Pinsamt Inter!
Så här direkt efter slutsignalen är det svårt att finna ord, ord för att beskriva denna totala kollaps i denna för klubben mycket viktiga match.
Räkna inte med en vanlig matchrapport, dels för att det inte känns nödvändigt och dels för att jag inte orkar.
Inter spelade godkänd fotboll i matchens första tio minuter, därefter var det ett enda mörker. Totalt viljelöst, oengagerat och nonchalant. Ska vi bli filosofiska så var det en mentalitet som inte var av denna värld. Som så många gånger förut viker vi ner oss, spelar ingen roll om tränaren heter Cúper, Zaccheroni eller hin håle själv.
I stort sett alla Arsenals mål var frukten av slarv och ren och skär lathet. All heder åt Arsenal som fullständigt krossade Inters 3-4-3 uppställning. Vår egen Benkegoal varnade för Thierry Henry i sin införrapport, vi kan väl lugnt säga att hans farhågor besannades. Henry var fantastisk, inte tu tal om saken men Inter tillät honom alldeles för stora ytor inte minst efter det andra målet. Å andra sidan är det alltid svårt att värja sig mot världsspelare.
Att Vieri inte ens mäktade med att sträcka armarna i luften efter det otroligt viktiga kvitteringsmålet är sorgligt. Hans spel i övrigt var under all kritik men det var han å andra sidan inte ensam om. Viktigt här är dock att Vieri inte är som andra spelare, han är en av våra ledstjärnor och vi har rätt att kräva mer av honom. Mycket mer. Skärpning!
Zaccheroni bör även han få sin beskärda del av kritiken. Brechet visade sig vara ett vådligt felbeslut även om jag på förhand trodde att det skulle fungera. Men vad var alternativet? Av Zacs omtalade och anpassningsbara taktik såg vi inget. När ytorna på kanten fanns i första halvlek fortsatte vi köra fast centralt. När Henry gång på gång kom loss på vänsterkanten kunde en fyrbackslinje vara ett alternativ men icke då. Det centrala mittfältet är som vanligt stereotypt.
Till syvende och sist handlar det ändå om spelarnas inställning. Ikväll förtjänade dom inte tröjan dom bar och supportrarna som älskar dom. Ett hån var vad det var, ett stort fett hån!
Kanske mest frapperande är att man vid 3-1 målet inte ens ägnade en tanke på den inbördes målskillnaden. Nej, det här kan visa sig vara katastrofalt för Inter. Men i Pazza Inter vet vi hur det brukar sluta. Vi vinner efter många om och men mot Kiev, naturligtvis blir det något av pyrrusseger då minst tre spelare skadar sig i kylan i Kiev. Men hey, det blir nya miljoner att satsa på odugliga spelare till nästa säsong. För ni vet väl att det finns nästa säsong, det brukar låta så.
Juventus på lördag hägrar vid horisonten. Ingen drömarena och ingen drömmotståndare. Paradoxalt nog är det ändå nu som vi kanske har en chans att överraska. Jag skulle inte bli förvånad men det skulle jag å andra sidan inte bli om vi åkte på en liknande smäll som idag.
Laget: Toldo; Cordoba, Materazzi, Cannavaro(59'); J.Zanetti, C.Zanetti, Laomouchi(57'), Brechet; van der Meyde(69'), Martins, Vieri
Bänken: Fontana, Adani, Luciano, Kily, Pasquale(59'), Almeyda(57'), Cruz(69')
Publik: 44 884
Målen 0-1 Henry 25', 1-1 Vieri 33', 1-2 Ljungberg 48', 1-3 Henry 85', 1-4 Edu 88', 1-5 Pires 89'
Fler och mer djupgående kommentarer kommer säkerligen från Milanogänget.
Non mollare mai!
