Milan - Lazio
Kattens lek med råttan
Det ska sägas direkt. För att riktigt kunna hota Milan på San Siro där Lazio inte vunnit mot Milan sedan (typ) antiken behövde Lazio ett ledningsmål - och Lazio gör faktiskt ett fullständigt korrekt ledningsmål. Ett mål som helt felaktigt vinkas av för offside efter ett hjärnsläpp modell större av linjedomaren. När Lazio nu sedan har så förtvivlat svårt att både skapa, och utnyttja, chanser gav detta en klar indikation vart denna match lutade. Teoretiskt sett skulle matchen kunna ha slutat oavgjort. Bägge lagen gör ju faktiskt ett mål var. Men detta är som sagt på ett högst teoretiskt plan. I själva verket utklassas Lazio av Milan. Milan är fullständigt överlägsna och borde ha gjort minst ett par mål när man väl hamnar i ledning och Lazio istället blir tvungna att mer och mer blotta sig i sin fruktlösa jakt på en fungerande offensiv. Hur matchen utvecklats om Lazio inte bromsats upp av denna felaktiga domarbedömning är omöjligt att veta - en alternativ matchutveckling går det aldrig att sia om. Mer än då att Lazio verkligen skulle ha behövt detta nu närmast stulna mål.
Men nu går jag händelserna i förväg. Någon slags kronologi ska en matchrapport innehålla - även om det nu inte finns mycket glädjande att presentera i en sådan sammanställning.
Matchens första halvtimme är tämligen jämn. Lazio står upp bra och ställer till problem för Milan där ett kompakt försvarsspel trasar sönder hemmalagets intentioner att sätta press. Lazios mittfält och försvar fungerar här väl som gemensam försvarsenhet. Något vi annars inte skämts bort med under inledningen av säsongen. Motståndet förpliktigar. Däremot är anfallsspelet redan inledningsvis fortsatt tveksamt. Lopez verkar närmast be om ursäkt varje gång han utmanar. Det håller inte. Corradi, å andra sidan, tycks behöva Lopez draghjälp för att kunna hota. Ensam blir han ett lätt byte för suveräna innerbacksduon Maldini-Nesta.
Under den inledande kvarten tar faktiskt Lazio ett visst tag om händelserna. Ett misslyckat skott av en förövrigt misslyckad Fiore, blir istället till ett bra när-nickläge för Lopez. Lopez hinner dock inte få ordning på kroppsdelarna och får se sitt avslut gå över mål från nära håll. I den femtonde minuten lyckas då Lazio för enda gången i matchen med ett riktigt genomtänkt anfall. Man rullar vackert upp Milan-försvaret med två väggspel. Corradi avslutar det senare och spelar in centralt där Stankovic rusar fram och trycker in bollen till 0-1. Men linjedomaren hänger på något vis inte med och vinkar av. Helt vansinnigt fel. Det där var till och med ingen svår situation. Men nu blev det avblåst och det var som om detta även blåste av Lazios ambitioner.
Den följande kvarten är ganska jämn, inga större chanser skapas åt något håll. I den trettiosjunde minuten faller så matchens enda mål. Pirlo utmanar och dribblar sig fram på vänsterkanten. Från nedre delen av straffområdet slår han ett inlägg som skapar kaos runt boxen. Efter lite studsande når bollen fram till Pirlo som nu avancerat centralt, Pirlo kan enkelt och ostört förpassa bollen in till 1-0 till hemmalaget. Knappast motiverat i detta läge, men likaväl matchavgörande.
Lazio blir efter Milans mål synade på ett uppenbart sätt. De himmelsblå försöker trycka upp laget för att skapa chanser. Men det fungerar inte. För många spelare håller inte ens närheten av den klass de höll i fjol. Framförallt Fiore, Stankovic och Lopez gör inte alls det som kan förväntas. Och Lazio behöver just dessa spelare för att dyrka upp bättre lag - och framförallt lag av Milans kaliber som i sina bättre stunder påminner om en uppföljare till X-Men - och som tillskillnad mot t ex Real Madrid har ett närmast vattentätt försvarsspel.
Från sitt ledningsmål kan Milan ständigt vända på Lazios svaga anfallsförsök och istället komma rättvända över betydligt större ytor än tidigare. Det är närmast otroligt att spelare som Inzaghi och Shevchenko inte lyckas utnyttja detta faktum för att utöka Milans vinst med ytterligare ett par mål. Flera gånger kommer de i mer eller mindre fria lägen. Men varje gång lyckas Peruzzi eller (framförallt) Stam avstyra.
En av mycket få riktiga målchanser för Lazio i andra halvlek (eller matchen för den delen) bjuder mycket riktigt Milan på. Pirlo slår en vansinnespassning som nästan helt friställer Lopez. Men Lopez blir nu trängd och blir tvingad att avlossa sitt skott ett par meter för tidigt. Dida behöver knappast ens anstränga sig då han får bollen på sig. Denna situation är talande. Jämför med ett annat lag som har ett ofta prekärt anfallsspel nu; Inter. Mycket går på chans. Men det fungerar hyfsat ändå. På topp har man ju Vieri. Ge honom en halvchans och han äter dig levande likt en utsvulten piraya. Vad har Lazio att kontra med? En Corradi som för sällan ens kommer ur startblocken. Och en Lopez som ska spela huvudrollen i en nyinspelning av Ulf Lundells "Jag trivs bäst i öppna landskap".
En mer och mer uppgiven Mancini försöker förändra matchbilden och byter in forward på forward. Lazio avslutar faktiskt matchen med samtliga fyra forwards på plan i olika roller (fråga mig inte vilka mer än att Lopez flyttas ut till vänster). Detta om något är ett tecken på att det inte stämmer. Ett lags styrka avgörs aldrig av hur många anfallsspelare man mönstrar på planen. Det är istället ett tecken på desperation. Faktum är att dessa spelare inte heller skapar ett uns. Ett visst tryck kan skönjas på slutet, men mer än någon frispark och någon halvchans blir det inte. Lazio klarar helt enkelt inte att förändra en spelbild. Man har ingen "Plan B".
Men perspektivet då? Milan är ju ruskigt bra i sina bästa stunder, en uddamålsförlust kan väl vara acceptabelt mot Europas bästa klubblag? Ja, kanske. Men sättet Lazio förlorar på, håglösheten och "icke-ambitionen", gör mig oerhört frustrerad. Man kanske försöker då och då. Men det stämmer inte mellan "anfallet" och det som förra säsongen var ett sådant fruktat offensivt mittfält. Mancini måste lösa upp dessa knutar och främst måste han få till något som liknar ett offensivt kantspel för att bereda de ytor som Lopez & Co. behöver.
***
Visst går det att skylla på linjedomarens uselhet - vilket jag också gjort - men det räcker inte! Lazio skapar så pinsamt lite matchen genom, att även den mest blinde laziale åtminstone för sig själv måste erkänna att laget inte spelar bra just nu. Det är samtidigt så typiskt att de spelare som gör hyfsat positiva insatser är namn som Dabo, Stam och Peruzzi. Rejäla killar givetvis. Men några matcher vinner de då inte. Allting talar för att detta blir en mellansäsong om inte drastiska saker inträffar.
