Krönika: Ett mjukt hjärta men ballar av stål!
I eftermiddags kom Lega Calcios dom där man ledda av Giampaolo Tosel, förkunnade ett helt A4 papper med namn på spelare och ledare i Inter som ska bötfällas och bestraffas för diverse handlingar. Moratti är chockad, undertecknad är rasande medan de flesta i laktosintoleransens förlovade land tycker att allt är som det ska.
Egentligen bör det inte vara särskilt förvånande att man får reaktioner i stil med ”lugna ner dig, de får skylla sig själva, för vi vet ju hur de där latinska nissarna med det kokande blodet brukar bete sig”, för är det något man lärt sig efter 26 år i Skandinavien så är det att den största religiösa men icke officiella gruppen är sekten ”myndighetivism”. Denna religion går ut på ett abnormalt & osunt dyrkande av myndigheter samt alla andra maktinstitutioner som finns genom att likt en programmerad robot upprepa mantrat att dessa aldrig begår misstag men att om detta skulle ske så beror detta på ett enskilt olycksfall i arbetet.
Så till den grad dyrkar man myndigheten och maktapparaten i fråga att gud nåde den jäveln som ifrågasätter ett beslut eller än värre påstår att beslut tas godtyckligt där vissa grupper särbehandlas på bekostnad av andra, oavsett om det är integration, Serie A eller arbetslöshet som diskuteras. Om kritiken dessutom kommer från någon som till exempel heter Nima och inte Henrik samt har en nattsvart hårfärg istället för en banangul så viftas det du säger bort och läggs i högen ”konspiratorisk blatte”. Givetvis sägs inte detta rent ut eller högt för den delen heller eftersom en av hörnstenarna i denna sekts lära är att alltid stryka varandra medhårs eller som tandläkaren från Turkiet som bakar pizzor där jag bor brukar säga, ”här halshugger man folk med bomullstussar”. Eller så kan du som Nahid Persson, Maurico Rojas & Nyamko Sabuni ställa dig fint i ledet, kräva språktest och slicka blond rumpa och vara det som Malcolm X så träffande skrev då han beskrev dessa människor som ”husnegrer”.
Som påpekats är detta inget nytt och jag är van, dock kommer jag aldrig hålla käften, vare sig det handlar om arbetslöshet, Serie A och integration. Jag tar emot pung-sparken, skriker ut min smärta högt och tar sats för att leverera repliken någonstans nerifrån Sicilien. Dock kommer ingenting utan ett pris och det är att jag förmodligen eller säkerligen aldrig kommer bli inbjuden till Eurotalk eller Debatt och inte heller kommer jag få anställning som bloggare på en kvällstidning eller bli redaktör på Svenskafans. Det är ett pris jag mycket villigt betalar dels pga att min karriär ligger inom ett annat område och dels för att jag är överlycklig med det jag har. Det faktum att jag skriver om det jag verkligen älskar och att jag dessutom inte behöver censurera mig räcker för mig. Jag kan stå rakryggat, titta mig i spegeln och inte känna att jag rationaliserar bort mina värderingar för att nå lite högre på ankdamspodiet. Dessutom skriver jag om ett av de lag jag älskar mest (mitt hjärta är blått, svart & vitt), något annat vore otänkbart för mig. Om jag till exempel höll på Juventus eller Tottenham skulle jag inte vilja skriva för Sampdoria eller Inter, i min värld vore det att hora ut mitt hjärta och det kan jag inte.
Därför vänder jag mig emot den heliga anden i ”myndighetivism” dvs den sk objektiviteten samt dess fader neutralitetsfetischismen som tillsammans med ovannämnda sonen ”stryka varandra medhårs” bildar denna sekts heliga tre-enighet. Det finns ingenting som heter objektivitet, eftersom i din iver att vara neutral och inte vilja trampa någon på tårna censurerar du och ändrar det du försöker förmedla vilket besegrar hela poängen med att försöka vara ”objektiv”. Däremot lever jag i ett konstant tillstånd av självrannsakan där jag ifrågasätter alla mina värderingar dagligen och för en diskussion med mig själv innan jag uttrycker mig i tal eller skrift om något. När jag t. ex. skriver att ”Varför låtsas om att ligan är något man vinner? Slå in Scudettom i rödsvart dasspapper och ge den till Onkel Fester och resten av Familjen Adams på Milanello och bespara oss alla tid och energi, era korrupta jävla svin!” bygger jag det på en 4 veckor lång serie av händelser där Milan & Juventus behandlats på ett sätt och Inter på ett annat.
Detta läggs till den hög av korruption som drabbat den italienska fotbollen där Moggi fick bära hela hundhuvudet men problemen fortfarande är de samma:
Del Piero ramlar/fälls utanför straffområdet men får straff ändå och Milan får fler straffar än något annat europeiskt topplag medan Inter under samma period spelar två matcher med två man mindre och inte får en enda straff med sig. Allt detta sker medan man straffar Inter ytterligare och förnedrar laget och dess supportrar med förevändningen att de saknar respekt när de höjer rösten.
Respekt ja, det är något man förtjänar inte något man får per automatik på grund av sin post som fotbollsdomare, statsminister eller förälder. T. ex, så älskar jag och respekterar min mamma eftersom hon gjort sig förtjänt av det, österrikaren Josef Fritzl förtjänar det inte av sina barn trots att han är deras biologiska pappa. Med samma logik förtjänar inte Lega Calcio någon respekt för sin dom helt enkelt på grund av att den är orättvis då alla lag inte behandlas efter samma mall.
Det som däremot är totalt respektlöst är att förneka det som ägt rum genom att kalla brottsoffer, som Inter blev i och med att Calciopolin uppdagades, för paranoida galningar när de känner igen den unkna korrumperade gubb-doften som sprider sig som vinterkräksjukan nere i stövellandet. Antingen är man sjukt respeklös, blind eller så har man som tandläkare andats in för mycket lustgas.
Därför är jag stoltare än någonsin när jag ser mitt lags tränare kalla saker vid dess rätta namn samt demonstrera det som alla ser men ingen har tillräckligt med ballar nog att uttrycka. Drogba fick mycket skit när han skrek ”A fucking disgrace” i direktsändning, uppenbarligen var jag en av de få som tyckte att man gjorde fel som sköt den Ivorianske budbäraren, den som skulle skjutas var någon helt annan. Med det sagt så ska Galliani, Abete & co ha heder för att de den här gången inte ens försöker dölja att de gör som de vill när de vill, så every cloud has a silver lining som man säger på öarna...
STO ANCORA ORGOGLIOSO DI ESSERE INTERISTA!
