Landström: Bara när det är tillräckligt mörkt.
Det är omvälvande tider. Krossade drömmar mörknade mångas vardag. Dock har ett litet hopp tänts den sista tiden. Börjar det inte se lite bättre ut, mina vänner?
När Cúper sparkades blev jag alldeles matt av chock. Den rationella delen av mitt sinne gav totalt vika för min empatiska sida. Cúper hade gjort så oerhört mycket för Inter under sina två år i klubben. Säsongen hade börjat fint med 3-0 borta mot Arsenal som höjdpunkten. Sedan började problemen och vår otålige president visade argentinaren dörren. Otaliga supportrar - inte bara dem vars bankar för Inter - uttalade sin sympati för Héctor Raul Cúper.
Jag kommer aldrig att säga att Moratti gjorde rätt. Cúper hade bara en förlust på åtta matcher och oavgjort mot Brescia borta - som blev droppen för Moratti - är inte heller fy skam. Cúpers tränarkarriär är material till en oerhört tragisk roman. Tre förlorade finaler innan jobbet som tränare för Inter och med Milanolaget fortsatte tragiken: Vratislav Gresko nickade - med stor sannolikhet - bort Inter från scudetton den femte maj 2002 med sin patetiska hemåtnick alldeles innan halvtid. Samma säsong gjorde ett självmål av Ivan Cordoba att vi inte tog oss till final i Uefa-cupen.
Säsong två hade två avgörande orsaker i ligaspelet. Hernan Crespo och Matias Almeyda åker båda på längre skador, precis när dom har sin formtopp. Argentinarnas luckor lyckades inte spelarna fylla och ligan slant iväg. Faktorerna Champions League 2002/2003 & Inter gör att jag tänker på Mohamed Kallons friläge på övertid mot Milan. Ett par centimeter högre skott hade gjort att Cúper varit i sin tredje Champions Leaguefinal.
Kanske är det skrivet i stjärnorna att Cúper skall förbli tränaren som faller på mållinjen hela sin karriär. Det måste nästan vara det. Sådan oerhörd oflyt han haft innan Inter och med Inter finns bara inte. Jag unnar mannen en seger. Och om han en dag vinner något stort med något lag... då skall jag fira för Héctor Raul Cúpers skull.
Mitt i all chock fanns dom som uttalade en lättnad över att Cúper sparkades. Nu skulle vi månne få se ett Inter som spelar mer offensivt och vinner? Det tog en vecka, sedan började jag blicka framåt mot en säsong med "Zac" vid rodret. 0-0 mot Roma var absolut ingen skam. Med lite tur och mer koncentration från Vieris sida så hade vi fått tre poäng. 2-0 mot Chievo var en strålande insats och samtidigt Recobas renässans på fotbollsplanen. Sedan var det dags för revansch mot ryssarna från Moskva som körde över oss några veckor tidigare med Verdelli vid rodret. 1-1 kändes som en käftsmäll av det tyngre slaget.
Martin Luther King Jr är lite av en ledstjärna i mitt liv. Han var en man som förändrade så mycket med sin tro på icke-våld. Många är nog bekant med att han var en utmärkt retoriker. I ett tal som jag brukar lyssna på ofta yttrar han en fras jag gärna nyttjar som inspiration till mig själv, eller till vänner som känner sig nere.
"Only when it is dark enough can you see the stars"
Applicerat på Inter kristalliserar sig otaliga saker som ter sig positiva. 1-1 mot Lokomotiv är inte hela världen. Betänk att ryssarna spelade 2-2 borta på Santiago Bernabeu, mot Zidane % co. Dessutom var kvitteringsmålet ett slumpmål av det värre slaget. Helt plötsligt är alla spelare lika mycket värda igen. Alla får chansen igen, till och med utfryste Farinos och greken Karagounis som många tippade inte skulle få en endaste minut i år.
Jag har aldrig dömt ut Karagounis. Det är orättvist att döma honom, utan att han har fått chansen. Byt ut "Karagounis" mot "Sanchez" och nationaliteten "Grek" mot "Portugis" och beakta några fakta: En spelare som övertygat i ett lag av CL-klass. Dessutom är han erfaren landslagsman och en duktig tekniker och slitvarg. Jag lovar att han inte skulle bli lika dömd som han blivit på vårt forum, innan han ens gjort en minut för Inter.
Det verkar vara ett jävla go' i laget igen. Recoba har vaknat ur sin långa dvala, vilket är oerhört viktigt för utgången av ligan och CL. Det är den form han befinner sig i nu som gör att namnet "Alvaro Recoba" skrämmer motståndarna. Det är den här "El Chinito" vi vill se i varje match, inte den lunkande, ointresserade veklingen han varit i mångt och mycket sista tio månaderna. Uppställningen 3-4-1-2/3-4-3 ter sig mycket spännande, då vi verkligen har manskapet för att kunna lira så. Tag inte ryktet om Cordobas utgång på allvar. Det vore bara fånigt att byta ut en världsback som inte kan ersättas fullt ut.
Idag gjorde "Zac" många fans glada genom att spela Van Der Meyde på topp. Jag och många med mig har varit orolig för hans framtid i Inter då han nyttjats så sparsamt. Dagens prestation visar dock att Andy är att räkna med i framtiden!
Sju poäng efter Juventus i ligan är lite för mycket. Fyra mål (!) på elva minuter imponerar oerhört mycket. Juventus är utan tvekan Italiens bästa lag. Men det Inter som vi får se nu gör att vi kan drömma om en hedersam andra plats när säsongen summeras.
I Champions League har vi det fortfarande i egna händer mot Arsenal. Londonlaget som spelar oerhört tråkigt, men ändå lyckas vinna i Premier League på något sätt. Igår på grund av en domartrio som inte hade vaknat på rätt sida och ett riktigt tur-mål av Fredrik Ljungberg. På Giuseppe Meazza har dom inte någon hemmadomare som hjälper dom till tre poäng. Dessutom kommer dom bli utbuade av ett gäng från Nerazzurri Svedesi.
"Lucky Arsenal" tar inte tre poäng på Meazza.
