"Big Match" - italienska för stormatch
Statistik och funderingar inför säsongens kanske viktigaste match.
För ett par år sedan vid ett besök i Rom så lärde jag mig ett nytt uttryck ”Big Match”, jag var nere under en vecka när Roma i högform gick in i en period av ”Poker in Big Match” som det stod i tidningarna. D v s fyra stormatcher på 10 dagar; Juventus hemma, Fiorentina borta, Inter hemma och så avslutades den här perioden med att laget åkte till Manchester.
Jag var med på tre av de här matcherna och under den veckan så vände tyvärr Romas form helt och hållet. Laget som hade gjort hinkvis med mål och knappt slätt in ett enda föll ihop och resultatet av den här veckan var tappade poäng mot både Juventus och Fiorentina och närmast förnedrade av Inter på Olimpico.
Om jag får drista mig till en egen definition av Big Match, matcher mot Inter, Milan och Juventus (även Champions League-matcher mot internationella storklubbar får väl räknas in) så är historien de senaste fem åren inte särskilt munter. Någon kanske invänder mot min definition och tycker att derbyt är ju den allra största matchen och borde också vara med. Jag kan hålla med om att det för det mesta är viktigare att vinna romderbyt än att besegra Milan på San Siro, men det är ändå en stor skillnad på inställning till matcherna och till motståndet. När vi möter Inter, Milan och Juventus så är det klubbar med större resurser och det italienska fotbollsetablissemanget bakom sig. På samma sätt är det när vi möter lag som Real Madrid eller Manchester United. Skillnaden märks i införsnacket men tyvärr också i statistiken. Om man inte räknar med säsongen 2006/07 då Juventus inte fick vara med så får vi gå tillbaka till 2001/02 för att hitta en säsong där Roma har plusstatistik när det gäller ”Big Match
Den här säsongen så har vi ju t ex bara fem poäng på fem ”Big Match”. Och kollar man bara på hur det gått i ”Big Match” på Olimpico så var senaste segern 15/3 2008. När du läser det här vill du säkert (precis som jag) skrika: ”Men det där är ju bara statistik, gubbjävel! Inter är ju värdelösa och nu ska vi så dem!”
Statistiken visar dock på ett problem som finns i klubben, att man alldeles för sällan vinner de stora matcherna. Min lekmannaaktiga bedömning är att spelarna ibland speglar klubbens själ (och kanske framförallt supportrarnas) lite för mycket. Man går in i en ”Big Match” med inställningen: ”Nu ska vi visa dem. De tror att det är något med sina stjärnor på tröjorna, rika ägare, dyra värvningar och förbundet i ryggen. Men nu ska de få!” Den här inställningen kan ju så klart vara bra för att kunna ge allt, men dem kan också få motsatt effekt om det börjar gå emot, släpper man in ett billigt mål på t ex en tveksam straff så är det lätt hänt att historien blir till ett obestigbart berg. Men om man kan kanalisera känslan på rätt sätt så kan det istället sluta som i matchen mot Juventus med ett norskt åsknedslag i slutsekunderna.
Och vi kan väl bara hoppas det är den sidan av känslorna för en ”Big Match” som Ranieri kan plocka fram hos sina spelare i morgon så att morgondagens match får ett riktigt lyckligt slut. Kanske var det bra att laget spelade i onsdags så att de inte har kunnat gå en hel vecka och bara tänka på lördagens match. För egen del så var onsdagens seger bara ett litet välkommet avbrott i uppladdningen. Men eftersom det är svårt för en svensk romanista att påverka resultatet i matchen så har jag istället fått se till att förbereda och planera det jag kan påverka; vilka jag ska se matchen tillsammans med och vad jag ska bjuda på efter matchen. Efter mycket planerande så lutar det åt hemgjord salsiccia med karljohan-svamp.
Efterord:
Ni har väl inte missat att nästan direkt efter att matchen blåses av så inträffar Earth Hour när man ska släcka alla elektriska lampor för en timme. Kan man få hoppas att det här är ett tecken på att Inters lampa på lördag strax innan åtta släcks för en mycket längre tid än så?
