Romarriket faller på nytt?
Det fanns en gång en man som hette Quintus Horatius Flaccus. Han var son till en slav och hade således inte mycket hopp inför framtiden men lyckades via sin fars frigivning samt densammas kärlek skaffa sig en hederlig utbildning. Han levde i litteraturens bana och blev en av de mest betydande poeterna i Roms historia.
Han visste redan vid sin död, 8 år före Kristus, det vi nu får se i dagens AS Roma. I denna klubb pekar det mesta uppåt för tillfället då segrarna avlöser varandra och alla problem verkar lösas av sig själva. Men bakom det vackra leende i Romas trupp, ledning och supporterskara borde det vankas en viss oro, för precis som Horatius en gång sade: -”Motgångar avslöjar snillet, medgångar döljer det.
Vad är det då som händer med dagens Roma som kan ta denna glädjens stund till farhågor om att något förskräckligt ska hända? Kollar man på Romas trupp finner man en bra mix av äldre rutinerade herrar blandat med unga lovande talanger som väntar på sin chans i rampljuset.
Ska vi vidare undersöka våra mest lovande talanger som för tillfället spelar i A-laget så får vi fram dessa: Faty, Cerci, Andreolli, Okaka, Motta, Ménez. Personligen ser jag främst de tre sistnämnda som riktigt lovande för att i framtiden kunna förfoga över en ordinarie position för ett topplag i såväl Serie A som Champions League, som måste vara målsättningen för en klubb som Roma?
Håller ni så här långt inte med om att dessa tre herrar, Okaka, Motta, Ménez, är de mest lovande behöver ni inte läsa vidare. Om annat så måste vi ärligt fråga oss om vad som håller på att hända. Varför inte börja i den skonsamma änden?
Stefano Okaka Chuka som gjorde sitt klassiska Coppa Italia-mål borta mot Napoli för mer än fyra år sedan har sedan dess, och för oss romanisti sedan långt innan, varit en av Italiens största anfallstalanger. Man kan inte riktig säga att han ännu levt upp till detta rykte men killen fyllde i början av säsong 20 år och har mycket kvar att visa oss.
Okaka har varit utlånad till Modena, Brescia och nu snart även till Fulham, för det är väl en utlåning vi vill få till? Man kan inte riktigt påstå att han på allvar fått chansen i Roma ännu men likväl verkar han blir en av dessa bortslösade romerska talanger.
Vi har spelare såsom Cesare Bovo, Gaetano D'Agostino, Daniele Galloppa, Simone Pepe, Marco Amelia som alla på något sätt fick nobben för att representera Roma för att istället representera det italienska landslaget. Faktum är att samtliga dessa har representerat Gli Azzurri, förutom Bovo då, men han höll å andra sidan Roma i längst också. Kanske säger en del om Romas syn på talanger.
Vi kommer vidare till värre problem enligt mig själv när namnet Marco Motta tas upp. Kapten för U-21 landslaget sedan en längre tid tillbaka och stod för en mycket fin första säsong i Roma när han anlände från Udinese för precis ett år sedan. Denna Motta, värt att säga det igen, kapten för U-21 landslaget sedan en längre tid tillbaka, är nu på väg att bli borttvingad från Roma.
Visst ryktas det om att det ”bara” är ett lån, men till vilka sen då? Jag tror inte Manchester City är de som tvekar ifall Motta nu skulle lyckas i Premier League. Vi lånar återigen, ”bara” ut för att riskera bli av med en framtida givna italienska landslagsmannen ifall han skulle lyckas Manchester eller för att få tillbaka han med sargat självförtroende ifall han nu inte skulle lyckas.
Nu till det största av alla problem, nämligen Jeremy Ménez, som enligt undertecknad är det största av alla dessa löften. Efter att hamnat på sniskan med tränare Ranieri så får den unga fransosen nöta bänk, ifall han har tur. När Roma för en gångs skull lyckas knyta åt sig en internationellt respektabel talang så kan man lika snabbt ha slarvat bort allt.
Det gäller att ha tålamod med en så trots allt pass ung kille. Jeremy är bara 22 år och har tio säsonger framför sig inom världsfotbollen, varför då sätta personlig prestige framför det faktum att försöka hålla kvar honom i Roma?
Vi försöker göra oss av med vår framtida stora målskytt Okaka, vi dränker Motta i Man Citys oljepengar och försöker sälja vår största talang inom truppen, Ménez, till högstbjudande.
Men vad vet jag, man kanske drar för stora paralleller kring det hela. Vi kanske ska luta oss tillbaka, suga på segers sötma och lita på att Fabio Simplicio fixar biffén de kommande åren. Ironin var tänkt att flöda här…