000. 150 landskamper(rekord), fem VM-slutspel(delat rekord) och 25 VM-matcher(rekord) säger egentligen allt. Lothar Matthäus är för alltid en legend för i Inter som i fotbollen i stort.
Den något sånär invigde behövde inte vara ett geni för att förstå att en tränarkarriär var som gjuten för Matthäus. Via Rapid Wien och nu Partizan Belgrad lär den gode Lothar inom ett par år ta steget fullt ut och träna en europeisk storklubb. Varför inte Inter? Det är alltid trevligt när cirklar sluts.
Titlar och utmärkelser
* VM: Guld 1990, Silver 1982, 1986
* EM: Guld 1980, Brons 1988
* Italiensk mästare 1989
* Italiensk supercupmästare 1988
* Uefacupen 1991, 1996
* Tysk mästare 1985, 86, 87, 94, 97, 99, 2000
* Tyska cupen 1996, 98, 2000
* Le ballon d'or 1990
* FIFA world player of the year 1991
* Årets spelare i Italien 1989
* Årets tyska spelare 1990, 99
