Guldlaget 1989 - Vad hände sen?
(Del III)
Efter senaste tids Serie A-framgångar är det lätt att glömma den mörka tiden då Inter gick år ut och år in utan ligatitlar. 1989 lös dock Meazzan svartblå efter en åtråvärd serieseger. I en artikelserie på tre delar följer Interredaktionen upp spelarna ifrån guldlaget 1989 och undersöker vad som hände sen.
¤ ¤ ¤ Anfallare ¤ ¤ ¤
Ramon Diaz 33 matcher/12 mål
Argentinaren Diaz värvades från Fiorentina inför säsongen och trots sina tolv mål blev sejouren i Inter endast ettårig. Karriären fortsatte sedan med två säsongers vistelse i Monaco för att sedan vända hem till Argentina för spel i sin moderklubb River Plate. Efter en kort sejour i Japan återvände Ramon Diaz till Buenos Aires och inledde en framgångsrik tränarkarriär i River Plate där han lyckades vinna fem ligatitlar samt en seger vardera i Coppa Libertadores samt sydamerikanska supercupen. Han lämnade sitt uppdrag 2002 och efter en kort paus var det dags att prova lyckan i England då han 2004 tog över bottenlaget Oxford i League 2. Diaz lyckades ta Oxford till en mittenplacering men lämnade klubben redan efter en säsong och återvände hem till Argentina. Efter bara en säsong i Buenos Aires-laget San Lorenzo vände Diaz återigen blickarna utomlands och hamnade denna gång i Mexikanska storklubben Club America. Detta var en mindre lyckad eskapad vilket ledde till avsked i februari 2009 och idag är Ramon Diaz klubblös.
Pietro Fanna 13/0
Scudetto-säsongen blev Fannas sista i Inter. Kanske inte så konstigt då han som anfallare endast mäktade med 4 på 97 matcher. Fanna styrde efter säsongen sin karriär mot Verona där han innan sin tid i Inter varit en lyckad target-spelare och viktig kugge när Verona vann Scudetton 1985. Efter fyra år i klubben avslutades karriären 1993. Trots att han aldrig var någon märkvärdig spelare lyckades Fanna vinna fem ligatitlar under sin karriär. Förutom de med Inter och Verona vann han även tre med Juventus. Efter karriären har Fanna jobbat i Verona bland annat med ungdomsverksamheten och blev sedermera assisterande tränare först i Verona och sedan i Venzia. Har dock inte haft något uppdrag sen 2002.
Dario Morello 10/0
Milanokillen Morello flyttades 1988 upp från Inters primavera-lag, 20 år gammal, och fick inleda sin karriär med en Scudetto. Han lämnade dock Inter redan 1990 med blygsamma 1 mål på 31 ligamatcher. Nästa klubbadress blev Reggiana i Serie B där han snabbt blev ordinarie. Karriären avslutades 2004 och då hade Morello spelat i totalt åtta klubbar i nästan varenda divison. Förutom sin ligatitel fick han vinna Serie B två gånger och lyckades ta Bologna från Serie C till Serie A på två säsonger.
Aldo Serena 32/22
Serena var kanske inte den mest plikttrogna spelaren då han under sin långa framgångsrika karriär hann med fyra olika sejourer i Inter, två i Milan, en i Juventus samt en rad andra klubbar. Under guldsäsongen var dock Serena en pålitlig målskytt och hans 22 baljor räckte till en skytteligaseger. Denna fjärde Intersvistelse varade till 1991 och karriären fortsatte sedan hos lokalkonkurrenten Milan där karriären också avslutades 1993. Serena tog en bronsmedalj i VM 1990 och vann totalt 4 ligatitlar. Efter sin karriär har han varit kommentator för Mediaset.
¤ ¤ ¤ Tränare ¤ ¤ ¤
Giovanni Trapattoni 
Efter att under tio års tid skördat idel framgångar med sitt Juventus, bland annat sex ligatitlar och en Europacupseger, så blev Inter nästa utmaning för Trapattoni som anlände till Milano 1986. Efter Scudetton blev det ytterliggare två säsonger och ett UEFA-cup guld innan han återvände till Juventus 1991 där han stannade i tre säsonger. Trapattoni har sen dess varit runt i Europa och blandat tyngre uppdrag med mindre där han bland annat avverkat Bayern München, Italienska landslaget och Benfica såväl som Cagliari och Red Bull Salzburg. Idag återfinns Trapattoni i det irländska landslaget och var snubblande nära på att leda dem till sitt första mästerskap sen 1994. En fransk hand och en svensk domare var allt som skiljde åt. Förutom sina sju Scudettos kan Trapattoni lägga till seriesegrar i Portugal, Tyskland och Österrike på sitt CV. Därtill har han en Europacupvinst, tre Uefacupvinster samt en Cupvinnarcuptitel.
¤ ¤ ¤ Redaktionen minns ¤ ¤ ¤
Då undertecknad endast var tre år gammal när Scudetton landade i den vackra delen av Milano och förmodligen var mer intresserad av att äta sand än kolla på fotboll så har jag inga minnen av Inters bravader. Men med hjälp av en av redaktionens mer rutinerade herrar, Daniel Hamilton, tittar Interred tillbaka på säsongen.
¤ Idag är det otroligt enkelt att följa sina internationella favoritlag, med Internet, alla TV-kanaler, streams och så vidare. Hur följde man Inter på den tiden?
"Det man ska ha klart för sig var att under den tiden så var fotboll inte så uppmärksammat i kvälls- och morgontidningarna, mycket p g a ytterst få gick på de allsvenska matcherna och landslaget hade väl en av sina sämre perioder, även om man lyckades kvala in till VM 1990. Ishockey var det som tidningar och media följde.
Det sättet man följde europeisk fotboll på var genom tipsbilagor, utländska tidningar och om man hade tur så kanske Bosse Hansson, SVT:s fotbollsexpert på den tiden, visade ett par mål från de europeiska ligorna under söndagens Sportspegel eller under de fem minutrarna som Sportnytt var på vardagarna. Med andra ord så var utbudet mer än torftigt så den som klagar idag, kan fråga mer "erfarna" fotbollsfanatiker om de fornstora dagarna"
¤ Vilket är ditt starkaste minne från guldsäsongen?
"Jag var nere redan 1987 i Neapel, då jag såg landskampen mellan Italien-Sverige som slutade 1-2 efter att Vialli avgjort med två mål, redan där kom intresset att övergå till något utöver det vanliga för italiensk fotboll.
Från säsongen 1988/89 minns jag mest Matthäus som mittfältsdynamot, han hade allt, samt "busen" Bergomi och Zenga i mål. Man pratade bara om den italienska ligan då det var där de största spelarna huserade t ex Diego Maradona, Michel Platini, Marco van Basten, Ruud Gullit, etc listan kan göras hur lång som helst.
Dessutom påpekades det ofta i hemmet från andra vuxna att tränarna i Italien alltid var så välklädda till skillnad mot vad vi var vana vid i Sverige och fotboll. Minns även att man fick se en del rörliga bilder från firandet då laget vunnit titeln då hela stadion kokade och det påpekades att man tagit så många poäng samt att laget förlorade ytterst sällan och vann ofta med uddamålet. Det starkaste minnet är Matthäus frispark mot Napoli där han avgör guldstriden."
¤ Finns det några spelare från säsongen 88/89 du vill framhålla lite extra?
"En sån som Andreas Brehme som tog ytterbacksrollen till en ny nivå ska man inte glömma samt Bergomi som eldade på och spelade varje match som det skulle vara hans sista i karriären. Utöver Lothar Matthäus, måste man även framhålla anfallsparet Aldo Serena och Ramon Diaz, de kompletterade varandra bra. Annars är det ju Trappatoni på bänken som också ska ha cred för sitt arbete att få in tyskarna och göra laget till en segermaskin direkt."
¤ Kan du jämföra dagens Inter med 88/89 års upplaga, stjärnstatus, styrkor, bredd med mera?
"Var tid och varje mästarlag har sin prägel och sin charm, men vissa likheter finns i att man har världsstjärnor på flera olika positioner, man kan ju se likheter i centrallinjen som alltid har stor betydelse t ex Bergomi-Samuel, Matthäus-Sneijder, Zenga-Cesar och Serena-Milito.
Bredden idag är helt överlägsen den mot 1989, tränarna var dessutom uppmärksammade, även om Trappatoni var italienare och mer "gentleman" än Mourinho som ibland kan framstå som en skadeskjuten varg.
Styrkan då var, precis som idag, att man vann då man inte spelade på topp och tog med sig alla poängen, framförallt mot smålagen där det alltid krävs full pott för att vinna. På den tiden gav en vinst två poäng, inte tre som idag."
¤ Vilken titel med Inter värdesätter du mest?
"Säsongen 2007-08 när Zlatan avgjorde regnmatchen i sista omgången med sina två mål efter att ha varit skadad och laget nästan tappade scudetton till Roma i sista omgången."
Vi tackar Daniel Hamilton för svaren!
Forza Inter
Tabellen 1988/89
1. Internazionale 58 p
2. Napoli 47
3. Milan 46
4. Juventus 43
5. Sampdoria 39
6. Atalanta 36
7. Fiorentina 34
8. Roma 34
9. Lecce 31
10. Lazio 29
11. Verona 29
12. Ascoli 29
13. Cesena 29
14. Bologna 29
15. Torino 27
16. Pescara 27
17. Pisa 23
18. Como 22
