LAZIO-INTER 2-1
Lazio besegrade Inter med 2-1 efter att en oväntad målskytt slog till i den 82:a minuten. Luciano Zauri blev matchhjälte och Rom-laget hakar på toppen i Serie A.
Mancini hade efter inventering av sina resurser bestämt sig för en 4-3-3 uppställning där det mest anmärkningsvärda var anfallet där Corradi bildade spets, understöd av Fiore och Muzzi som yttrar. Vartefter matchen led och byten initierades - med många positionsbyten som följd - skulle detta förändras åtskilliga gånger. Organisationen bestod dock matchen ut.
Det ska också redan här sägas att även om Lazio temporärt under matchens gång löser kantspelet ganska bra, så saknar fortfarande Lazio kantspringaren och dribblern Cesar oerhört mycket. Lazio har förlorat massvis med fart i det tidigare skedet av speluppbyggnaden. Brassens löpningar skapar sådant utrymme och oreda i motståndarlägret som ingen i Lazio är i närheten av att kunna ersätta. Nu blir det istället ofta lite för mycket plottrande i sidled och få av de riktigt snabba och effektiva spellösningarna.
Första halvlek var relativt jämn chans- och spelmässigt, dock med viss fördel för det ljusblå hemmalaget. Kvaliteten och tempot i spelet var sådär i ärlighetens namn. Då och då småtrevligt spel, men överlag ganska få kombinationer från bägge lagen. De kombinationer som bjöds var främst från hemmalaget i slutet av halvleken.
Bägge lagen har bra chanser under den inledande kvarten och det var de bägge lagens respektive uttalade målskyttar (Corradi och Vieri) som avslutade. Dock inga mål här, men just dessa spelare håller sig framme senare under halvleken.
I mitten av den första halvleken rinner Recoba genom på Emres genomskärare. Sop-ren hamnar han dock i dålig vinkel och slarvar bort avslutet som Sereni enkelt lägger beslag på. Sereni hamnar i centrum igen med halvtimman spelad. Men nu på ett mindre smickrande sätt.
Ett tillsynes enkelt och ofarligt inspel från Recoba klantar Sereni till det på. Såpahandskarna från tidigare matcher i höst tycks åter ha kommit fram. Oprovocerat tappar målvakten ut bollen till just Vieri - av alla motståndare. Vieri har inga som helst problem att göra ett av sina enklare mål. Det ska samtidigt sägas att Vieri inte alls är sig lik. Hans från tidigare säsonger patenterade djupledslöpningar med eller utan boll - som river likt djupa sår i motståndarförsvaret - lyser nu helt med sin frånvaro.
Minuterarna innan halvlek kan dock Lazio mycket rättvist kvittera. Och ganska vackert dessutom. Liverani - som nu i den ljusblå tröjan helt plötsligt agerar med stort självförtroende och pondus - kan enkelt gå förbi sin passiva bevakning på halvplan. I djupeld hittar han Stankovic som utmanar ner mot vänstra kortlinjen. Inlägget når Corradi i boxen som håller undan sin försvarare och samtidigt skarvar bollen in till 1-1.
Lazio byter in Oddo på bekostnad av den anonyme Muzzi i halvlek. Stankovic får nu flytta upp ett steg i plan, medan Oddo i sin tur nu får ta en ovan plats som mittfältare.
Andra halvlek har två ansikten. Första halvan är jämn, Inter bevakar bra och bjuder Lazio på litet utrymme. Målchanserna är också lätträknade. Mancini fortsätter att röra om och sätter in Zauri på bekostnad av en troligtvis halvskadad Couto. Oddo får nu flytta ned på högerbacken när Stam flyttar in i plan och bildar nytt mittlås med Negro.
I den 67é minuten avgörs matchen i praktiken när den så (även tidigare i Laziotröjan) hete Almeyda får ett utbrott "modell vansinnigt". Nu ser han rött både i sinne och synfält.
Fast inledningsvis ser det faktiskt ganska otäckt ut ur Lazioögon. Det numerära underläget utnyttjar Inter på ett bra sätt när gepardsnabbe Martins sätts in. Ytorna blir ganska stora att utnyttja för denne suveräne löpstarke kontringsspelare när Lazio nu måste ta initiativ. Men Lazio etablerar ett tryck mot Toldo i Intermålet som ökar med tiden.
Med kvarten kvar missar Corradi en av världshistoriens tio största målchanser (nåja). Ett helt öppet läge med halva målet ogarderat från ett par meters avstånd, avslutar inte Corradi bättre på än att bollen går över mål. Nåja, det kan hända den bäste. Som tur var blev inte detta avgörande för matchens utgång.
I den 80é minuten gör Mancini, ett vad det skulle komma att bli, matchavgörande byte när unge halvspanjoren Delgado introduceras i Serie A.
På grund av alla skador mer eller mindre tvingades Mancini att plocka upp denna spelare till A-truppen. Denna gång skulle hans inhopp ge frukt - och dessutom med en helt oväntad kompanjon.
Inter lyckas vända på spelet med mindre än åtta minuter kvar att spela. Det ser mycket farligt ut när Vieri och Martins utmanar mot mål utan boll - Lazios backlinje är inte organiserad.
Passningen från mittfältet ser ut att ställa Vieri fri - men bollen tar på centertankens häl, och istället kan Lazio vända på spelet - och avgöra matchen.
Genom snabbt djupledsspel genom först Liverani och sedan Favalli hittas just den unge Delgado som nu kan utmana ner mot - precis som Stankovis i halvlek ett - vänstra kortlinjen och spela in bollen i boxen. Denna gång går Corradi mot första stolpen, men når inte bollen. Zauri - av alla spelare - fyller dock på från sin högerytterposition och kan helt oattackerad sätta 2-1. Ohämmad glädje givetvis.
Strax efter avspark kommer Zauri nästan igenom men fälls med frispark i kanonläge som följd. Liverani slår frisparken i närmsta hörnet - i ribban, nästan i krysset.
Lazio vinner efter en händelserik andra halvlek. Kanske inte så välspelat överlag. Ganska underhållande. Men framförallt en mycket viktig seger för både placering och moral.
