Cúper för evigt i mitt hjärta!
"Hector Cúper tog oss nästan ända fram första året, en tredje placering till slut. Förra året vart vi tvåa i ligan. Denna säsong fick han ultimatumet att vinna minst en stor titel, annars adjö och goodbye."
Inter är en saga. Inte på det viset att det alltid slutar lyckligt och så vidare, nej nej. Men att det med jämna mellanrum tänjs på gränserna för vad som är verkligt och vad som är just sagolikt.
När du som Intersupporter känner att saker och ting är på väg att bli bra och att det ljusnar, då dyker det upp en overklig snubbe och förklarar för dig att du håller på Inter, och att det således skall vara slut på lyckan. I 9 av 10 fall heter denna snubbe Massimo Moratti, och han har gjort det igen. Inget att vara stolt över.
Angelo Moratti behövde 8 år på sig som president för Inter innan den första stora titeln inkasserades, likväl behövde argentinske demontränaren Helenio Herrera lite tid att arbeta på. Hans tredje säsong blev inledningen på vad vi idag kallar för guldåldern. Då vann Inter ligan, efter att Herrera första året kommit trea, året därefter tagit en andraplats och så slutligen nått högst upp i tabellen 1962/63.
Hector Cúper tog oss nästan ända fram första året, en tredje placering till slut. Förra året vart vi tvåa i ligan. Denna säsong fick han ultimatumet att vinna minst en stor titel, annars adjö och goodbye.
Det blev adjö och goodbye, innan Cúper ens fått försöka. En förlust på 8 matcher var inte tillräckligt för Moratti, som nu försöker spela hjälte och plockar in en ny tränare mitt i säsongen. Om saker och ting blir bättre i slutändan låter jag vara osagt, jag skulle dock inte sätta mina pengar på det.
"Hipp hurra, ni är Inter, dags att börja lida lite igen...!"
Sade Moratti och sålde Crespo till Chelski...
Jag finner inte ord nog för att avsluta denna artikel, sammanfattning eller vad det nu är. Jag har gråtit en skvätt för Cúper, jag tror att han mår ganska dåligt nu. Han fick tydligen beskedet av journalister utanför sitt hem i morse. Enligt Facchetti hölls ett möte igår med Moratti då har fick det förklarat för sig.
Vem man skall tro på i sammanhanget står skrivet i stjärnorna. Jag tror på Cúper. Men min tro på Moratti i allmänhet har sinat, nu går det inte längre. Han kan stoppa upp sina pengar någonstans. Zacherroni kommer säkert gör allt för att lyckas, och han får mer än gärna överbevisa mig och slå alla med häpnad. Han har dock inget lysande utgångsläge, att skapa något på så kort tid är svårt, Moratti lär ju inte direkt ge honom tid, resultat kommer vara A och O. Mycket möjligt så inleder han med att ta en fin skalp. Säg att vi vinner mot Roma hemma nästa helg, och så är alla glada. Sedan blir det som det brukar, bytet ger bara en tillfällig effekt och sedan går lunken vidare...
Nej, detta är en soppa. En soppa jag aldrig skulle beställa in på restaurangen. Men jag antar att Fru Moratti har huvudreceptet hemma i kokboken, Massimo äter väl den både morgon, middag och kväll...
Hector Raúl Cúper, du har och kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta!
Adjö Mister!
