Il Tridente - CL-duellerna analyseras
Veckans panel behandlar ett tränarbyte, vad som följer efter VM för landslaget och framförallt det stundande slutspelet i Champions League.
Alberto Zaccheroni tog över Juventus för någon vecka sedan och än så länge är det lite väl tidigt att göra en bedömning av hur det har gått, men om vi tittar framåt, hur tror ni att det kommer att gå? Vad måste han förändra?
Johanna Alm: Jag är ju som bekant en hängiven Juventina och plågas svårt av mitt lags form, spel (eller brist därav) och alla deras andra bekymmer. När det blev känt att Zac skulle efterträda Ferrara jublade jag inte och det av några skäl; hans storhetstid var slut för flera år sedan och något riktigt tränarjobb har han inte haft på ett tag. Han lyser inte av engagemang och hans pådrivande ådra har jag ännu inte sett röken av. Vi i Juve-red har ältat detta fram och tillbaka utan att komma framåt, men jag vill påstå tre saker:
* Juventus kommer gneta till sig minst en fjärdeplats, utan skönspel och på ren vilja.
* Europa League känns som en rimlig nivå för Juve just nu. Vi kommer spela final.
* Alberto Zaccheroni kommer inte att träna Juve nästa säsong
Henri Nekmouche: Det är säkerligen inte en lätt uppgift som Zaccheroni har framför sig. Han fick ta över ett lag som hade stora förväntningar på sig inför säsongen. Juventus investerade väldigt mycket vilket skapade ett enormt tryck på hela klubben. Laget såg ut att ha de flesta komponenterna för att lyckas, men problemet var att det var för många osäkra kort. Diego var en väldigt intressant värvning, med stor potential. Men det fanns varningstecken – han hade redan floppat i Porto och han har haft svårt att etablera sig i det brasilianska landslaget. Tiden i Bremen var lyckad, men trycket i den tyska ligan går inte att jämföra med trycket i en storklubb i Italien. Han behöver anpassa sig.
Melo såg också ut att vara en intressant värvning, men även han var ett osäkert kort då han egentligen bara hade presterat väldigt bra under en säsong. Till sist fanns tränaren, Ferrara, som även han såg ut att ha stor potential. Men hans orutin, kombinerat med de ovan nämnda spelarnas misslyckande, gjorde att lagbygget brast när skadorna började komma i november.
Zac måste försöka skapa självförtroende igen, han måste hitta bättre roller för Diego och Melo, och samtidigt få igång Amauri och Del Piero. Juve har fortfarande väldigt mycket potential, det gäller att Zac lyckas motivera sina spelare. Att en spelare som Giovinco inte ens fick ordentligt med speltid när Diego inte presterade och Del Piero var skadad, är väldigt synd. Jag tror dock Zac är en tränare som skulle kunna få ut det där lilla extra av sina spelare – titta bara på vad han gjorde med Udinese 1997/98 och Milan 1998/99. Han gjorde okända spelare som Guly och Helveg till stjärnor och han fick ut det sista av gamla avdankade spelare som Weah, Albertini och Boban. Nu har han visserligen en rad misslyckade äventyr i Inter, Lazio och Torino bakom sig, men han har visat att han kan prestera. Jag tror att Juve kommer att lyckas ta en CL-plats, och att man sedan värvar en etablerad stortränare i sommar.
Magnus Sundberg: Juventus når fjärdeplatsen till slut. För att man måste, för stoltheten och för att man är Juventus. När det går tungt visar klubben ofta en envishet och arbetsamhet som kan jämföras med en irländsk hamnarbetare. Men vägen till målet kommer inte att vara som någon all inclusive-resa. Det som väntar är gnetande och lidande. Allt som är värt något innebär ofta lidande.
Först och främst behöver laget en tydlig och klar spelidé. Helst ska försvarsspelet och anfallsspelet balanseras på ett sådant sätt som harmoniserar med Juventus rätta identitet. Juventus har aldrig varit något Barcelona rent spelmässigt. Men klubbens identitet och grundläggande sätt att spela sitter som en blöt kyss på klubbsjälen. Man måste hitta sin identitet igen, utan den äro alla – klubbar såväl som individer – förlorade.
Zaccheroni måste ingjuta självförtroende hos spelarna och få dem att dra åt samma håll. Vidare måste han få spelarna att hitta sina positioner och få ut max av det spelarmaterial han har till sitt förfogande. Utan att lägga skulden på någon enskild spelare så kan man konstatera att anfallarna måste göra fler mål. Dock förutsätter det att de får rätt uppbackning, och jag tror att ett funktionellt kantspel skulle underlätta betydligt. Men 3-4-3 är fel väg att gå.
Jag är som sagt tveksam till Zaccheronis 3-4-3. Enligt min mening har Juventus inte spelarmaterialet som passar ett sådant spelsystem. Romas upplaga som vann scudetton 2001-2002 spelade 3-4-1-2 med Cafú och Candela som pendlande yttrar. Juventus har helt enkelt inte ytterspelarna som kan sätta sin prägel på laget med det nuvarande spelsystemet, det borde Zaccheroni förstå. Hur som helt är Zaccheroni en provisorisk lösning, ingen som ska leda Juventus återtåg till makten.
Champions League stundar. Hur ser chanserna ut för Inter, Milan och Fiorentina?
Johanna Alm: Bra hoppas jag. Fast dåligt tror jag nog är mer möjligt än jag önskar. Jag tänkte förhöra mig hos min Chelsea-kontakt om Chelseas form, men inser att det inte alls behövs. De är i slag just nu, så Inter kommer få två tuffa matcher med start på hemmaplan den 24:e.
Milan är en aning under isen för tillfället och ska tampas med "världens bästa fotbollslag" MU. Just nu känns det som det bara kan gå på ett enda sätt. Åt helvete.
Inte ser det ljusare ut för Viola, som förutom att de själva har det lite tungt, ska möta ett Bayern München som nära nog tog över ligaledningen i Bundesliga i helgen. Där har ni ett lag som toppat formen precis i tid.
Men, vi ska inte vara negativa. Klart det kommer gå fint. Forza Italia.
Henri Nekmouche: Det ska bli otroligt intressant att följa nästa veckas matcher, även om det inte ser speciellt lovande ut för Serie A-lagen. Inter har en väldigt svår uppgift mot Chelsea. Ancelotti inledde väldigt starkt under hösten, men liksom under Scolari, har Chelsea under senare tid börjat tappa en del. Laget ligger visserligen i topp i Premier men laget ser inte lika starkt ut som det gjorde i början av säsongen. Det som talar för Chelsea är att både spelarna och Ancelotti har mycket rutin av CL – de vet hur man tar sig till en CL-semifinal. Det som talar för Inter är att man har ett väldigt starkt lag, truppen är otroligt bred och numera finns det även matchvinnare i form av Eto’o, Sneijder och Milito.
Med tanke på alla investeringar som gjorts och alla misslyckanden under de senaste åren, bör det finnas en enorm hunger inom klubben att äntligen lyckas. Inter har trots allt inte vunnit turneringen sedan år 1965. I höstas fungerade inte spelet speciellt bra i CL, men Mourinho är en enorm taktiker, han kan förändra en matchbild på egen hand. Nu har han dessutom under de senaste åren fått värva väldigt många spelare för att skapa ”sitt eget Inter”, så det är upp till bevis. Jag minns att Chelsea slog Inter med 2-0 i somras i USA, och jag håller dem som favoriter nu också, men Inter har helt klart chansen. Procentmässigt skulle jag säga 60-40 till Chelsea.
Milan är alltid Milan när det gäller CL, men hade den här frågan ställts för bara några veckor sedan hade jag varit mer optimistisk när det gäller lagets chanser att slå ut Manchester United. Milanspelarna är väldigt rutinerade i CL-sammanhang – de vet hur man lyckas i turneringen. Men i ärlighetens namn fungerade inte spelet speciellt bra i CL i höstas. Segrarna borta mot Marseille och Real imponerade, men i övrigt fanns det mycket att önska. Under de senaste veckorna har lagets form dessutom dippat rejält.
Även om Leonardos lag har haft ett enormt bollinnehav under de senaste matcherna, har inte offensiven fungerat alls. Nu är dock Pato tillbaka vilket är ett enormt lyft, då han är en spelare som kan bidra med fart – framförallt vid snabba omställningar, vilket är ett enormt viktigt vapen i CL. Även Nesta är tillbaka, vilket är ovärderligt. Jag skulle ge Milan 40-60 mot Manchester United.
Fiorentina får det svårt mot Bayern München. Det såg redan svårt ut med Mutu, så utan Mutu ser det ännu svårare ut. Prandelli är väldigt duktig, jag är säker på att han har något i rockärmen, men det är typiskt att Viola fick en svår motståndare trots att de vann sin grupp. Med tanke på att även Fiorentinas form dippat rejält under de senaste veckor skulle jag ge laget 35-65 i chanser att slå ut Bayern.
Magnus Sundberg: Både Inter och Chelsea är i form och leder sina respektive ligor. Skadeläget i de båda lagen är inget som lämnar den ena laget med någon betydande fördel gentemot det andra. Chelsea har en ersättare till Ashley Cole i form av Zhirkov. Inter och Chelsea är inga bolltrillande lag, utan allt kommer att handla om uthållighet, tålamod, positionsspel och att sedan hugga på kontringarna. Det kommer att bli tajt och snålt med utrymme. Inter får se upp för matchvinnare såsom Drogba och Lampard. Sedan är det av största vikt att man är vaksam på Chelseas fasta situationer (de är nästan ohotade i luftrummet).
Inter måste få igång Sneijder så att han kan driva upp anfallsspelet, slå sina genomskärare, hitta ytterbackarna när de fyller på och gå på skott. Holländarens Robin Hood-precisa frisparkar kan bli avgörande. Anfallarna i Inter, med undantag för Eto'o, visar fin form. Kanske kan kameruanen (som ofta levererar i stora matcher) bidra med ett välbehövligt mål? Eto'o brukade göra mål på Chelsea när han spelade för Barcelona och lagen möttes i Champions. Likväl är Eto'o ur form, men ett mål mot Chelsea hade onekligen varit välkommet.
Milan kämpar för att återfå formen som förlorades efter Inters styrkeuppvisning i det senaste derbyt. Manchester United är i högform och snart får man tillbaka Vidic och Ferdinand, två säkra försvarsklippor. Giggs har brutit armen och kommer inte att delta. Milan behöver verkligen få tillbaka Pato, Nesta, Seedorf och Borriello snarast möjligt. Och inte nog med det – de måste hitta formen. Nesta-Thiago Silva utgjorde ett formidabelt mittbackspar innan den förstnämnde blev skadad och Pato prenumererade på mål. Det var förvisso lite si och så med formen hos Seedorf redan innan han blev skadad, men karln är född att spela i Champions League. Borriello som både är lite av en gymnast och center i ett, måste hinna tillbaka till matchen mot Man Utd. Han bistår med välbehövlig tyngd, ett fint huvudspel och givetvis också målfarlighet.
Manchester United har ett av världens absolut bästa kantspel och en Wayne Rooney som hade gett Herkules på käften i nuläget. Milan måste arbeta hårt med att stänga igen Uniteds kantspel, driva deras spelare mot mitten och isolera Rooney på topp. Det måste grisas. Mycket hopp läggs på Ronaldinho och Pato, men den sistnämnde har inte spelat en match sedan den 13 december. Galliani brukar säga att ”Milan har Champions League i sitt DNA”, och det stämmer till mångt och mycket. Icke desto mindre kommer man att få det tufft mot United, speciellt med tanke på skadeläget och den dippande formen.
Fiorentina möter ett Bayern München som för tillfället krossar allt motstånd i Bundesliga. Fiorentina har förlorat tre av sina fem senaste matcher så formen är inte den bästa. Skadeläget ser väl hyfsat ut och man har förstärkt under vintermercaton. Dock kommer man att sakna Mutu, som är dopingavstängd. Bayern München är i det närmaste fulltaliga och får snart tillbaka Ribery. Tyskarna utmanövrerade Juventus med ett kantspel som var en våt dröm att skåda. Robben har för tillfället lekstuga ute på sin kant i den tyska storklubben, och smäller dit mål likaså. Men Fiorentina har imponerat i Champions och förfogar över Serie A:s bästa kantspel enligt min mening. En som inte får bli skadad är Gilardino, för ingen är lämpad nog att ersätta honom i nuläget. Gilardino och Jovetić får stå för målen, uppbackade av Vargas och Marchionni. Innermittfältet är i regel tämligen starkt och den nyblivne lagkaptenen Montolivo går från klarhet till klarhet. Fiorentina har chansen att visa vad drömmare är gjorda av, precis som Roma gjorde mot Lyon 2007.
EM-kvalslottningen avgjordes i helgen. Marcello Lippi uttalar sig så här om Italiens grupp C: "Detta är en jämn grupp. Liksom oss har både Serbien och Slovenien kvalificerat till VM och det säger väl allt om deras styrka". Har Italien någonting att oroa sig för?
Johanna Alm: Troligen inte. Undrar om det inte var Kåmark som sa: "Italien kommer att säkra en plats i slutspelet i sista omgången" och det är väl precis så det kommer bli. Serbien kommer självklart sopa banan med Italien hemma på Marakana eftersom det långsamma och lite avvaktande spel som Gli Azzurri brukar bjuda på passar juggarna som hand i handsken. Slovenien är säkert sjukt starka på hemmaplan, men det kommer de vara mot serberna också och där är derbykänslan ännu starkare.
Lika säkert som att Juventus kommer gneta sig till topp fyra kommer Italien gneta sig till EM-slutspel. Det som gör skillnaden vad gäller skönspel/fulspel är hur många ungdomar som kommer få chansen att visa upp sig. Gamlingarna - trist gnet, säker seger. Ynglingarna – glatt gnet, inte lika säker seger.
Henri Nekmouche: Ett kval är alltid ett kval, inget landslag är någonsin säkert att ta sig till ett mästerskap. Italien brukar alltid prestera i kvalen – Gli Azzurri gör vad som krävs. Jag är inte speciellt orolig. Italien kommer snart att gå igenom en generationsväxling och då krävs det att yngre spelare får chansen i landslaget. Lippi är duktig på att göra nödvändiga förändringar men just nu verkar det som att han själv eventuellt kommer att sluta efter VM, så en hel del hänger på vem som tar över som landslagstränare och hur den här tränaren sedan sköter generationsväxlingen. Vi får helt enkelt vänta och se hur det går. Själv hoppas jag dock att Lippi stannar kvar efter VM.
Magnus Sundberg: Nej, även om italienska tränare och fotbollspampar alltid gör allt för att skruva ner förväntningarna under kvalmatcherna. Italien är ändå Italien. Gli Azzurri går vidare tillsammans med Serbien. Frågan är dock vem som kommer att vinna gruppen? Serbien vann sin grupp i konkurrens med bland annat Frankrike. Dessutom har man duktiga spelare i Stanković, Ivanović, Krasić och Jovanović för att nämna några. Slovenien är också ett bra lag, helt klart. Dock är Italien och Serbien starkare och ska enligt logikens alla regler ta sig vidare från gruppen. Men fotboll och logik ler inte alltid mot varandra kan man tycka.