L`Angolo di Medici
Ingen klubb i Italien väljer att våga satsa långsiktigt på sina egna talanger. Ingen. Under vintermercaton har Serie A-klubbarna köpt eller lånat in hela 17 utländska spelare till sina primavera-lag. Ingen talang får missas, men väldigt få talanger får sedan chansen.
Inter köper Mariga och Pandev och jonglerar med andra klubbar med delägarskapen till deras talanger som Stevanovic, Destro, Khrin och Fossati. Roma funderar på Simplicio och på att förlänga kontraktet med Taddei istället för att släppa loss Cerci och Pettinari. I Juventus får Giovinco se sin karriär svischa förbi medan han står i kö för speltid och bakom honom finns Esposito, Rossi, Ariaudo, Iago, Boniperti med flera som kan räkna med ett par års utlåning. Lazio har massor av mediokra spelare under kontrakt medan Macheda flyr och Ceccarelli, Mancini, Tuia, och Mendicino får snällt vänta. Vad gör Marilungo i Lecce samtidigt som Pozzi springer runt i en Sampdoriatröja? Listan skulle kunna göras mycket längre.
De få som fått chansen, har de varit en besvikelse? Nej, verkligen inte. Santon tog hela Italien med storm när han fick debutera, Balotelli var en stjärna från första dagen, Pettinari gjorde ett piggt inhopp i Europa League och Scardina gjorde mål i samma match. Ragatzu i Cagliari gjorde mål i sitt andra eller tredje inhopp i karriären. Marilungo gjorde förra säsongen tre mål på sju matcher för Sampdoria. Babacar gjorde mål i sin debut i Coppa Italia. Hur bra har inte Andrea Poli varit sedan han fått förtroendet? Just Andrea Poli lånades ut en säsong i Sassuolo för att sedan återvända säsongen efter och ta en plats i Sampdorias startelva. Om det vore så oftare skulle jag inte sitta och skriva det här men Poli är ett undantag.
Jag är fullt medveten om att det finns en logik i att låta talangerna mogna och få speltid i mindre klubbar. Men många är redo att växa upp direkt i hetluften i högsta serien istället för att komma i kläm i de lägre seriernas sämre fotboll.
Är det konstigt att många unga italienska talanger blickar mot England? Fotboll är business. Eftersom framgång är mjukvara tror klubbarna att de måste tänka kortsiktigt och inte riskera något. Det irriterar mig. I Italien finns det en ingrodd myt om att italiensk fotboll är hård, svår och taktisk. Inget för 18-åringar som kan börja göra saker utanför de taktiska ramarna. De kanske missar i sin markering, eller tar fel löpningar eller bara är för klena. Därför har Italien ett system där du som talang måste lånas ut och förädlas i ett par år innan du är redo. Jag tror inte att det är den fundamentala lösningen. Jag tror snarare att det ofta kan vara en rätt dålig lösning. Många spelare hamnar i sämre omgivning och får spela matcher med sämre fotboll, tappar självförtroendet och utvecklingen hämmas. Dessutom har dessa klubbar ungefär samma huvudbry som de i den högsta serien, jakt på uppflyttning, kamp mot nedflyttning vilket ofta innebär att man inte har råd att riskera att ge unga spelare speltid. Jag säger inte att det bara är dåligt att låna ut spelare för en kortare tid men rent generellt får talangerna alltför lite förtroende och hamnar alltför ofta i kläm i det kortsiktiga tänket.
Från det ena till det något helt annat. Zaccheroni är ny tränare i Juventus. Den gamla damen är för mig den där stabila klubben som inte gör saker förhastat, inte sparkar tränare hursomhelst, säljer när priset är för bra och köper inte för vansinnessummor. Nu är det inte så längre, den gamla damen är en ny dam. Som många andra damer.
Det märkliga är att hur jag än vrider och vänder på nyförvärven från i somras kan jag inte riktigt se några fel. Felipe Melo hade en bra säsong bakom sig i Fiorentina och var Brasiliens bästa spelare i Confederation Cup. Diego var kanske Bundesligas bästa spelare och kändes perfekt för att få fart på Juve. Caceres var en perfekt frisk fläkt till försvaret. Egentligen inte mycket att klaga på. De två nyförvärv som man skulle kunna klaga på är Cannavaro och Grosso. Om Lippi har varit med som rådgivare (vilket jag tror) åt Juventus angående mercaton är det definitivt de två som han rekommenderat.
Det är där Juve står lite grann mellan det gamla och det nya och det har lett till identitetskris. Secco är den nya damen som fick det tuffa jobbet att ta över efter Moggi. Secco har inte direkt visat sig vara en ny Corvino och har haft en del misslyckade värvningar på sitt samvete (bland annat Boumsong, Tiago, Mellberg och Poulsen). Jag tror faktiskt att det fortfarande finns hopp för den arme Secco (Ja, jag vet, här pissar jag verkligen i motvind) om han och ledningen nu tar sig igenom denna kris härdade istället för desperata (deras jakt på gamla egna produkter som Palladino, Lanzafame och Paolucci känns som att famla i mörker).
Även Candreva-värvningen känns inte helt genomtänkt (jag älskar honom men kan inte hjälpa att han känns lite onödig i Juve). Jag tror att Juve befinner sig i en oväntad men tillfällig kris men kommer snart att vara den klubb som kommer må bäst i det nya modernare Serie A (mer likt England, nytt spelschema, nytt tv-avtal, nya arenor, bättre gräsmattor, spelar inte Juve ovanligt dåligt på taskigt gräs?). Juventus problem denna säsong tror jag består främst på andra saker än värvningarna (inte ytterbackarna då) i somras. Nämligen dessa:
1. 27 september och den 31 oktober
Två datum som jag tror satte spår för hela säsongen. Det är lätt att glömma men Juventus inledde säsongen strålande med bland annat en imponerande seger på Olimpico mot Roma 3-1, spelade bra fotboll, låg i toppen och alla trodde att Juve var att räkna med om scudetton. Sedan inträffade något som aldrig brukar hända Juventus.
I matchen mot Bologna den 27 september leder man mot Bologna med 1-0, har flera chanser att stänga matchen men blir snuvade på segern i sista sekunden. Hemma mot Bologna! Detta ska inte hända Juve. Juventus blir plötsligt varse om att de inte är oövervinnerliga och att saker kanske inte är som förr i tiden, så därefter får de en liten minisvacka med förlust mot Palermo och en poäng hemma mot Fiorentina. Därefter hittar man tillbaka till formen med seger över Siena och storseger över Sampdoria med 5-1. Nu kommer nådastöten.
Den 31 oktober leder man med 2-0 mot Napoli och spelar briljant anfallsfotboll men Napoli lyckas vända matchen på ett otroligt sätt till seger. Om Juventus var förvirrade över Bologna-matchen var det inget mot vad de borde vara efter denna match. Detta var en kniv i hjärtat på ett lag som har för vana att väldigt sällan tappa ledningar och aldrig, jag menar aldrig, tappa en 2-0-ledning på hemmaplan med en halvtimme kvar att spela. Efter det vann man i och för sig två raka matcher, 5-2 mot Atalanta (ett väldigt givmilt Atalanta-försvar) och sedan en seger mot Udinese trots uruselt spel (här kunde man spåra att något hade försvunnit) men jag tror att matchen mot Napoli förändrade deras säsong.
2. Amauri
Det är lätt att stirra sig blind på nyförvärven och deras tillkortakommanden men en spelare är mer ansvarig för Juventus dåliga säsong än någon annan. Amauri. Brasse-italienaren skulle bli deras store målskytt, Juventus egen Drogba. Efter en bra säsong 08/09 trodde man att säsongen 09/10 skulle bli ännu bättre. Efter massor av missade chanser, tappat självförtroende och förlorad tajming vet vi att det inte blev så. Ödesdigert.
3. Skadorna
Jag vet inte vem som är fystränare i Juventus men hans jobb måste vara i limbo. Juventus har haft enormt mycket skador vilket självklart påverkat deras säsong. Iaquintas var lagets bäste anfallare när han gick sönder, Trezeguet såg mycket giftig ut innan han blev skadad och Camoranesis frånvaro har hämmat Juve då hans offensiva trygghet och finurlighet saknats mycket.
3. Ytterbackarna
Att Grygera inte var någon höjdare visste vi väl antagligen och att han skulle behöva ersättas visste vi väl också men denna säsong har han varit riktigt usel. Juventus borde insett detta i somras. Att värva Fabio Grosso kändes inte helt bra men ändå okej, då jag trodde han skulle skyddas i Juves trygghet och klara sig på sin rutin. Resultatet har varit katastrofalt. Sanningen om Grosso har kommit fram. 2006 var bara en once in a lifetime. Han har varit en av ligans sämsta ytterbackar. Juventus borde inte ha gått i fällan. Värvningen skedde väldigt sent vilket gör att jag misstänker att det inte var deras förstaval men desto längre mercaton gick desto färre alternativ fanns. De gick i fällan.
4. Positionerna på Diego och Melo
Jag tror inte Ferrara är så usel som han verkade på slutet men min största kritik mot honom är att han använde Diego och Melo felaktigt. Diego har alltför ofta hamnat för långt ner i plan och alltför mycket av spelet har gått igenom honom. Diego är som bäst lite längre fram i plan. Felipe Melo är ingen regista och jag skulle använda honom längre fram i plan med sin genombrottskraft så att han oftare hamnar i avslutningspositioner som till exempel i bortamatcherna mot Roma och Atalanta.
Om vi återvänder till Zaccheroni så minns man väl honom bäst för Udineses framgångar mellan 95-98 och för Milans scudetto 98-99. Det scudetto-laget var ett av det tråkigare Milan-lag som vunnit ligan. Anförda av Bierhoff längst fram pippade man mer spelskickliga Lazio och Fiorentina den säsongen. Succén varade dock inte så länge när både framgångarna och bra fotboll uteblev fick han sparken våren 2001. Därefter minns man honom mest för två kända storförluster. Först i Lazio där han tog över för Dino Zoff och förlorade mot Roma i derbyt med förlöjligande 5-1. Sedan i Inter där han fick ta över för Cuper och där nerazzurri förlorade med 5-1 (igen!) mot Arsenal på hemmaplan. Båda gångerna blev Zaccheroni ersatt av Roberto Mancini. Det sista han gjorde innan han nu tog över Juventus var att misslyckas i Torino.
Nu tror jag inte på några Zac-mirakel i Juventus heller men han kan absolut genomföra sitt uppdrag med att klara en fjärdeplats. Han kommer säkert övergå till ett 3-4-1-2-system inom kort vilket borde passa Juves spelarmaterial bättre. Han borde ge De Ceglie (snälla ge honom chansen istället för Grosso) och Caceres chansen som yttrar vilket jag tror kan vara vettigt.
Eftersom Juve känns långt ifrån säkra som ett av de lag som hamnar bland de fyra är racet om topp fyra-platserna öppnare än på länge. Napoli har chansen och Fiorentina lär komma igen. Palermo räcker kanske inte till men kan inte räknas bort. Även om Milan känns på rätt säker mark just nu skulle jag inte räkna dem som klara. Laget har börjat vissna lite igen efter att ha lekt scudetto-illusionister för nån vecka eller två. Saknaden av Pato har verkligen börjat sätta sina spår. Den senaste förstärkningen, brassen Mancini, roade knappast Berlusconi. Han uttalade sig om att han inte förstod värvningen alls utan hade velat se en anfallare som kan göra mål. Antingen är det en medveten örfil i Mancinis ansikte så att han ska vakna och börja leverera eller så har han verkligen numera inte något att göra med värvningarna längre och undrar vad som försiggår. Nyckeln till Milans framgångar ligger i att Nesta och Pato kommer tillbaka så fort som möjligt och att Ronaldinho fortsätter i samma anda som den senaste månaden. Trots allt har jag svårt att se att de skulle missa topp fyra.
Roma har gått som tåget och mycket av det kan tillskrivas Ranieris förtjänst. Tänkaren från Rom har verkligen varit rätt man att få ordning på skutan men jag är inte alls övertygad om att Ranieri är rätt man den dagen Roma ska utmana om scudetton (och nej, jag inbillar mig inte att de skulle kunna göra det i år). Mot Siena visade han prov på den där lilla fegheten som han har, hellre Brighi, Perrotta och Taddei än till exempel offensivare (mer riskabla) alternativ som Cerci.
Jeremy Menez är en sådan spelare som skulle behöva större förtroende och inte känna osäkerheten av att bli utbytt i halvtid (varför får Vucinic massor av chanser när han misslyckas men inte Menez?). Bara en mästartränare kan nå framgångar samtidigt som de får talanger av Menez potential att flyga. Ranieri har inte visat tendenser till att vara en fotbolls-alkemist. Jag tror att Roma snart kan hamna i en sämre period (Ranieris lag brukar göra det någon gång under säsongen) men jag ser dem ändå så pass fulla av självförtroende att de precis som Milan klarar av en fjärdeplats, men jag lämnar en stark reservation för att de kan dippa och passeras av Fiorentina, Juve eller Napoli.
Om Roma och Milan tar två av de fyra platserna (Inter tar ju givetvis en) innebär det att endast en plats finns kvar. Om den italienska fotbollens naturlagar fortfarande fungerar så blir det Juventus (storlagen missar ju nästan aldrig) men Juventus är ju inte i sitt egna normala tillstånd så man vet aldrig.
Napoli skulle väl i så fall vara förste utmanare. Mazzarri har gjort en enorm ansiktslyftning med klubben och om de skulle greja en plats till C.L tror jag det skulle få De Laurentiis att satsa ännu hårdare och på sikt ge Italien ytterligare ett lag som kan hota om scudetton, vilket skulle vara mycke spännande och bra för Serie A. Förresten tror jag magikern Mazzarri kommer få Santacroce på rätta ben igen.
Efter Fiorentinas och Corvinos mäktiga vintermercato måste de nu börja producera för att inte tappa för mycket mark till topplagen. Om de lyckas hantera Champions League-spelet med ligaspelet (alternativt att de åker ut direkt) kommer de finnas med i toppen i maj. Keirrison är en spelare jag hyllade hela förra sommaren och jag tror han kan bli godis för viola. Tänk om Corvino hade lyckats locka över Cassano, vilket lag de hade fått ihop! Den gamle Aldo Agroppi uttalade sig glad över att slippa Cassano i Fiorentina. Han avslöjade att Mazzarri sagt att Cassano i stort sett är omöjlig att coacha. Jag tvivlar inte en sekund på att signor Prandelli skulle ha lyckats bemästra pojken Pan.
Inter tar jag inte ens med i diskussionen kring Champions League eftersom de redan känns som klara mästare. Tidigare trodde jag att de skulle kunna få en dipp när de ska dubblera ligan med CL men nu tror jag inte på det längre. Mourinho är en sån stark motivator och värvningen av Pandev har expanderat deras anfallsalternativ. Dessutom får de ytterligare en spelare med lite fart och finess vilket inte gör dem så beroende av Sneijder.
Jag tror att de på allvar börjar jaga tre tituli nu. Är det någon som ska skriva in sig i Inters historiebok på allvar så är det väl Mourinho. Jag tycker att han har visat denna säsong hur skicklig han är. Man kan tycka vad man vill om hans media-manipulering och hans förmåga att se till att hans lag alltid blir ett offer, men han är en grym matchcoach och väldigt skicklig på att hantera olika spelsystem. Jag tror att han kommer besegra Ancelotti på sin gamla mark (jäklar vad jag längtade till det mötet nu när jag skrev detta).
Palermo har verkligen fått ordning på saker och ting och mycket är väl Delio Rossis förtjänst. Hade inte Liverani spolierat matchen mot Bari hade de kunnat ligga längre fram. Det mest spännande är att Pastore börjat visa vem han verkligen är. Jag tror Palermo har kapacitet att nå Europa League-platser.
Parma har börjat tappa lite mark men de är alldeles för bra för att halka ner ordentligt. Jag gillar verkligen Dzemaili. Bojinov och Paloschi har mer att ge och den vackra sagan om Crespo kan få ett lyckligt slut. Valdanito är en Serie A-legend i mina ögon.
Jag trodde hårt på Sampdoria innan säsongen och jag gillar egentligen Del Neri men tycker det är lite sorgligt att han inte kan få ihop sin kära spelidé med Cassano. Som jag nämnde tidigare, bara de stora mästarna lyckas få galningar, genier och magiker att fungera ihop med kollektivet och få det att explodera till högre höjder. Jag vet inte om Del Neri är en sån mästare. Jag förstår att Del Neri vill ha sina yttrar högt upp och helst ha ett anfallspar, med en stark och en snabb anfallare (tänk Corradi och Marazzina i Chievo). Eftersom Cassano vill ha så mycket boll och gärna drar sig utåt kanten sabbar det lite av hans spelidé men går det inte att få in Cassano lite mer i plan? Eller vad var det för fel på Sampdorias spel i början av säsongen?
Genoa har hamnat lite i ingenmansland för tillfället och om de inte rycker upp sig så börjar de snart kanske inse att säsongen är körd. Skador och lite för stor omsättning på spelare har förvirrat riktningen för Gasperini och hans mannar. Nästa säsong kan man starta med både Ranocchia och Bonucci längst bak. Lägg till Schelotto (jag kan nästan garantera att han kommer hamna i Genoa och inte i Atalanta till slut, om inte annat för att hans släkt är Genovesi) en frisk Jankovic, en frisk Kharja, en ung Aleksic tillsammans med ett och annat spännande nyförvärv och Genoa är heta igen.
Cagliari och Bari spelar underhållande och stor fotboll. De är värda alla framgångar de fått hittills. Allegri (en gång är ingen gång men två är riktigt imponerande) och Ventura är två mästare. Jag älskar dem till döds.
Lazio och Udinese är verkligen säsongens besvikelser. Jag tror att Udinese grejar nytt kontrakt utan större besvär. Jag är inte lika säker när det gäller Lazio, vi får se hur deras nyförvärv Andre Dias och Hitzsperger utvecklar sig. Matchen mot Juve gav i alla fall goda svar när det gäller försvarsspelet. Det mest fantastiska med nyförvärvet Hitzsperger är att han är en aktiv motståndare till extremism, rasism och nynazism och hamnar nu i en klubb som haft problem med dessa saker. Kanske Hitzspergers främsta mission är att driva ut det onda ur Lazio?
Salvezzan kommer handla om Siena (antagligen för långt efter), Atalanta, Catania, Bologna, Livorno, Lazio och Chievo. Lazio borde inte ha några problem att ha tre av dem bakom sig men de är också ovana att hantera en jakt på nytt kontrakt. Chievo brukar rasa i tabellen mot slutet och jag tror att de kan göra det igen.
I sommar går kontraktet ut för en del spelare. Min lista på de hetaste namnen ser ut så här:
1. Barreto
2. Sculli
3. Simplicio
4. C.Doni
5. Biagianti
6. Martinez
7. Baronio
8. Taddei
9. Cannavaro (Vem vill ha honom? Lägger han av?)
10. Inzaghi (Vem vill ha honom? Lägger han av?)
Till sist vill jag bara påminna om att det är snart är dags för en framtida (ni som har följt mina texter vet att detta är ett återkommane tjat) världsstjärna att kliva in i Serie A. Tills dess håll till godo:
http://www.youtube.com/watch?v=3DYZzBR-nao
http://www.youtube.com/watch?v=V0daFSgEut4
Som en härlig cocktail av Pato, Maradona och Zico. Jag kommer dricka den hela nästa säsong.
På måndag syns jag i Euro-talk.
Arrividerci!!
