Strömblad: Tala är guld
Mycket av fokus har den senaste veckan legat på domarinsatser och den efterföljande tystnaden från klubbarna. Henrik Strömblad förklarar varför det är fel att protestera i tystnad.
Det har i vanlig ordning varit en händelserik vecka i Italien och domarna har inte helt oväntat varit i fokus även denna gång. Både Inter och Fiorentina utlyste Silenzio Stampa i veckan efter att de upplevt att de fått allvarliga domslut emot sig i matcherna mot Sampdoria respektive Milan. Vad anser du om denna typ av tysta protester?
Strömblad: Jag tycker att det är helt fel att hantera en negativ situation med total tystnad. Vi journalister är den kanal som skall ha möjlighet att förmedla åsikter, tankar, känslor och kommentarer ifrån spelare och tränare till alla de fans och fotbollsintresserade människor som lägger ned en stor del av sin tid och resurser på att följa ett lag eller en liga.
Att kommunicera via klubbens hemsida, som tyvärr blir allt vanligare, är ett enkelt sätt att smita undan ifrån jobbiga frågor. En ärlig idrottsman eller ledare står alltid upp och är beredd att berätta om varför det gått bra eller mindre bra.
I USA är Silenzio Stampa fullständigt otänkbart. Där är idrotten väl medveten om sin roll och att fansen och media vill ha tillgång till spelare och tränare. Vad som sedan sägs är inte alltid speciellt intressant eller sensationellt, men grundprincipen är att klubbarna samarbetar med media för fansens och sportens skull.
Stämningen på Appiano Gentile blev inte direkt muntrare när efterspelet till Sampdoria-matchen blev offentligt. Mourinho fick tre matchers avstängning och fyra spelare får vila från spel under de närmaste omgångarna. Varför dessa krafttag mot Inter? Är domarna överdrivna tycker du?
Strömblad: Det är väldigt lätt att gripas av en konspirationsteori och plötsligt tro att "alla är ute efter Inter". Eftersom jag var på plats på Giuseppe Meazza och kommenterade Inter-Samp så upplevde jag också den provokativa stämning som framförallt Mourinho var med och skapade.
Den kanske viktigaste uppgiften för det italienska fotbollsförbundet, klubbarna, tränarna och spelarna är att vara med och skapa Fair Play. Om det skall bli en positivare stämning runt hela den italienska fotbollen, som den verkligen förtjänar eftersom den är mycket sevärd, teknisk och njutbar fotbollsmässigt, så måste alla aktörer förstå att de är viktiga i sitt sätt att agera och kommunicera. Respekt för spelreglerna och domarna är ett steg i rätt rikting. En positiv stämning på planen smittar garanterat av sig på läktarna och kommer att locka tillbaka den publik som idag väljer att stanna hemma.
Jag har alltid inställningen att domarna är där för att göra ett neutralt och bra jobb och att de följer regelboken. Om det urartar så bär många gånger spelarna ett stort ansvar och de Inter-spelare som fått avstängningar efter Samp-matchen tappade tyvärr omdömet på planen och på väg till omklädningsrummet.
Jag tycker att Inter är ett mycket bra fotbollslag och Mourinho är en skicklig tränare. För bra för att dras in i en negativ spiral som inte gynnar någon. Det går alltid att diskutera avstängningarnas längd men det är viktigt att markera vad som inte är acceptabelt inom ramarna för Fair Play.
En stark defensiv insats och en mycket effektiv offensiv gav dock Inter segern i rond 1 mot Chelsea på San Siro och lite vind i seglen igen. Vad ger dem för chans att avancera efter denna start?
Strömblad: Det var en mycket tung seger för Inter i en tät och överraskande öppen match. Det finns ett resultat att spela på i returen i London. Men att backa hem och "stänga fortet" är knappast den rätta vägen mot kvarten. En spelare som Drogba kommer alltid att få chanser och det räcker med en riktigt bra för att den urstarke ivorianen skall skjuta Chelsea vidare.
Mourinho kommer säkert att plocka fram en del taktiska tricks. Vilken återkomst det blir. Den här gången behöver han inte gömma sig i tvättkorgen som var fallet under en Champions League-match när han coachade Chelsea och var avstängd. Kan Inter hantera Drogba, våga sätta press på Chelsea och få till ett variationsrikt anfallsspel så är det definitivt möjligt att Stamford är "bron till en kvartsfinal".
Det har varit kritiskt på andra håll i Milano också. Den gode Silvio gnällde efter matchen mot Man Utd och sa att Milan har ett bra lag om man bara kunde spela bra, även om uttalandet försökte slätas över efteråt (i vanlig ordning). Tycker du att han har rätt i det han säger? Har Leonardo inte fått ut max av denna trupp eller är du mer av åsikten att han lyckats över förväntan?
Strömblad: Milan har varit lite av ett mysterium under säsongen. Först valet att satsa på Leonardo som inte hade speciellt mycket med sig i det taktiska bagaget. En trupp som inte känns riktigt rätt balanserad och ett spel som bygger väldigt mycket på individuella prestationer. Det har hållit mot begränsade motståndare. Men när motståndarna varit både taktiskt drivna och kraftfulla har det blivit problem.
Berlusconi bär ytterst ett ansvar för hur spelartruppen ser ut eftersom han "sitter på plånboken". Om Champions League-säsongen tar slut på Old Trafford är det som helhet ändå inte en misslyckad säsong. Den fina placeringen i ligan gör att Milan har en spirande vår att se fram emot.
På Udineses bänk så är Pasquale Marino tillbaka efter att De Biasi inte blev särskilt långvarig på Friuli. Hur pass smart är det att anställa en tränare som man redan sparkat en gång, och det så pass nyligen som i december? Och vet Marino vad han ger sig in i?
Strömblad: En "Leif Boork i Udine" eller varför inte Raddy Antić som tränat Atletico Madrid vid fyra olika tillfällen. När en tränare som sparkats kommer tillbaka under samma säsong handlar det i grund och botten bara om ekonomi även om det oftast förnekas av klubbarna. Frågan är hur spelarna reagerar på att en person som kapats av klubbledningen plötsligt är tillbaka i omklädningsrummet?
Mycket beror på vilken respekt och kontakt den nygamle tränaren hade med sin spelartrupp. En bra grundtes är att en tränare kan vara i krig med journalister, klubbledning, sponsorer och till och med fansen. Men den dagen han tappar respekten i sitt omklädningsrum är han definitivt körd. Om Pasquale Marino har Udinese-spelarnas förtroende kan han säkert tillföra något. Annars handlar det bara om att sitta av en del av ett kontrakt.
Till helgen på Viasat bjuds vi på ett par ovissa lördagsmöten (Catania – Bari, Lazio – Fiorentina) och en söndagsmatch där Genoa kan bygga på sitt uppvaknande genom att slå Bologna hemma. Vilket lag är i störst behov av poäng denna helg? Kan Bari och Viola haka på i jakten på Europa-platser?
Strömblad: I lördagsmatcherna är det egentligen bara Siniša Mihajlović som har anledning att känna av en uppåtgående formkurva. Sedan serben tog över Catania har laget stabiliserats och blivit betydligt bättre. Hemmamatcherna är nyckeln till säker mark och ett Bari som sprungit in i väggen de senaste veckorna kan mycket väl ge tre sköna poäng på det sicilianska kontot.
Fiorentina fortsätter sin frustrerande trend att spela bra men ändå ha våldigt svårt att förvalta det i segrar. Förlusten mot Milan i onsdags var spelmässigt väldigt orättvis men det gäller för Prandellis pojkar att stänga igen hela vägen ut. Edy Reja inledde starkt i Lazio men åkte på ett smärtsamt nederlag i Palermo förra helgen. Varje dag är en kamp för att få Lazio på säkrare mark i tabellen. En "trea" mot Fiorentina hemma i Rom är inom räckhåll.
Genoa och Bologna är två formstarka lag efter årsskiftet. Jag sätter ett plus i Genoas favör då laget ofta lyfter sig hemma på Marassi. Bologna har jobbiga skador på forwards och framförallt skyttekungen Marco Di Vaio.
Helgens matcher på Viasat Fotboll:
Lördag 27 februari
18:00 Catania - Bari
20:40 Lazio - Fiorentina
Söndag 28 februari
15:00 Genoa - Bologna
