20^ Dukning för den stora festen
Trots förluster för topplag mot bottenlag kan seriens vändning inte kallas något annat än en prolog till nästa helgs superderby i Milano. För det är verkligen det det handlar om.
Milanoderbyt kan bli det största på väldigt, väldigt länge. Ett Inter som aldrig någonsin viker ner sig mot ett Milan som är lite för overkliga just nu. Kung Marco och den frivillige gycklaren bredvid honom som just nu är minst lika bra som någonsin leder ett lag supportrarna ska vara mäkta stolta över.
Milans match mot Siena tog slut redan när Borriello snubblade på Curcis underarm. Helgens räddning: Dida mot Calaió. http://www.youtube.com/watch?v=5Ar3aC57_rM#t=01m50s
:::: :::: ::::
Cagliari-Livorno är precis en sån match som skulle kunna bortprioriteras av samtliga tv-kanaler. Utom den som faktiskt visade den. Den som är seriös, seriöst seriös.
Tyvärr var det inte roligare än att det enda bra laget såg till att göra slut på matchen tidigt. Livorno har inte många spelare som överlever i Serie A. Hur man ska klara sig kvar med gubbar som Diniz och Raimondi i en startelva är en uträkning som inte går ihop. Trebackslinjen med Diniz, Rivas och Perticone är inte det smidigaste man kan vila ögonen på.
Cagliari å andra sidan är ett av ligans mest sevärda lag. Allegri förtjänar att testas med något tyngre. Inter eller Juve, om man vill dra på direkt. Eller Valencia. Han är som gjord för en sån klubb. Det blir väl Sampdoria eller något motsvarande på vägen.
Andra halvleks behållning var dels Jeda som bör börja prenunmerera på någon slags lott om pengar är något han behöver mer av, dels Claes Anderssons utläggning och Serie A:s och viss övrig fotbolls framtid.
Domare Giancola gjorde sin första match i högsta ligan. Med visst hopp om förändring kan man inte bli annat än besviken när han uppenbart fått samma order av Collina som alla andra får före match: "Alla som ramlar, trillar, snubblar eller svimmar ska ha frispark."
Med andra ord höll debuten duglig nivå.
:::: :::: ::::
En tillfällighet att Cordoba sattes in som vänsterback mot Bari? Knappast. När Bari spelar med i praktiken fyra anfallare behövs det motvikt. Bari påminner en del om Chievo version 1 i det avseendet, inte bara för att de når övernaturliga resultat. "De flygande tupparna"?
Det är så uppfriskande att pyttar som Siena och Bari på allvar kan störa ligans ångvält. Baris satsa-allt-mentalitet med ett fullsmackat San Nicola i ryggen visade ingen som helst respekt. Lucios plastpondus räckte inte.
Handsen behövde inte ens vara fransk, den var helitaliensk. Barretos firande genom att hylla en skadad kamrat visar att det finns något särskilt i Venturas lag. Gubben borde få medalj av presidenten för att han lyckats hitta så många diamanter där ingen någonsin skulle få för sig att leta.
Parisi visade rutin när han tvingade Lucio att fälla honom och Barreto hade självförtroende nog att gräva ner mästarna en decimeter till.
Problemet var ju bara att Inter är Inter. Inter är aldrig någonsin uträknade. Inte ens om de ligger under med fyra mål i 95:e minuten. Inter har inte nio liv, Inter har nio liv med fem nollor bakom. Man är inte mästare utan anledning, man blir inte mästare utan anledning.
Tre straffar på en kvart. Rosetti är säkert nöjd med sig själv. Han fick synas en hel del och gjorde det av rätt anledningar.
:::: :::: ::::
Roma mot Genoa är förmodligen det roligaste Serie A har att erbjuda. I synnerhet de gånger man möts i Genua. Genoa är ligans häftigaste lag och Totti motsvarar ensam hela Gasperinis skapelse i attraktionskraft. Det är alltid en aning deprimerande när Totti inte spelar. Roma kommer samla ännu fler poäng när både han och Toni är fräscha.
Ranieri har infört en klassisk taktik med att aldrig släppa in något och sällan göra mer än det enda som krävs. Det är läckert. Och snart utrotat, därför får det gärna bevaras i mindre skala.
Genoa fyrbackslinje såg jag inte mycket av. Det som ut precis som det brukar, förutom att det nu var Dainelli som lite för ofta misslyckades med det enda han borde vara bra på, det vill säga hålla hårt och olagligt i en spelare av Tonis storlek.
:::: :::: ::::
Chievo tog en historisk seger mot Juve. Det var sannerligen på tiden, och inte mer än rätt då Catania också tog vara på sin chans före jul. Det är glädjande att ligan blir roligare och mindre förutsägbar. Bottenlagen har väl aldrig kunnat hämta så många bonuspoäng som nu?
Juves största problem är inte Ferrara, Juves största problem är att man har så många spelare sjukskrivna. Om man byter tränare, får man automatiskt tillbaka alla skadade spelare då? Så här tera-impotenta vad man inte under de år man inte ens ville anfalla. En luftpassning till Sorrentino var det närmaste man kom på Bentegodi.
Två hela matcher utan en vettig målchans. Nästan tre, Parma bjussade faktiskt på minst ett mål. Botten är inte nådd. Nyss sex poäng från serieledning, nu sex poäng från undre halvan.
Det är trots allt skönt att veta att ledningen lärt sig av misstagen från i våras då man sparkade Ranieri. I det här läget hade Ranieri varit arbetslös för två månader sedan. Det går framåt även när det står still. Eller till och med går bakåt.
Nästa helg kommer Ranieri tillbaka till Turin och han kommer åka skadeglatt leende hem till huvudstaden, oavsett vem som står framför bänken på den andra sidan. Det kommer han göra satans rätt i, i synnerhet när han stjäl den Champions League-plats han troddes beröva Juve på i våras.
:::: :::: ::::
Doni ploppade plötsligt upp som dominator igen. Det var några dagar sedan. Inte var det väl en Mutti-effekt? Två snygga mål, framförallt det andra, och en fin assist till Padoin. Tre poäng till Doni, tre poäng till Atalanta. Bäst i Lazio var de vita tröjorna. Fina som is.
:::: :::: ::::
Mihajlovic har tränat Llama till att slå frisparkar. Det är den enda slutsatsen man kan dra efter det här: http://www.youtube.com/watch?v=ktiWLB3IfjA#t=01m12s
:::: :::: ::::
Det gläder mig att se Napoli-spelarna fira den egna målvaktens straffräddning lika mycket som när man själv gör mål. Det är ju precis lika mycket värd. Målvakten får sällan den uppskattning han förtjänar. En straffräddning för en målvakt är som att göra mål för en anfallare. De Sanctis förtjänar alla hyllingar efter Palermo-matchen.
:::: :::: ::::
Siena har släppt in åtta mål på San Siro inom åtta dagar. Finns det rekord för sånt också?
