Il Tridente: Balotelli behöver hjälp
Tjafset mellan Mario Balotelli och Inter tycks ha hur många liv som helst och Il Tridente ger sin syn på Italiens största talangs framtid. Bortförklaringar och Claudio Ranieri är andra ämnen som vår trio behandlar.
Il Tridente tar gärna emot läsarfrågor att besvara i framtida artiklar. Har du en fråga, maila den till italien@svenskafans.com.
Balotelli är fortfarande utfrusen i Inter. Är hans framtid i Inter-tröjan hotad?
Johanna Alm: Absolut! Jag tror att Mario behöver ett miljöombyte, och jag tror att miljöombytet skulle bestå bäst i Premier League. En flytt till ett engelskt lag skulle gynna honom då rasismen inte alls är lika uttalad och obehaglig i Storbritanninen som i Italien, dessutom skulle han må bra av lite "ruffare" spel. Han skulle inte bli avblåst lika mycket och på så sätt kunna blomma ut till den storspelare han har kapacitet att bli. Jag tror att det skulle vara bra för Inter att "bli av" med honom också, inte för att han inte är en bra spelare, utan för att hans attityd blir en belastning. Moment 22, han blir sur för att han inte får spela, om han får spela så blir det bråkigt, han får sitta på bänken, han blir sur för att han inte får spela... ja ni fattar. Nej, sälj Balotelli till Liverpool eller nåt annat "sparka-och-spring"-lag. Han inbringar några miljoner och gör samtidigt succé i England.
Henri Nekmouche: Det är svårt att spekulera i, men jag tror att om Mourinho blir kvar i Inter nästa säsong så är chanserna stora att Balotelli lämnar. Anfallaren missade sex matcher i rad efter att ha haft en fysisk konfrontation med Mourinho där portugisen ska ha dragit i italienarens halsduk varpå den sistnämnda ska ha hotat den förstnämnda. Redan innan den här incidenten var det kyligt mellan de båda, vilket inte minst visade sig då Interledningen någon vecka innan uppgav att Balotelli hade feber medan tränaren sa att det bara var en lögn.
Under de senaste veckorna har de största tidningarna haft artiklar varje dag om den här såpoperan och Mario själv har hela tiden hävdat att han inte har något att be om ursäkt för och att det finns många saker som folk inte vet om. Enligt Gazzettan var den fysiska konfrontationen bara den sista droppen som fick bägaren att rinna över. Tidigare sägs SuperMario bland annat ha vägrat att sitta på bänken vid flera tillfällen. Att talangen varit på Milanmatcher och beundrat sig själv i spegeln i offentliga sammanhang med Milantröjan är fantastiskt kul för alla milanisti men kanske inte lika kul om man är interista. Det återstår att se vad som händer i sommar.
Magnus Sundberg: Bakgrunden till det nuvarande bråket mellan Balotelli och José Mourinho har att göra med matchen mot Genoa den 7 mars. Balotellis representanter hävdade att spelaren hade feber och därför inte borde ha deltagigt i matchen mot Genoa. Mourinho tillbakavisade påståendet och följaktligen hamnade spelaren i frysboxen. Spelaren petades således i match efter match.
Dramat kunde ha slutat genom en snabb försoning mellan tränare och spelare. Men icke. Istället forsatte dramat som en sydamerikansk såpopera. Balotelli hävdade att Inters seger mot Chelsea på Stamford Bridge var spelarnas förtjänst och inte Mourinhos. Sen medverkade han i TV-showen Striscia La Notzia där han tog på sig en Milan-tröja med hans namn och nummer på.
Balotelli har nu slutligen bett om ursäkt, men av kommentarerna att döma så förefaller det som om ursäkten är fabricerad falskhet. Balotellis formella ursäkt innehåller yttranden såsom ”jag är den förste som har fått lida för jag älskar fotboll och vill spela”. Det är nästan så att han målar ut sig som ett offer. I övrigt ger ursäkten ett intryck av framåtskridande, men knappast ånger.
Personligen tror jag att Balotelli skulle behöva uppsöka en psykolog och Cassano likaså. Anger management liksom. De två herrarna är nämligen som Etna och Vesuvius. Man vet inte riktigt när, men förr eller senare smäller det. I och med att jag tror att problemen är psykologiska så tror jag inte att ett miljöombyte skulle hjälpa. Ta Cassano till exempel. Karln har bråkat i Bari, Roma, Real Madrid och Sampdoria. Inte fasen har miljöombyten hjälpt. Det är möjligt att Inter har fått nog av Balotelli och att han säljs till sommaren. Men en sak är dock säker: Balotelli behöver hjälp. Det är lite ”Good Will Hunting” över Mario – han har en enorm potential, men attityden ligger honom i fatet.
Sneijder skyllde förlusten mot Roma på domaren. Han menade att domaren motarbetade Inter. Har han rätt?
Johanna Alm: Det är ju sånt snack som uppstår när man kämpar om en topplacering och förlorar. Sneijder väljer naturligtvis att fokusera på de tillfällen där domaren dömde mot Inter, eller INTE dömde mot Roma - men han glömmer samtidigt bort att Inters mål ganska solklart var offside. Hade Inter vunnit på sitt offside-mål, hade vi inte haft den här frågan eller diskussionen överhuvudtaget. Inte med Wesley Sneijder iallafall. Jag vill påstå att domaren aldrig motarbetar laget i Serie A-ledning, oavsett vilket lag det är. Det ligger i sakens natur att "döma med" den favorittippade sidan. I fallet Roma-Inter så är båda två på topp, och laget som förlorar kommer söka efter anledningar till det. Domaren är den allra enklaste.
Henri Nekmouche: Givetvis inte och det är ett bevis på den märkliga självuppfattningen som råder i Inter. Man har den bästa truppen och det har skapat ett sådant tryck på laget att man direkt är ute efter patetiska bortförklaringar så fort det inte går som det ska. Jag tänker på uttalanden från Oriali, Sneijder och Mourinho. För att visa att Sneijder inte bara har fel, utan att det egentligen snarare är tvärtom, behöver jag bara påpeka att tre Interspelare stod offside vid Militos kvittering. Det var kanske inte i klass med det klassiska offsidemålet mot Siena för något år sedan, men ändå, offsiden på Pandev var solkar. Dessutom skulle Chivu ha fått ett rött kort alla dagar i veckan när han stämplade Toni. Så nej, domaren motarbetade inte Inter – hans misstag hjälpte Inter.
Magnus Sundberg: Givetvis inte. Sneijder viftade enkelt bort det faktum att tre spelare var offside vid Inters kvitteringsmål genom att hävda att ”Toni är två meter lång men ligger alltid på marken” samt att det var ”andra tillfällen” då domaren missgynnade Inter. Exakt vilka dessa ”andra tillfällen” var kunde han inte precisera. Sneijder försöker bara skylla ifrån sig förlusten på domaren. Basta.
Roma har tassat runt och smugit sig på Serie A-toppen. En seger mot Inter i helgen och man känner segervittring. I vad består Romas storhet, hur lyckas de?
Johanna Alm: Claudio Ranieri har lyckats med Roma. Det svider förstås för någon som är supporter till laget som kickade samme gubbe och nu är fast med Zaccheroni. Jag får en känsla av att Ranieri styr sitt lag med järnhand, och att spelarna verkligen lyssnar och litar på honom. Är man en taktiker som har en idé om hur spelet ska läggas upp, och kan få spelarna att lyssna på idéerna och än viktigare spela efter dem, då lyckas man. Sen finns det ju några anledningar till, eller vad sägs om Vucinic, Toni, De Rossi...Den tolfte spelaren, publiken, fansen, supportrarna är ännu en viktig ingrediens. Roma-fansen tror på sitt lag och lyckas gång på gång skapa en härlig atmosfär hemma på Olimpico.
Henri Nekmouche: Roma har imponerat stort under de senaste månaderna. Mot Milan var de inte speciellt bra men mot Inter tog de tre livsviktiga poäng. Ranieri har medvetet försökt hålla nere förhoppningarna, genom uttalanden som ”Roma är inte ute efter lo scudetto”, för att minska trycket på spelarna. Men efter segern mot Inter ändrade han sig och erkände att det nu är lo scudetto som är målet. Nu har man dessutom sin bästa spelare tillbaka i form av il capitano, Francesco Totti. Det ska bli väldigt intressant att se hur spelarna hanterar trycket under de närmaste veckorna. Roma har helt klart det lättaste spelschema av de tre topplagen.
Styrkan ligger i organisationen och att laget därför inte verkar vara alltför beroende av enskilda spelare. Ranieris lag har visat att de kan klara sig utan Totti. Menez har verkligen klivit fram under de senaste veckorna. I försvaret har Ranieri även bänkat Mexes en hel del, vilket visar att det viktiga är organisationen – inte de enskilda spelarna.
Magnus Sundberg: Ranieri har en tydlig spelidé, han har stabiliserat Romas försvarsspel och hittat en fin balans mellan försvars- och anfallsspel, där alla hjälper till i defensiven och snabbt ställer om i kontringarna. Ytterbackarna breddar verkligen spelet med sina framstormningar längs kanterna, och blir således inte statiska och stillastående utan deltagande i anfallsspelet. Romas typiska nervositet och nonchalans som ofta ledde till baklängesmål och förlorade poäng är numera mer eller mindre bortputsad. Roma är numera en solid enhet.
Sen kan man peka på ett antal spelare som verkligen har visat upp en fin form den här säsongen såsom De Rossi, Julio Sergio, Pizarro, Riise, Juan m.fl. Burdisso har också växt till en viktig kugge i Ranieris lagbygge och har överträffat förväntningarna med råge. Lånet av Luca Toni var välbehövligt och anfallaren tillför en helt ny dimension i Romas spel med sitt bollhållande, målfarlighet och starka huvudspel. Firma Toni-Vucinic har också hittat målformen och timingen kunde knappast ha varit bättre. Med eller utan Totti, Roma gör mål ändå.
Det finns också en sammanhållning och harmoni i truppen, som verkar oöverträffbar. Du kunde se det mot Juventus i Turin, du kunde se det i Okakas sista match innan lånet till Fulham och du kunde verkligen se det mot Inter på Stadio Olimpico.
Lagets supportrar vaggar drömmen om scudetton i sin famn. De minns när merparten av stadens invånare firade scudetton 2001 som om de inte fanns någon morgondag. De minns hur hjärtats strängar vidrördes där och då. De vill kunna minnas igen. Supportarna bär i mångt och mycket Roma, precis som Totti nyligen framhävde. Det finns ett latinskt ordspråk som lyder: ”Där harmoni råder, där råder också seger.” Med detta vill jag också tillägga att det har snöat i Rom i mars. Senast det hände så vann Roma scudetton.
