StartitalienSerie AAS RomaSpelarbetyg Roma - Inter 2-1: Magiskt

Spelarbetyg Roma - Inter 2-1: Magiskt

Magisk match. Magisk inramning. Ett magiskt Roma. Magiskt.

A) Il Corriere dello Sport
B) Il Tempo
C) Il Messaggero
D) La Gazzetta dello Sport
E) La Repubblica
F) Il Corriere della Sera
G) Il Giornale
H) La Stampa
I) Henrik Politis

	A	B	C	D	E	F	G	H	I
Startelvan
Julio Sergio	7	7	6,5	6	6,5	7	6	6	10
Cassetti	7	7,5	7,5	7	6,5	7	7	6,5	10
Burdisso	7	7	7	6	6	6,5	7	6,5	10
Juan	7	7	7	6	6,5	6,5	6	6,5	10
Riise	7	7	7	6,5	6,5	7	6,5	6,5	10
Perrotta	7	7	7	6,5	6,5	6	6	6	10
Pizarro	8	8,5	8,5	7,5	8	7,5	8	8	10
De Rossi	7,5	8	8,5	7,5	8	7	7	7	10
Ménez	7	7,5	6,5	6	6,5	6,5	6,5	6	10
Vucinic	6,5	7	6,5	7	7	6,5	6,5	6,5	10
Toni	8	8,5	8,5	7,5	7,5	8	7,5	7,5	10
Avbytarna
Brighi	-	6,5	6,5	-	-	-	-	-	10
Taddei	6,5	7,5	6,5	6,5	6,5	6	-	-	10
Totti	-	7	6,5	-	-	-	-	-	10
Kejsaren
Ranieri	8	8	8	8	8	7,5	7	-	10

UNA QUESTIONE DI STILE
Det finns ett par som menar att Inter inte var fokuserade och samtidigt såg gårdagens kamp som vilken match som helst. De här personerna är ute på väldigt hal is. Med all sannolikhet är det deras sätt att tackla gårdagens blytunga förlust. Jag förstår, och känner igen, tänket. Att dock använda sig av denna bortförklaring i denna kontext är helt fel. Det handlade för helvete om en Scudettomatch! Släpp sargen, använd det där som finns mellan axlarna och kom in i matchen. Inse att Roma var det bättre laget och lyckades vinna trots att Inter fick med sig ett sedvanligt och felaktigt mål.

Jag ska redogöra för den främsta anledningen till Romas "överraskande" seger över Inter. Det hela handlar om en fråga om stil. Roma vann för att Roma är Roma och Inter förlorade för att Inter är Inter. Att äntra en match som alltid står 0-1 innan den ens har påbörjats, och trots detta faktum lyckas behålla fokus, offervilja, attityd, kvalité och hjärta är så otroligt stort. Ordet domarhjälp är tydligen en tolkningsfråga. Jag själv menar att det krävs rejäl domarhjälp för att kunna omvandla ett tydligt offsidemål till ett godkänt sådant. Jag förstår hur du tänker, men rätta mig mer än gärna om jag har fel.

Faktum är att Roma fick Inter, självaste mästarlaget, så pass överrumplade i första halvlek att en rejäl obalans och elva svartblåa fågelholkar framkallades på Stadio Olimpico. Det kan vara bland det vackraste jag sett. Roma lyckades vinna mot lagen med ränder.

MAGISKA ROMA
Wow. Vilken match. Den hade precis allting. Inramningen var helt otrolig. Stadio Olimpico får en 10:a i betyg. Hela laget agerade fullständigt utomordentligt. En superbt genomförd match. Den höga pressen i första halvlek, vinnarinstinkten och taktiken. Mamma mia!

Håller med om tidningarnas spelarbetyg. De Rossi var så bra som bara han kan vara. Glädjescenerna efter hans mål är Roma. Det är något som endast vi romanisti kan relatera till. Så vackert. Vår framtida kaptens känsloorgasm efter 2-1 var ännu mer magiskt. Att se hur stackaren inte kunde handskas med sitt kraftfulla känsloförlopp. Upp och hugga tag i ribban. Upp och ned. Han visste inte vart han var, vad han skulle göra, ingenting. Det var ren och skär glädje. Så kraftfullt.

Perrotta. Så elegant. Så smart. Så världsmästerlig. Så överlägsen. Han är min man.

Pizarro. Så liten, men samtidigt störst av alla. Som han sprang. Vilken otrolig grinta. Upp och ned. Hoppa. Springa. Springa lite till och snurra runt och passa och dribbla och allt annat på en och samma gång det också. Som en lite köttbulle rulla runt vid offensiv hörnflagga för att sekunden senare sugmärka sig fast på Milito. Trumpinnsben och älgkliv på en och samma gång. Att få uppleva på vilket sätt lille Pizarro käkade upp Inters stora och tunga innermittfält går inte att beskriva.

Den adopterade fransmannen. Den romerska fransmannen. Mexès. Det var kanske han som levde sig in i matchen mest av alla. Och han spelade inte ens. Han var bänkad. Sitter på bänken och blundar, skriker, håller för ögonen och det rycker i allt och ingenting. Att se hur Mexès firar efter slutsignalen är Roma.

Vilken kille han är den där Toni. Den här spelartypen ger Roma en helt ny dimension. På det sättet han ensam handskas och styr monsterkorna i Inters mittlås är unikt. Och målet. Det går till historien.

Totti. Har är en ny dimension i sig. No Totti. No party.

Tre underbara poäng. Eller fyra poäng är det egentligen. Om Roma och Inter hamnar på samma poängställning när ligatabellen tillslut kan summeras har Roma fördelen av inbördes möten. Roma placerar sig då alltså före Inter. Även det en fråga om stil.

Matchens absoluta lirare var den där söta stolpen som stod till höger om Julio Sergio i andra halvlek. Gör en staty av stolpen och placera den utanför Stadio Olimpico. Stolpen är ett riktmärke. Så lång, så ståtlig och så auktoritär. Den där stolpen utgjorde en stor anledning till att Roma lyckades besegrade sin största nemesis. Stolpen var skillnaden mellan rätt och fel. Stolpen fick Mourinho att se ut som ett stolpskott.

Kejsare Ranierius ligger bakom allt detta. Igår vann Roma varken VM eller OS. Vi vann något otroligt mer än så. Något som inte ens kan jämföras med VM och OS. Vi vann. Laget Roma vann. Laget Roma vann för att de agerade på ett unikt sätt som bara Roma kan.

Tack för kakan. Tack Inter. Tack Roma. Tack Ranieri. Tack stolpen.

Är så stolt. Vilket hjärta. Vilken passion. En lidelse. Vilket lag.

Tack Roma.

GRAZIE ROMA!
Vilken jävla match. Nu kör vi.