Pazza Inter amala!
Hört talas om "gufare"? Nej, tänkte väl det. Då får jag väl baka in den biten nu då när jag skall sammanfatta min syn på Juve-Inter 1-3.
Efter frivolterna får han någon form av ytterligare glädjefnatt, han börjar dansa, och efter att han dansat ligger han bara där. På rygg, mitt framför de tillresta Interfansen som röjer runt och kaosar på Delle Alpis betongläktare, lyckan är total.
I Italien talar man ibland om gufare, något som används då och då. Det innebär egentligen bara att man pratar på om att något skall ske, man intalar andra om detta, och när bengalröken lägger sig, dammet faller till marken och Trefoloni blåser av matchen har det gått precis tvärtom, vi är segrare...
Gufare, smaka på det, känn på ordet. Gå sedan tillbaka och läs min inför rapport på sidan. Gufare.
* * *
Första halvlek
Inters odds på förhand var väl inte de bästa, med skador på nyckelspelare som Vieri, Materazzi och Cannavaro blev det en någorlunda ovan trebackslinje som formerades. Otroligt nog ställde Zaccheroni upp laget på samma sätt som jag förutspådde i min inför rapport. Cordoba och Gamarra markerade framför Adani som styrde linjen. På mittfältet var det Il Capitano Zanetti till höger, slitvargarna Zanetti och Almeyda centralt och unge Pasquale till vänster. Anfallet bestod av den mot Arsenal borta lyckade kombinationen Van der Meyde, Cruz och Martins.
Juve tog kommandot och styrde spelet under de inledande minuterna, det kändes lite darrigt från början, men Toldos säkra ageranden ingav en smula trygghet. Det smällde hårt redan från början och Almeyda/Zanetti på mitten visade omedelbart att deras insatser skulle spela viktiga roller denna afton.
När vi fick bollen visade vi dock att om vi vill och försöker så kan vi spela ett smart anfallsspela med varierat passningsspel. Kvicka och bollsäkra spelare som Meyde och Cruz, tillsammans med smarta rävar som Almeyda och Zanetti, och med hypersnabbe Martins på topp är en lyckad kombination. Bevis numero uno kom redan efter 13 minuter av första halvlek.
En snabbt anfall där Martins spelades sånär som fri och han revs ned utanför straffområdet, Trefoloni beordrade frispark. Och trädgårdsmästaren Julio Cruz stegade upp sin ansats. Pang Pang Lucky Luke! och säsongens tredje klockrena Interfrispark letade sig upp i Gigi Buffons vänstra kryss, otagbart!
Inter blev taggade av detta och fortsatte utan pardon att stressa Juves försök till attack högt upp i banan. Almeyda och Zanetti centralt var matchen igenom ena riktigt goa göbbar och sparkade på allt som kom ivägen, oftast bollen.
Trebackslinjen spelade över förväntan, och Gamarra visade att även om han fått utstå kritik då och då, så finns det en skicklighet i att stå rätt och att spela lugnt när han får bollen. Att han bär Paraguays lagkaptensbindel motsätter jag mig inte. Adani var även han på bra humör och vann mycket i luftrummet, främst mot Trezeguet.
Camoranesi hade dock ett riktigt gyllene läge att sätta kvitteringen, men fick istället se sitt avslut tamt gå över målburen från bara några meters avstånd. Jag andades ut.
Man satt ju som alltid med Interhjärta och hoppades på det bästa, men med lite normal Delle Alpi-logik visste man att kvitteringen inte torde dröja alltför länge. Den.uteblev!?
Del Pieros frisparksläge från 25 meter innan halvtid gick i famnen på Toldo, och jag satt bara och gapade hemma i soffan.
Andra halvlek
Nu var det dock dags att inleda en 45+7 minuter lång och målglad Juvepress, trodde man.
Inter behöll ställningarna och Juve kom endast till ströanfall in mot boxen, Inter kunde ofta vinna boll centralt och matchen på mittfältet ger jag nog till Inte rom jag tvingas välja. Var det någon som menade att vi borde införskaffa de svartvitas nandrolonstinne holländare? Hm, jag tycker personligen bra om Zanetti och Almeyda. Ikväll visade de återigen att de är värda mycket speltid.
Matchen fortlöpte och resultatet 1-0 stod sig längre och längre tid in på den andra halvleken. Då, när jag var som mest säker på att en utjämning skulle komma för Juve blixtrade Il Cecchino, Andy Van Der Meyde till och vaskade fram en interhörna efter en raid på långsidan. Det kändes nästan för bra för att vara sant, vi ledde matchen och pressade dessutom tillbaka de italienska mästarna på deras egen hemmaplan!
Spöket var som bortblåst när Julio Cruz avslutade snett utifrån, tog sin egen retur och sansat placerade in bollen till 2-0 med vänstern bredvid en återigen lika chanslös Gigi Buffon! Vi var i tvåmålsledning på Delle Alpi, när hände det senast?
Svar: Den 8 april 1978 efter mål av Bini och Muraro på två minuter i första halvlek. Slutresultatet den gången? 2-2 efter mål av Bettega och Cuccureddu.
Denna gång gick det dock slutligen vår väg, och det kunde nog inte ha kommit mer lägligt, sett till resultatet i Champions League i tisdags. Det dröjde ytterligare några minuter, sju stycken närmare bestämt, innan kvällen man Julio Cruz skarvade fram en långboll i djupled till virvelvinden Oba Oba som nyttjade Legrottaglies fummel, fintade ned Buffon och placerade in bollen mellan benen på landslagskeepern, bollen gick i mål, och cirkusnumren inleddes från nigerianens sida och lite dans som avslutning, jag grät!
Nu var det ju dock så att på Udinese presterade Juventus tämligen målglad fotboll den sista kvarten, och med vetskapen om att Inter är smått galna (pazzi) så var det med viss nervositet man följde återstående del av matchen.
Nog fick Juve också in en boll i nätmaskorna, snitsigt inprickad av Recoba på passning av Montero, om nu bollen inte redan var inne vill säga. Nåväl, det känns ändå rätt skönt, som Mikael Karlholm sade efter matchen, att få uttala meningen:
"Juve gjorde ett "tröstmål" på Delle Alpi i slutminuterna."
Förbannelsen är bruten, och vi knappar in tre poäng på våra bittra rivaler!
Apropå gufare, Milan och Roma kommer att knäcka sina motståndare rätt hårt imorgon.
Forza Ragazzi!
