Vilka är bäst?

Då var det dags igen, den eviga kampen fortsätter och jag tycker inte om Giuseppe Meazza.

Roma och Real Sociedad i alla ära, säsongens första riktiga stormatch spelas på lördag. Såväl den italienska som den europeiska toppfotbollen handlar i dagsläget kanske främst om dessa två klubbar. Det är ungefär en timmes bilfärd mellan de två fotbollshuvudstäderna, det känns dock längre för båda lagen har frapperande svårt att inta den andres fort.

I våras satt jag på San Siros läktare och bevittnade när Milan vann ligamötet på San Siro, virriga försvarsinsatser låg bakom alla tre mål i matchen. Dida blev matchhjälte med två fantastiska räddningar i den andra halvleken, först på Zalayetas taffliga avslut efter att han chockerat hela världspressen genom att vända ut och in på Maldini och sedan i slutet på en majestätisk nick från Nedved. Förlusten gjorde kvällen kall, att jag 24 timmar senare hade insjuknat i feber kanske berodde på förlusten till viss del. Visserligen blev inte saken bättre av att det tog oss ungefär tre timmar att få tag på en glad taxiförare, en sympatisk herre med rödsvart hjärta som förklarade att Inter skulle vinna Champions League för att de har så mycket tur och att Juve enkelt skulle vinna ligan. Men Milan skulle ändå vara bäst. Det blev inte riktigt som den gode mannen ville.

Matchen på lördag är mer än något annat än hjärnornas match, Lippi och Ancelotti kan varandra utan och innan. Detsamma gäller spelarna, Sheva och Nedved är kanske ligans hetaste spelare i dagsläget, räkna med att de spelar huvudrollerna. Jag hoppas innerligt på att dagens Gazzetta Dello Sport har rätt och att Ancelotti har fått hybris. Att spela med Serginho som vänsterback och Kaká som vänstermittfältare i 4-3-1-2 mot Lippis Juventus känns som självmord, inte mig emot. Nu tror jag inte att det blir på det sättet.

Det går även att se matchen ur ett annat perspektiv, lördagens drabbning är även en kamp mellan de fyra spelarna som troligen kommer att göra upp om Guldbollen, Nedved, Buffon, Sheva och Maldini. Personligen anser jag att ingen kunde mäta sig med Nedved under förra säsongen, men irrationella beslut har fattats i ärendet tidigare år.

Av hävd så brukar Juventus spela defensivt på Meazza, tittar man tillbaks på säsongsinledning undrar jag om det är möjligt i år. Juves defensiv har inte varit lika solid som vanligt och Lippi har till dags datum resonerat att anfall är bästa försvar. Jag tror och hoppas att det kommer att bli en rolig och öppen match, där vi får se några spelmål. Varken Champions Leaguefinalen eller den Italienska Supercupen bjöd på några strålande fotbollsuppvisningar, i Trofeo Berlosconi däremot spelade Juventus stor fotboll och vann med 0-2 på Meazza. Något liknande vill jag se på lördag. Juventus har dessutom inte tappat poäng på bortaplan hittills, Milan kommer inte att möta ett Juve som spelar på samma sätt som tidigare.

Det lutar åt att det blir mycket anfall mot försvar, i båda riktningarna. Dock tror jag att mittfältet kommer att spela en avgörande roll. Pirlos osäkra spel på mitten måste tas tillvara på, det gjorde Juve strålande på Delle Alpi förra året och i den första halvleken på San Siro då Tacchinardi respektive Tudor låg honom i hälarna hela tiden. Tacchinardi startar troligen på lördag, Juves mittfält med Appiah och Davids på de övriga platserna är starkt. Inter bara rent "muskel-mässigt", utan även på en spelförstörande nivå. De är alla tre individuellt sett några av ligans starkaste bollvinnare och är knappast några killar som viker ner sig. Appiah och Davids är dessutom väldigt konstruktiva. Kan Juventus vinna mittfältet så är mycket vunnet.

Vidare räknar jag med att Di Vaio och Trezeguet startar i anfallet, Di Vaio är i fin form och Trezeguet verkar befinna sig i ett alldeles strålande målstimm. Dessutom verkar han tycka att det är roligt att spela fotboll igen vilket är positivt. Miccoli är vår joker, han fick Nesta att se ut som ett rundningsmärke förra säsongen. På Renato Curi rundade han Nesta ett par gånger, och borde blivit belönad med en straffspark. Visserligen avgjorde han ändå matchen med ett fantastiskt volleyskott, något jag skulle kunna tänka mig en repris på.

Som jag skrev i inledningen är dock inte Meazza någon personlig favoritarena, jag har varit där själv ett par gånger och Juventus har aldrig vunnit i de matcher jag sett. Juventus har helt enkelt pinsamt svårt att vinna i Milano, liksom i Rom. Trender är visserligen till för att brytas men Milan är ingen lätt nöt att knäcka, troligare är att vinstnollan spricker när Inter står för motståndet. Visserligen vann Juventus i Milano i Coppa Italia för två säsonger sedan men det räknas knappast.

Ur en tabellmässig synpunkt spelar lördagens match inte så stor roll, det är 26 omgångar kvar att spela och en förlust spelar inte någon större roll för endera laget, främst är lördagens matchen en prestigekamp. Vilket lag är egentligen bäst i Europa för tillfället? Lite drastiskt att säga på det sättet kanske men faktum är att det enligt mig inte finns några klubbar som kan mäta sig med Juventus och Milan i dagsläget. Champions League kommande vecka kan bli en faktor, Milan måste vinna efter debaclet mot Brügge på hemmaplan, Juventus behöver inte gå över lik utan kan njuta av sin tabellplacering. Det kan tala för Juventus, men Milan får bära favoritskapet på lördag. Jag tror själv på kryss, allt annat är en bonus och jag kommer inte att gråta floder om det blir förlust. Milan ska ju besöka Delle Alpi till våren och där vinner dem aldrig.

Tobias Wennberg2003-10-30 09:29:00

Fler artiklar om Juventus