Roma 1:2 Milan
Milan klädde av Roma och vann rättvist med 2-1.
Början av matchen var blott en illusion. Ett fåfängt försök att lura i publiken att Roma hade en chans idag. Inget kunde vara längre från sanningen. Milan ägde allt, Roma inget.
Men som tidigare nämnt började det hela väldigt lovande. Cassano briljerade som bara han kan, och snurrade upp allt som kom i sin väg. Totti kom närmast med en frispark som, om än bra slagen, inte vållade Dida några problem. Efter de inledande tio minuternas Romadominans kom Milan in i matchen, och Shevchenko fick Milans första chans då han, från samma läge som han gjorde mål på Juventus för några säsonger sedan, sköt hårt och direkt, men lyckligtvis utanför målramen. Efter 25 minuter läste en dittills anonym Clarence Seedorf alla de luckor och ytor Roma lämnade i det defensiva spelet och slog från mittplan en perfekt långboll till Shevchenko som Chivu hade tappat bort. En mästerlig nedtagning med bröstet av Shevchenko och en mindre mästerlig avlutning senare hade han hur som haver skjutit Milan i ledningen.
Roma svarade inte bra på att hamna i underläge, och det var inte förrän i slutet av den första halvleken Roma var nära att komma igen, genom Samuels järnskalle. På den tredje tilläggsminuten tilldömdes Roma en hörna, som spelades till Amantino vid bortre stolpen som snyggt nickade bollen längs mållinjen till Cassano vid den andra stolpen som kunde bredsida in bollen, till sin och publikens kolossala glädje.
Efter halvtidsvilan kom beviset på att Capello haft vodka i sin vattenflaska i omklädningsrummet då han tar ut Lima och Carew och sätter in de två spelare i kanske hela truppen som är längst från storformen; Candela och Delvecchio. Framför allt Lima var klart godkänd den tid han spelade men även Carew hade sina stunder, varför det är fullständigt oförklarligt hur Capello tänkt. Må han ha den värsta av baksmällor i morgon som straff för sitt vodkadrickande!
Andra halvleken var hemskt att behöva bevittna med Romaögon. Om bara felet hade legat i att man inte kunde hålla bollen inom laget hade det varit en sak, men när inte ens en tillstymmelse till intention finns för att snöra ihop två, tre passningar på rad finns, då är det illa.
Symtomatiskt för dagen var beteendet hos i stort sett samtliga rödgula vid Shevchenkos andra mål. Candela lyckades med konststycket att slå sin snabbt slagna frispark rakt på Dacourt, varefter bollen studsade till Rui Costa som (för första gången sedan han spelade i en lila tröja?) fick ordentlig fart på benen. Han sattes under press av Panucci och Samuel, utan att någon av dem kunde få undan bollen, då klev Samuel in i bilden och satte även han press på bollhållaren. Någon som upptäckt misstaget än? Just det, att lämna Shevchenko helt fri från bevakning var inte rätt val, Samuel! Shevchenko rullade enkelt in ledningsmålet, som föga förvånande även visade sig bli vinstmålet.
Visst, Cassano försökte och var till och med nära en gång, att kvittera. Men i sanningen kunde inte ett kvitteringsmål ha varit mer främmande än det var i kväll. Milan vann för att de var ett bättre lag, och de förtjänade det fullt ut. All heder åt Ancelotti som höll sig nykter, till skillnad från vissa, och utnyttjade alla Romas svagheter obarmhärtigt. Det numerära övertaget på mittfältet gjorde att Dacourt inte stod en chans att ensam bjuda på kamp, även om fransmannen kan vara nöjd med sin match. Totti plockade bort sig själv i stort sett, så hur mycket beröm som helst ska inte Ancelotti ha, det tar emot att ge förstår ni. Totti kan vara en fantastisk kapten när laget leder och allt går bra. Men vid minsta motgång, eller ens när läget är neutralt, går det knappt att hitta en man som är mer opassande som kapten. Maldini slog honom återigen på fingrarna och visade hur en kapten ska både spela och uppföra sig.
Inför nästa match hoppas vi att Capello spolar kröken och inte sätter in föredettingar på plan.