100 volte fieri di Bobo Vieri!*
Inter tog emot Lecce hemma på San Siro i eftermiddags och efter en darrig första halvlek lossnade det iallafall i den andra. Efter tre mål så var Lecce ett slaget lag. Vieri gjorde sitt hundrade mål för Inter i tävlingssammanhang och kröntes omgående (med en krona inhandlad av Matrix för ett par månader sedan!)
*"100 gånger mässor av Vieri"
Första halvlek
Att som Interista få känna trygghet och lugn igenom en match är inte att tänka på. Inte ens då motståndet heter Lecce och matchen spelas i Milano inför hemmapubliken kan man få njuta av matchen 90 minuter. Visst, förmodligen vinner vi matcher som denna när tiden är ute. Men nog fan skall vi få lida lite för vårt galna Inter också?
Dagens match var ju som bekant inget undantag. Efter att Cannavaro på ett obeskrivligt sätt skänkt bort en hörna till Lecce efter tre minuter (han kunde lika gärna ha knallat iväg och lagt upp bollen vid hörnflaggan också), försvaret struntat i att ta varken boll eller spelare och ställningen redan då var 1-0 till gästerna visades inte heller tillstymmelsen till förändring. Lecce fortsatte och radade upp flera skottförsök och listiga anfall som Toldo fick jobba sig varm för att avvärja.
Och resten av den första halvleken kom inte att bli så mycket bättre i det här avseendet. Visst lyfte vi upp spelet och började skapa egna lägen, som Obafemi Martins i 9 fall av 10 inte lyckades förvalta, men bakåt fortsatte det att darra och Scarpini som säkert även han haft förhoppningar höll på att hoppa ur stolen vid ett par tillfällen när koncentrationen inte var på topp från de blåsvarta.
Farinos gick in på det centrala mittfältet i Zanettis och Almeydas frånvaro, och han gjorde det allt som oftast bra. Men både han och Emre spelade likt förbaskat bort ett par för lätta bollar, vilket satte oss i kniviga situationer. Något vi ändå redde upp genom individuella prestationer från Cordoba med medarbetare.
Cruz och Vieri jobbade på där uppe och Vieri agerade tyvärr mer framspelare och dirigent än spjutspets som han borde, Martins hade inte den rätta skärpan och vi lyckades inte med att spräcka Lecces nolla, trots en konstant hård press i slutet av halvleken. Ett par mirakelräddningar utav Poleksic räddade Lecce, och Interspelarna möttes av busvisslingar då de tog omklädningsrummet i besittning.
Andra halvlek:
Visslingarna fungerade uppenbarligen som tändvätska, och med "Siamo Sempre Con Voi" som bakgrundsmusik från Curva Nord sparkades halvlek nummer två igång.
Resultatet lät inte vänta på sig och efter fem minuter fick Inter en frispark rakt framifrån målet lite till höger utanför straffområdet. Cruz körde en variant och petade bollen till Farinos som stannade den innan trädgårdsmästaren Cruz tryckte in sitt sjätte ligamål via den första stolpen (sitt tredje på frispark), hoppet tändes för den hårt beprövade skaran Interfans.
Nu var det inget annat än seger som gällde och med gasen i bott körde vi på mot ledningsmålet. Det kom att dröja tio minuter, där både Inter och Lecce han skapa sig ett par farliga chanser. Bland annat bröstade Martins vackert ned bollen åt Vieri som utanför straffområdet klämde till på volley och skottet ven precis över ribban.
Inter lyckades vaska fram en hörna, om än diskutabel då repriserna visar att Zanetti kan ha touchat bollen innan den var över linjen. Nåväl vi har inget på pluskontot likt Juve och att upptäcka en sådan grej för domaren är i princip omöjligt.
Emre slog hörnan och Ivan Ramiro Cordoba nådde högst vid främre stolpen, där han med knoppen skarvade in 2-1 till Inter via den bortre stolpen och vild glädje givetvis för Cordoba som äntligen fick in bollen, efter alla ribbträffar och missade lägen. Cordoba visade traditionsenligt klubbmärket på den blåsvarta tröjan mot Curva Nord och omfamnades sedan av lagkamraterna.
Lite senare gjorde Zaccherroni sitt första byte då han ersatte målgöraren Cruz med mittfältaren Sabri Lamouchi. Lite smått fick man yrsel vid tanke på Cúpers omdiskuterade byten under sin tid men denna gång kom det inte att påverka utgången av matchen.
Inter fortsatte att skapa målchanser, främst genom Martins som dock inte visade någon avsevärd skärpa idag och missade allt som kom i hans väg. Det mest symboliska var då Vieri mycket vackert serverade honom ett friläge och han missade bollen framför Poleksic som kunde rädda.
Det tredje och avslutande målet skulle dock komma. Innan dess fick 22-årsbarnet Pasquale kliva av med en sträckning och ersättas utav dansken Thomas Helveg på sin kant.
I den 85:e matchminuten stod Martins så slutligen för dagens rätt, när han på håret spelade bollen fram mot Vieri som löpte i precis rätt ögonblick för att undslippa offsidefällan. Med fart och kraft ryckte Vieri i djupled mot bollen som han på något manér likt Jesper Blomqvist lät glida förbi den utrusande Poleksic, som han rundade på andra sidan... innan han med vänstern slog in Bobogol Numero CENTO! förbi glidtacklande försvarsben. Vild glädje utbröt på San Siro, när en galet lycklig Vieri slet av sig hårbandet på väg ut mot bänken för att ge plats för den gyllene kungakrona han för dagen förtjänade, Re Vieri!
Efter målet skedde inte mycket mer än att Recoba ersatte Oba Martins de avslutande minuterna och att Vieri höll på att stänka in nummer 101 med ett volleyskott, men så icke. Seger för i nerazzurri med 3-1!
Non Mollare Mai!
