Juventus 1 - 1 Lazio: fotbollen är inte alltid rättvis
Lazio var oerhört tillbakapressat och destruktivt i 70 minuter. Ändå lyckades man få med sig en poäng från bortamötet med Juventus.
På ett vinterkyligt Stadio Olimpico drabbade nytillträdde Alberto Zaccheronis Juventus samman med gästande Lazio.
Matchen börjar med ett klart övertag för Juventus. Efter knappt fem minuter får Diego ett fint skottläge vid straffområdeslinjen men avslutet blir mitt på Muslera.
Lazio blir tillbakapressat och desperationen som båda lagen borde känna märks klart mest hos hemmalaget.
Efter tjugo minuter känns det som att vi knappt rört bollen och våra försök till eget spel är trubbiga och tafatta. Då Lazio i stort sett ligger med både backlinje och mittfält i famnen på Muslera tar det kopiöst lång tid att flytta upp laget då vi ska ställa om till anfall. Zarate och Cruz känns allt som oftast helt isolerade när bollarna framåt väl kommer.
I ett blekt bortalag visar åtminstone Diakité framfötterna. Bra och aggressiv i defensiven, vårdad i passningsspelet och fransmannen verkar även sugen på att anfalla. Två gånger löper han långa sträckor med boll för att sedan bli fälld, vilket leder till fina frisparkslägen.
I övrigt har jag svårt att dela ut något annat betyg än godkänt till övriga biancocelesti på planen efter första halvlek, som slutar 0-0. Förutom ett skott från Mauri som tvingade Manninger i Juventus mål till en svettig räddning har vi inte haft någonting.
Sad but true, som den gamla Metallicahiten går.
Andra halvlek inleds som första slutade.
I femtiofjärde skjuter Diego i stolpen. Det känns som att Juves tryck till slut måste ge utdelning. Hur länge orkar våra kämpar i försvaret stå emot, då hemmalaget anfaller gång på gång och Lazio aldrig får tid att etablera något eget spel? Jag finner detta på gränsen till tragiskt.
Jag sitter under matchen och tänker på Hitzlsperger. Är han möjligtvis av det rätta virket rent psykiskt, en vinnarskalle med jävlar anamma som kan röra om i den soppa som är dagens Lazio? Ett väldigt intressant nyförvärv är det hur som helst, åtminstone såhär på förhand.
I 68:e får Juventus straff. Diakité nuddar lätt Del Piero med handen, varpå han faller till marken. Gult kort. Mycket, mycket tveksamt.
På den efterföljande straffen sätter Ale spiksäkert 1-0 till hemmalaget. Sett till matchen oerhört rättvist, men situationen i sig var i undertecknads ögon absolut inte straff.
Ballardini, som med sin klädsel visar total avsaknad av stil och klass, byter omedelbart ut Dabo mot Rocchi. Där gör han åtminstone rätt, vår allenatore.
I 77:e kliver även Firmani av och in kommer Lichtsteiner.
Minuten senare tror jag knappt att det som händer är sant. Zarate slår ett inlägg från vänster till en framstormande Mauri som trycker in kvitteringen till 1-1! Starkt gjort av Mauri, och det falnade hoppet om poäng i Turin väcks till liv med bara kvarten kvar av matchen. Målskytten kliver av ett par minuter senare och för att säkra upp defensivt plockar Ballardini in Siviglia.
Domaren blåser av matchen efter fem övertidsminuter och besvikelsen är stor hos både publik och hemmalag.
Sista tjugo minuterna spelar dock Lazio upp sig och hade med lite tur kunnat göra ytterligare ett mål. Sett över 90 minuter var Juventus dock det klart bättre laget och jag törs knappt titta på statistik över bollinnehavet.
Vi ska vara oerhört nöjda med poängen, och glada för att vi har en samspelt backlinje som lyckades hålla Amauri & Co stången.
Bättring krävs dock på mitten och i anfallet om inte mardrömmarna om Serie B ska bli en realitet.
Tre stjärnor
1. Diakité - en av hans allra bästa matcher i Lazio. Duktig både defensivt och offensivt. Bäst tränad i Serie A?
2. Mauri - den gnutta kreativitet vi hade på mitten kom oftast från hans fötter. Gjorde även ett mål. Inte jättebra, men mer än godkänd.
3. Stendardo - syntes inte till så mycket, men är idag en stabil mittback av hyfsad ligastandard. Styrde i det tysta sin backlinje på ett förtjänstfullt sätt.
