San Siro-Roma 0-0
Roma klarade inte av att slå ett Inter i upplösning denna gången heller, och huvudstadslaget är dömda att för alltid tappa poäng på San Siro.
Glädjande nyheter innan matchstart innebar att Christian Chivu trots sin onda vrist spelade, något som skulle visa sig vara mycket nyttigt.
Det var nämligen i försvaret Roma sattes på prov omgående då Inter närmast chocköppnade. Romas mittfält vek ner sig, vilket innebar att Inters dito lätt kunde ta kommandot. Milanolagets anfallstrojka var dock lyckligtvis alldeles för omständiga och slarviga för att på allvar hota Roma. Oroväckande många frisparkar gavs dock bort i närheten av straffområdet, vilket med lite mer precision från Recoba kunde ha blivit farligt. Vi tackar för att Recoba visar upp samma starka vinnarskalle som förra våren.
I stället för hemmaledning skaffade sig Roma de första riktiga chanserna i matchen, först genom Cassano som läste Cannavaros slarv på ett utomordentligt vis. Cassanos efterföljande lobb över Toldo var dock aningen för hög och bollen passerade mållinjen på fel sida ribban. Totti var näste man att testa Toldo efter en kontring som Dacourt(!) drivit upp. Tottis hårda, dykande skott kunde inte överlista Toldo som gjorde en mycket bra räddning.
Förutom några ruscher från Inter, främst genom Coco, hände det inte ett dugg mer i den första halvleken. Inter kontrollerade matchen och Roma ägnade sig åt försvar och efterföjande kontringar. Trots det var inte bollinnehavet så förkrossande stort för Inter, 53-47 är helt normala siffror borta i Serie A, speciellt på San Siro. Men ska vi vara helt ärliga var Roma, nota bene: förutom backlinjen, skit. Det finns inget positivt att ta med sig, inget jag ens vill minnas. Redan efter första bollkontakten av Totti respektive Cassano skrek mitt inre efter John Carew. Det hade varit något det, annat än att se en omotiverad Totti och en vilsen Cassano som inte står en chans att kunna hålla i bollen tillräckligt länge.
Den andra halvleken bjöd på visst hopp då Roma faktiskt helt plötsligt hade initiativet och tog för sig framåt. Mycket hade att göra med att Totti nu vaknat till och faktiskt ansträngde sig. Hans första mästerverk var en volleypass som blev till en genomskärare (hängde ni med där?) med adress Amantino som dock var en tå för kort, och bollen träffade inte ens mål. Nästa mästerverk härrörde från Romas högerkant, i höjd med Inters straffområde. I stället för att skjuta själv, dribbla sig igenom eller passa närmaste man spelade Totti snett bakåt, då han med sina extra ögon sett Lima komma rusande. Lima är dock Lima, så skottet misstogs närmast för en bakåtpassning av Toldo.
Totti var i farten igen med cirka en halvtimme kvar av matchen, men hans hårda skott blev blockerat. Almeyda strulade dock till det vilket ledde till att De Rossi helt plötsligt fann sig med chansen att avgöra. Tyvärr gick hans låga placering precis utanför stolpen.
Där tog det roliga slut, Romas offensiv dog ut fullständigt. Man bytte in Montella som helt isolerad och utan några hyfsade passningar att gå på inte fick mycket uträttat. Inters inbytte anfallare Cruz var desto hetare och hade faktiskt en boll inne, som mycket riktigt blev bortdömd för veckans tydligaste handboll. Inter fick på övertid en sista riktig chans att ställa till det för Roma när Vieri lyckades vända bort sin markering och komma fri med Pelizzoli som på något mirakulöst sätt räddade friläget. Tyvärr släppte han retur rakt i Vieris riktning och med öppet mål var det inte mycket Pelizzoli kunde göra. Att bollen då tog i kryssribban får väl kategoriseras som sällsynta Roma-mirakel på San Siro.
Ett oavgjort resultat på San Siro ska man aldrig tacka nej till, inte ens mot ett Inter i upplösning. Inter var förutom Vieris sista chans uddlösa och hotade inte Romas mål överdrivet mycket. Det kan Romas alldeles förträffliga försvar ta på sig, där samtliga fyra herrar (Pelizzoli inkluderad) i stort sett var fläckfria.
Daniele De Rossi ska också ha all heder för sin match. Han skötte sig oerhört bra för att vara en 20-åring som spelar borta på San Siro, och var den enda utanför försvarslinjen i Roma som var bra. Man kunde hysa farhågor att han skulle springa bort sig när han väl fick möta världsstjärnorna i en av Italiens största klubbar istället för mindre namnkunniga spelare, men Daniele visade sig vara mogen uppgiften redan nu. Helt plötsligt hade det inte svidit så hemskt mycket om Emerson flyttat, dessutom med hans senaste matcher i åtanke.
Offensivt var det dock under all kritik. Totti och Cassano i all ära, men att bara ha de två i anfallet fungerar inte mot alla motståndare. Inter borta på en isig gräsmatta (i brist på bättre ord) är inte en ideal motståndare. Jag saknade en spelare som Carew något oerhört igår. Han om någon hade kunnat hålla i bollen och tillåta sina lagkamrater röra sig upp i anfallsposition, han har dessutom en snabbhet som väl endast Cordoba kan matcha i Inters backlinje. Nämnde jag att han är 1.95 lång också, alltså har han ett hyfsat övertag mot Cannavaro och Cordoba i huvudspelet. Det tror jag hade räckt väl och kanske, bara kanske, hade man då kunnat våga hoppats på full pott. Men som det såg ut igår kan man inte vara annat än nöjd och nästan tacksam för en poäng. Inte för att Inter var bra, men för att Roma var så usla framåt att det borde rendera i spöstraff för någon.
