28^ Le Pagelle med omgångens lag
I en underhållande omgång med massor av mål och underhållning lyfter Medici bland annat fram gubbarna Seedorf, Lucarelli och Mihajlovics egna Edens Lustgård men grämer sig över att inte kunna ta ut fler anfallare till veckans elva.
1. Jorge Martinez
Dansade och studsade mellan Inter-försvarna som en smidig gibbon. Lucio, Zanetti och Materazzi agerade elaka fångvaktare men Martinez var en rymling som ej gick att fånga. När Martinez kom till Catania tyckte jag inte att det var en speciellt märkvärdig spelare. Delvis hade jag fel och delvis har hans utveckling varit enorm. Denna säsong har han varit en Batman som hoppat mellan tak, en break-dansare som inte går att stoppa, en färdigputsad rubin.
Han har blandat fantasi, fart och dribblingsuppvisningar och spetsat det med konkretism. Hans match mot Inter var definitivt en av årets bästa individuella insatser. Så frågan vi alla borde ställa oss: Är Tabarez underrättad? Om han inte får åka med till Sydafrika är det tjänstefel utan dess like.
2. Clarence Seedorf
Först blev Milan förudmjukade i Europa och sedan sega och tradiga mot Chievo. Matchen mot Chievo är på väg mot 0-0 och vem kliver fram? Jodå, gubben Seedorf. Pang! Upp i krysset och Milan är bara en poäng efter Inter. Om de rödsvarta firar scudetton i maj ska man nog tänka tillbaka till den här matchen och Seedorfs pangträff från ingenstans. Räkna aldrig bort Clarence. Milans egen Polia.
3. Cristiano Lucarelli
Tremålsskytt mot Roma. Såg ut som sitt forna tjugofyramåls-jag från 04/05, plötsligt var han mer som den bäste Vieri än den långsamme och otajmade Lucarelli som vi sett denna säsong. Vad hände? Det vet jag inte men jag vet att det är den här Lucarelli som Livorno behöver för att klara sig kvar.
4. Sinisa Mihajlovic
Jag har sagt det förr men kan inte sluta att säga det igen: Mihajlovic har transformerat Catania till ett dynamiskt kollektiv där det finns utrymme för kreativitet, fantasi och fart. Mihajlovic har skapat ett eget catanesiskt Edens lustgård fast med tydliga ramar. Serben har förstått bättre än de flesta vart dagens fotboll är på väg.
Till skillnad från många i Italien som tror att Pirlo/Liverani-playmakerrollen fortfarande har en framtid eller letar efter den nya Vieira så har han insett att idag gäller mer snabba och tekniska mittfältare än bara muskler och passningsskicklighet och har därför flyttat ner Ricchiuti och använt sig av Izco på mittfältet. Genialt samtida-medvetande. Mihajlovic håller på att läxa upp alla Coverciano-tänkare ordentligt. Vad hade egentligen hänt om Mihajlovic varit Catanias tränare från säsongens start? Det får vi aldrig veta. Tur det, för övriga lag.
5. Giuseppe Mascara
Jag har alltid älskat Mascara högt. Hans fina teknik, hans lätta steg,hans innovativa mod. Han har en smyg-Baggio i sig. Mot Inter visade han allt som han kan men också ett enormt jobb för laget som en sann capitano och ett straffmål så fräckt att Totti nog både njuter och känner avund. Mascara kunde ha valt att spela i ett lag som jagar scudettos men har valt speltiden framför bänken. Hellre Catanias bandiera än åsidosatt i ett storlag. Han har valt leken, han har valt att låta själen flyga. Fortsätt flyga, kära Mascara, fortsätt flyga.
6. Tråkiga Serie A
Ironi förstås. Om myten om att det spelas tråkig fotboll i Italien inte redan var död begraver jag den här och nu den 14 mars 2010. De italienska topplagen må ligga efter i Europa men efter en omgång med sprudlande matcher och ett målsnitt på 3,90 (nästan fyra mål per match) kan man inte klaga på underhållningen. Tråkiga Serie A? Knappast.
Vart vill jag komma med detta? Jag vet inte riktigt, antagligen vill jag bara säga att jag mår dåligt över att behöva lämna anfallare som Gilardino, Di Natale, Floro Flores, Del Piero, Maccarone, Toni, Palladino och Palacio utanför omgångens elva denna vecka. Men jag mår riktigt bra över att må dåligt.
7. Khouma Babacar
Visade med sitt inhopp mot Napoli vilken stor talang han är. Med sin styrka förändrade han matchen och var inblandad i två av Fiorentinas tre mål. Senegalesen kommer låta höra av sig, var så säkra.
1. Sulley Muntari
Lite av ett mysterium. Lämnade Udinese för England som en dynamisk tvåvägspelare med ett fint skott. Nu är han nästan alltid Inters sämsta spelare när han finns med i startelvan. Mot Catania lyckades han med konststycket att dra på sig två gula kort på 70 sekunder och därmed förändra matchbilden åt det negativa hållet. Sämsta inhoppet genom tiderna? En förlorad spelare.
2. Lazio
Reja har inte kunnat ändra riktning på den ljusblå båten och problemen är så djupt rotade (eller hur Claudio?) att Serie B lukten kryper allt närmare. Förlusten mot Bari var både illa resultatmässigt och spelmässigt. Har två poäng ner till Livorno men som Lazio spelar nu kan man bli omåkta fortare än väntat. Katastrofen är oroväckande nära.
5. German Denis
Är allt som oftast en injektion när han hoppar in men när han finns med i startelvan är det en helt annan spelare. Det är som att han klär om till Clark Kent från Superman när han finns med från start. Långsam, oprecis och klumpig. Denis är inte en spelare man bygger ett lag på om man vill nå Champions League.
3. Zdenek Grygera
Rena mardrömen. Grygera har funnits med på denna lista lite för många gånger och mot Siena var han bidragande till det andra baklängesmålet och drog på sig straffen som ledde till utjämningen. Hur många poäng har Grygera egentligen kostat Juve denna säsong? Märkligt hur illa tjeckiska ytterbackar (alltså Jankulovski och han) åldras nuförtiden. En spelare att hålla borta från startelvan för att sedan göra sig av med.
4. Peruzzo/Ponziani (domare och assisterande domare i Bologna- Sampdoria)
Offisideregeln har sina otydligheter när det gäller om en spelare påverkar spelet eller inte. Bolognas mål föregicks av två spelare som var klart offside och minst en av dem påverkade spelet enligt mig. Situationen brukar med 98% blåsas av för offside men inte denna gång. Otydligheten kring regeln skapar kryphål och förvirring. För Sampdoria skapade den en förlorad fjärdeplats.
(3-3-1-3)
Jean-François Gillet
Gjorde flera paradräddningar och var en klar anledning till deras trepoängare.
Matias Silvestre
Säker i luftspelet och duktig längs marken mot Inter. Underskattad försvarare.
Leonardo Bonucci
Visade mot Lazio att storlagen gör rätt i att jaga honom. Skicklig och stabil.
Mario Yepes (2)
Motade i princip allt som Milan hade att komma med. En colombiansk jätte i det gula försvaret.
Kwadwo Asamoah
Var löpstark i båda riktningarna mot Palermo och höll sig påpassligt framme på sitt 2-1-mål. Universal spelare.
Simone Perrotta (3)
Signor pålitlig. Ett mål och två assists mot Livorno. Gör så mycket i hemlighet när det stämmer för honom.
Marco Rossi (5)
Klok som få och har Genoas största lungor. Jobbade för två men hann med även massor av kvalité, bland annat ett stolpskott och ett väldigt fint mål. Gör sin bästa säsong någonsin.
Stevan Jovetic (4)
En assist och ett mål mot Napoli och var en lila diamant mellan mittfält och anfall. Fiorentinas dyrgrip.
Giuseppe Mascara
Finurlig framåt och tog även ett stort ansvar i defensiven. Urfräckt straffmål.
Jorge Martinez (2)
Gjorde en makalös insats mot Inter med sina slalomdribblingar, sin fantasi och finurlighet. Hans 3-1-mål var rena uppvisningen.
Cristiano Lucarelli
Tremålskytt när Livorno tog poäng av Roma. Såg ut som den gamle ostoppbare Lucarelli igen. Hans insats ger Livorno hopp om salvezza.
1. Seedorf
http://www.youtube.com/watch?v=RsmcG_YWy0o#t=03m16s
2. Candreva
http://www.youtube.com/watch?v=APsJIHlUqWg#t=00m50s
3. Cavani
http://www.youtube.com/watch?v=8QXEAnsGRTk#t=01m56s
4. Martinez
http://www.youtube.com/watch?v=Qaljltr_90c#t=03m06s
5. Palacio
http://www.youtube.com/watch?v=iTuc7UsMDMs#t=01m58s
