Lokomotiv Moskva-Inter 3-0
Första matchen utan Hector Cúper som tränare, en sargad elva efter misslyckandet mot Brescia. Det kunde knappast ha sett mer oroligt ut på förhand, resultatet blev därefter.
Inter inledde den första halvleken ganska bra spelmässigt ändå. Tyvärr går det lite för sakta när vi ställer om, och det är det vi främst får sota för i år. Vi tar för lång tid på oss att ställa om, både från anfall till försvar och försvar till anfall.
Bortsett från att Moskva prickade 1-0 snyggt via ribban genom Loskov efter ett par minuter förde Inter spelet mestadels och sökte lägen.
Agerandet av främst Fabio Cannavaro vid målet är under all kritik, och mina personliga motsättningar för denne backspelare växer mer och mer. Tidigare har jag bara försökt vifta bort snedsparkarna, bakåtnickarna och de slarviga uppspelen med otur, okoncentration osv. Nu gör han återigen ett fatalt misstag och skiter helt sonika i sin markering. Fabio, vakna nu!
Om nye tränaren Zaccheroni får för sig att sätta Cannavaro på plan mot Roma till helgen misströstar jag, han har varit allt annat än värd pengarna vi lade ut på honom.
Inter fortsatte jakten på en kvittering men ryssarna var väl smalade i försvar och Inter envisades med att gröta ihop spelet i mitten. Alvaro Recoba var stundtals en frisk fläkt och med sin snabbhet och dribblingsteknik fann han skottlägen vid flera tillfällen. Tyvärr fick han inte till riktningen på skotten och Ovchinnikov sattes aldrig på ordentliga prov.
Från första halvleken finns inte sådär överdrivet mycket att rapportera. Det såg smådarrigt ut bakåt någon enstaka gång när Moskva snabbt ställde om till anfall påhejad av en löjligt högljudd hemmapublik. Givetvis beroende på att alla satt med några löjliga blåshorn och förde ett oväsen som inte var sunt för örat.
Andra Halvlek
Precis som vid alltför många tillfällen denna säsong är Inter ouppmärksamma och tappar totalt greppet om händelserna i början av halvleken. Denna match var inget undantag, och precis som mot Milan och Brescia i de två senaste matcherna fick man även här sota för det och 0-2 var ett faktum när återigen försvaret tappade bort markeringen (Vad händer egentligen?!) och en fri Ashvetia på bortre stolpen kunde raka in bollen när Toldo tvingades till en sidoförflyttning. Toldo var inte alltför långt borta att nå bollen, men lämnades ändå utan chans vid detta tillfälle. Såldes var han givetvis uppretad på försvarets agerande. Förhoppningsvis kan han läxa upp Canna med några örfilar nu under veckan, det lär behövas!
När man nu trodde att Inter skulle försöka visa någon form av revanschlusta och vilja att repa sig så sker raka motsatsen, fortsatt habilt agerande och tio minuter senare damp boll nummer tre in bakom Toldo. Nu skall inte han beskyllas för målet då det var en riktig kalasnick från straffområdeslinjen utav Khokhlov. Cordoba når inte upp i nickduellen och med en perfekt träff seglar bollen ned i Toldos högra burgavel, punktering!
Minuterna senare agerar Verdelli och släpper in både Emre och Obafemi Martins. De bägge får betyget godkänt för visad vilja och arbetslusta. Vad som gör mig illamående av denna match är främst att se välbetalda och snuskigt välbetalda stjärnor dessutom inte visa tillstymmelse till vilja att vända på matchbilden efter 2-0, utan att det skall dröja ända tills trean sitter där för att de skall vakna och upptäcka att de faktiskt håller på att bli förnedrade.
Det blev ändring på inställningen efter 0-3, men varför i hela fridens namn skall det ta sådan erbarmelig tid?
Vieris nick i underkanten av ribban och ut i slutet av matchen personifierar hela denna tillställning. Inte så att vi spelade väldigt dåligt. Men vi visade inte hjärta och vilja för det där sista avgörande momenten och framförallt saknades skärpan i försvaret.
Allt annat än förlust hemma mot Roma på söndag bör ses som ett steg framåt!
