Ingen är bättre än sin senaste match
Det är ytterst sällan jag stenhårt tror på Juve-seger i stora matcher. Mot Lazio var jag nästan helt övertygad om tre välförtjänta poäng. Åtminstone en. Så pinsamt fel jag hade.
Thuram kan inte lyckas med en enda avgörande passning. Legrottaglie är och förblir både överskattad och one-season-wonder, han borde stannat i lilla Chievo. Montero kan inte spela en match utan att med underarmen milt smälla ner en motståndare på väg igenom, även om det är taktiskt genialiskt.
Appiah kan inte ta emot en boll utan att tappa den under foten eller två meter framåt. Tacchinardi är och förblir kvick som en lemlästad sköldpadda. Camoranesi kan inte spela en halvlek utan att ge bort bollen så fort han får den för att sedan bli utbytt i paus.
Trezeguet ska ta emot och leverera vidare vilket han inte kan. Mitt råd är att skita i att ge honom bollen och ge den till motståndarna direkt istället, det sparar tid. Del Piero anser sig kunna spela med sexhundra touch innan han gör sig av med bollen när alla andra spelar med högst två.
Precis så känns det när man summerar Juves insats i Rom. Total förlamning. Sällan har väl en formsvacka varit så markant. Det var solsken dygnet runt och glada dagar tills ett stup plötsligt uppenbarade sig och allt försvann. Annars brukar en formsvacka förvarnas av lite bulor i vägen.
Milan och Roma kommer få sina svackor de också, problemet är bara att de lär ta åtminstone några poäng under tiden. Capello och Ancelotti anammar Lippis taktik och roterar överhuvudtaget ingenting. Vad är det för mening med att ha bra spelare på bänken när de aldrig används? Skulle ju lika gärna kunna ta in sju taxichaffisar som kan sitta där, de lär i alla fall kräva mindre betalt.
Eftersom veckans CL-match är obetydlig förutom att gruppsegern måste tas har Lippi en ursäkt för att låta Maresca, Miccoli och grabbarna spela. Synd, de borde få chansen på riktigt någon gång. Så som förstaelvan uppför sig nu vore det ett hån att inte byta ut åtminstone halva laget, i en riktig match. Och kom inte och säg att Davids måste tillbaka in i laget, det är en förolämpning att ens kalla honom en skugga av sitt forna jag.
Kan ge mig f*n på att Lippi vilar Del Piero mot grekerna. Det finns förmodligen inga gränser för gullandet. Den som kommer ur en formsvacka genom att inte spela är en unikum, och det innebär inte att bara spela viktiga matcher. Har vi lika oförtroligt tålamod med vår kapten som Sir Alex hade med Diego Forlan?
Många säger att Del Piero är överskattad. Förståeligt. Andra säger att han är underskattad. Också förståeligt. Själv vill jag hävda att det är att underskatta honom genom att påstå att han är överskattad. Ologisk logik men ändå glasklart.
Självklart är man kritisk efter tre raka nederlag. Det som för en vecka sedan var Europas bästa lag i en svartvit hjärna är nu källan till allt ont i livet. Man får lätt vibbar av att halva laget ska säljas och att det måste byggas nytt, men faktum är ju att precis det här laget är på papperet det bästa Juve haft på länge. Med samma coachning som under fantomsäsongen 96/97 kan det här bli fantastiskt. Den stora skillnaden mellan truppen då och nu är att då hade vi verkligen två man på varje plats, två spelare som var exakt lika bra med något enstaka undantag. Idag har vi en lika bred trupp men nu har vi istället tre-fyra man på vissa platser och bara en på flera andra.
Svackan kommer att övervinnas, de andra topplagen kommer att tappa poäng, Juve kommer att spurta när serien vänder, men Juve kommer aldrig någonsin att vinna på Olimpico eller San Siro igen.
Kanske vore det bäst att tappa mot grekerna och bli tvåa i gruppen. Ett möte med till exempel Real skulle frambringa alla mörka segerlustar och det skulle inte finnas några genvägar. Vi såg det perfekta Juventus mot dem i våras, vi vet att det finns där. Men det tas aldrig fram i Rom eller Milano, inte under Lippis andra era..
Hur kul är det på en skala att alla andra storklubbar börjar producera egna spelare medan Juve knappt nöjer sig med spelare som står på gränsen till landslaget? Roma har kanske inte så mycket att välja på eftersom man inte har någon deg att röra sig med men Zotti, D'Agostino och De Rossi är inga menlösa varelser, även om propagerandet för den sistnämndes landslagsplats är helt absurd. Cuper började satsa på eget i Inter med Pasquale, Martins och Beati och har gjort åtminstone ett jättekap. Till och med våra vänner i Milan har nu sin egen primaverastjärna att hoppas på, Ignazio Abate. Steget är fortfarande långt till att han blir någorlunda ordinarie men det är ändå så mycket längre än Juve någonsin kommer. Hemlagat är bäst i längden, eller hur är det man säger?
Jag vet att jag tjatar om det här, det är ju synd att klaga med två raka ligatitlar i ryggsäcken. Nåt rätt måste ju klubbledningen göra. Så länge vi har Blasi och Gasbarroni inom organisationen och Bologna och Atalanta håller sig vid liv finns det hopp.
Juventus vinner Serie A.
Milan vinner Champions League.
Parma vinner Coppa Italia.
Torino lyckas ta sig tillbaka till Serie A, men åker självfallet lika snabbt ner igen.
Veckans Juve-favoriter:
Maresca - visade sin klass i Dortmund med vad fick han för det?
Zambrotta - för att han är Zambrotta
Veckans anti-favoriter:
Legrottaglie - står fast vid att han var ett panikköp, håller inte måttet
Trezeguet - hellre Corradi
Det kunde varit tyngre - vi kunde varit Barca-fans. Där snackar vi kronisk formsvacka.
