Strömblad: Moderna backar från Brasilien
Brasilien har på senare år börjat producera fler och fler försvarsspelare och målvakter, Henrik Strömblad ger sin syn på denna utveckling. Han tycker också till om turbulensen i den blå delen av huvudstaden.
Italien lottades tillsammans med Serbien, Nordirland, Slovenien, Estland och Färöarna i EM-kvalet. Hur ser du på Italiens chanser till avancemang?
Strömblad: Italien är ju specialister på kvalspel. Även om det sällan ser riktigt övertygande ut så tar sig Gli Azzurri alltid till de stora mästerskapen. Vad som blir intressant när EM-kvalet drar igång är givetvis vem som är förbundskapten och hur den nödvändiga generationsväxlingen på ett par viktiga positioner skall ske. Serbien är en stark motståndare där Raddy Antic lyckats bygga ett enat landslag som skall bli intressant att följa i sommarens VM. Nordirland lever alltid högt på inställning och krigarmentalitet. Windsor Park i Belfast är ingen behaglig resa för någon motståndare. Men om Italien kryssar där och borta mot Slovenien så är nyckeln till gruppsegern hur det går mot serberna. Estland och Färöarna är fortfarande landslag som håller till i UEFA:s djupa källarvalv.
Ett av höstens största positiva överraskningar var det forna storlaget Parmas starka återkomst till Serie A. Efter nyår har det dock gått grus i maskineriet. Tror du att poängen mot Inter var början på ljusare eller bara ett tillfälligt stopp på vandringen mot de nedre regionerna?
Strömblad: Jag läste nyss en artikel i "Gazzettan" där Parmas blixtsnabbe forward Jonathan Biabany berättade att han gjort 10,03 på 100 meter. Släpp bollen på honom i djupled fler gånger så springer han in poängen...
Men riktigt så enkelt är det ju som bekant inte. Kan Guidolin bygga vidare på den fina inställning som fanns mot Inter och med ett segrar få tillbaka självförtroendet i laget så kommer Parma garanterat att stabilisera sig i tabellen. Kanske till och med vara med i kampen om platserna till Europa League. Men det är viktigt att börja vinna igen och där är söndagens möte med ett svårt stukat Lazio en utmärkt trampolin uppåt i ligan. En joker under våren är Bojinov som har egenskaperna för att bli en matchvinnare.
Att hamna under nedflyttningsstrecket var till slut det som vi fick bägaren att rinna över hos Claudio Lotito och Davide Ballardini fick ett tidigt avslut på sin karriär i huvudstaden. In stiger Edy Reja som tidigare tog upp Napoli i Serie A. Är han räddaren i nöden eller spelar han härmed huvudrollen i nästa uppföljare av Mission Impossible?
Strömblad: Det finns en hel del problem att ta tag i på Formello för den gode Edy. Att det här laget blev cupmästare förra våren och inledde med att slå Inter i Supercupfinalen är svårt att se just nu. Nu verkar det som att Christian Ledesma är på väg ut ur frysboxen och in på planen. Men i vilken form och med vilken motivation kliver han in? De låter som ett mantra men det viktigaste för Edy Reja är att skapa lugn i ett stressat omklädningsrum och få rätt typ av spelare med energi och vinnarmentalitet i sin uppställning. En 3-5-2 uppställning är ett försök ifrån den nye tränaren att hitta en fungerande formel. Femton omgångar kvar och en hel del poäng som kan spelas in på kontot gör att Reja har en tidsbuffert. Men noll poäng i de närmaste två svåra bortamatcherna mot Parma och Palermo så är hans smekmånad snabbt över. Jag tror ändå att Lazio lyfter sig till säker mark i slutändan.
Det var inte bara Lotito som fick nog i veckan utan också Lazios fans, eller i alla fall uppskattningsvis c:a 1 000st av dem invaderade träningen i tisdags. Hur mycket tror du att en sådan här aktion påverkar en redan utsatt klubb som Lazio är?
Strömblad: Frustrerade fans och framförallt i huvudstaden är ingen nyhet i den italienska fotbollen. Spelarna mår givetvis inte bättre eller presterar om de hotas och bespottas av sina egna supportrar. Precis som alla normala människor så behöver de känna stöd i ett svårt och utsatt läge. Jag förstår att Lazio-fansen är ruskigt besvikna över hur deras lag agerar och presterar. Men att invadera träningsanläggningen eller vända ryggen mot planen på matcherna är inte vad klubben och spelarna behöver för att lyfta sig ur bottenträsket. Det som fansen däremot alltid skall kunna kräva är att spelarna visar ett hundraprocentigt engagemang på planen. Det är minimum i ett utsatt läge.
Brasilien har gjort sig kända för att genom alla tider producera de främsta offensiva aktörerna inom fotbollen. Men tittar man på topplagen i Italien så litar de i allt högre grad till brassarna även i defensiven. Inter spelar med Julio Cesar i mål och Lucio som mittback, Milan nyttjar fortfarande Didas tjänser och Thiago Silva har varit en succé bredvid Nesta. Roma har hela tre (!) brassar att rotera bland som sista utpost och framför dem leder Juan på ett skickligt sätt försvaret. Listan skulle dessutom kunna göras ännu längre. Håller brassarna på att ta över även försvarsspelets ädla konst?
Strömblad: Utvecklingen är mycket intressant därför att den brasilianska skolan tidigare sällan gjort sig känd för att producera stabila försvarsspelare. Och framförallt inte målvakter av rang. Ta VM-laget 1982 som av många anses vara det spelmässigt bästa som Brasilien haft i ett slutspel. Men Waldir Perez mellan stolparna kan knappast ha varit en förebild för Julio Cesar eller Doni. Och hur försvarade sig egentligen brassarna mot Italien i den berömda matchen på Sarria-stadion?
Jag tror att utvecklingen av försvarsspelare där det ställs betydligt högre tekniska krav och hur ytterbackarna skall fylla på i anfallsspelet gynnat den brasilianska skolan. Att vara bekväm med bollen är grunden. Att sedan ha modet att gå till attack och bli en del av det offensiva spelet utan rädsla för att tappa defensiva uppgifter är en annan viktig del. Många av de bästa ytterbackarna idag är brassar med ett härligt driv och framförallt en så bra teknik så att de lätt blir en stor del av anfallsspelet.
Ett litet mysterium är däremot att Italien med sina starka målvaktstraditioner blivit en plattform för brasilianska målvakter. Allting började väl egentligen med Claudio Taffarel som var den första riktiga målvaktstypen på många år som brassarna fått fram. Att statusen på positionen mellan stolparna höjts i Brasilien är uppenbart men jag tycker ändå att Italien borde kunna fostra och släppa fram fler lovande egna målvakter.
Till helgen har vi sett en ovanlig rockad då man flyttat en av matcherna till fredag kväll. Milan har getts en dags extra vila inför Champions League och får möta Udinese hemma på denna udda matchdag. Förutom denna match så får vi även på Viasat se Roma ta emot Palermo i ett högintressant möte. Vad kan vi vänta oss för matcher med tanke på att topplagen Milan och Roma har Europaspel som väntar till veckan?
Strömblad: Milan behöver få tillbaka självförtroende inför det tuffa mötet med United. Leonardo måste bevisa att framgångsperioden före derbyt inte var en lyckosvit där laget presterade över sin förmåga. Precis som Berlusconi sätter jag ett frågetecken för värvningen av Mancini, som inte får spela i Champions League. Är han verkligen en injektion för Milans anfallsspel? Att Pato är tillbaka igen är ett klart plus. Udinese har ett utsatt läge i tabellen men med Di Natale på planen finns det alltid kapacitet offensivt. Tala om produktivitet då han gjort 16 av lagets 26 mål i ligan.
Helgens match på Viasat:
Fredag 12 februari
20:45 Milan - Udinese (Viasat Fotboll)
Lördag 13 februari
18:00 Roma - Palermo (Viasat Sport)