Landström: Cuper hade blivit hängd.
Klockan var kvart i två i Birmingham när matchen började i Kiev. Ingen sportbar och ingen som hade rätt kanaler. Jag fick finna mig i att försöka hitta en dator och följa matchen där.
Första dagen jag var i Birmingham, Alabama frågade jag en av mina kontakter om det fanns en sportbar i staden där man kanske kunde se Champions League. Hans svar började med ett skratt och följdes upp med "nej, du.". Onsdagen spenderade jag på Civil Rights Institute i Birmingham. Jag sade att jag behövde kolla mailen, smet iväg och kollade in livescore.com. 1-0 till Inter! Adani har gjort mål igen mot Ukrainarna. Jag satte mig därefter i ett rum där jag fick kolla in en gammal dokumentär från 60-talet om Birmingham. En för övrigt helt sjuk dokumentär vid namn "Who speaks for Birmingham" som alla intresserade bör se för att fatta hur sjuka förhållanden det var i södra USA just då.
Jag satt med ett pirr i magen under hela dokumentären. Tillslut fick jag pausa och smita iväg till en dator i närheten. Jag var bara tvungen att se att matchen var slut. 1-1! Ridå! Jag satte mig modstulen och såg färdigt resten av dokumentären
Med facit i hand skulle Moratti låtit Cuper stanna kvar på Appiano Gentile, i en assisterande roll till "Zac". Jag menar... vi betalar ju ändå gubbens lön. Då kunde han väl ha stannat kvar och lärt upp Zac i hur man spelar när det är Cup-spel. Skämt åsido. Zaccheroni skall ha all respekt för hur han vänt på Inters ligaspel. Men hans facit i Champions League är bedrövligt.
Det började med att Verdelli och Moratti naivt trodde att laget kunde ställa om till 3-4-3 på en dags träning. Vi åkte till Moskva och fick rejält med pisk av taggade ryssar. Inte ens i CM kan du göra en sådan omställning med en dags träning och vinna... speciellt inte mot ett bra lag som Lokomotiv Moskva. Det var rent bedrövligt ur en taktisk synvinkel. I hemmamatchen mot ryssarna såg det nästan lika illa ut. Lokomotiv Moskva hade mycket av spelet och tillslut kom kvitteringen via Matrix högerben.
1-5 mot Arsenal blottlade verkligen Zaccheronis svaghet som cup-coach. Cuper hade fått rykande kritik vid oavgjort, ett resultat som han säkerligen hade säkrat. Zaccheroni skämde ut hela Italienska ligan med sina mannar den kvällen. Inter hade det dock i egen hand borta mot Dynamo Kiev i sista omgången av gruppspelet.
1-1. Ridå! Ridå! Ridå! Visst är Kiev ett bra lag. Och taget ur sin kontext är inte 1-1 ett dåligt resultat. Men då vi måste gå vidare för att kunna säkra värvningar och för att stärka självkänslan så får man fan inte släppa in ett mål med fyra minuter kvar och tappa allt.
På diverse forum hördes röster som "men vi spelade ju ändå bra". En av mina Inter-bekantingar sade att han ändå var själaglad att Inter spelar en offensiv och publikvänlig fotboll nu, till skillnad för under Cuper. Och? Sedan när fick man poäng för publikvänlig fotboll? Det är resultatet som räknas. Eller är det verkligen så i Inter? Hector Raul Cuper fick sparken efter ett katastrofalt resultat, i derbyt mot Milan.
Nu gick vi miste om oerhört många miljoner. Miljoner som gör att vi antagligen får skippa några av våra planerade nyförvärv. Det är fanimej bedrövligt. Missar vi Stankovic tack vare uttåget ur CL så kommer jag riva mitt hår. Vi missade Chivu för att vårt bud var lite för lågt, vilket säger att klubben inte direkt har ett överflöd med pengar.
Jag är tacksam för Alberto Zaccheronis omvandlig av Inter i ligan. Jag mår dåligt av hans och Inters bortkastade avancemang i Champions League. Med andra ord är jag översköljd med ambivalenta tankar om Inter nuförtiden, och kommer bara fram till utopiska tankar som en tränarduo bestående av "Zac" och "Cuperman".
* * *
Förresten. Jag har lite skuld i Inters uttåg i Champions League. Jag hade 200 spänn på Inter och Bayern Munchen.
