Time For Heroes
Ikväll vankas det nya CL-äventyr. Oavsett hur det går så har Inter stått för en oförglömlig säsong, men nu drömmer vi supportrar om att få kröna den med titlar.
Solen har börjat titta fram och våren närmar sig med stormsteg. Hos en normalt funtad människa börjar vårkänslorna sakta smyga sig på. Ett härligt pirr i magen och en outtömlig energi infinner sig och helt plötsligt vill man ta hela världen i sina händer. Hos en fotbollssupporter är det precis tvärtom. Det där pirret är snarare en djup ångest och energin är mer av en neurotisk art. Det är nu det avgörs. Agnarna skiljs från vetet och till slut finns bara vinnare och förlorare.
Inter har börjat vackla i ligan, det är ett faktum. Att vinna Champions League före rutinerade gäng som Barcelona och Manchester United är fruktansvärt svårt, det är också ett faktum. Jag tror att många med mig är oroliga inför säsongsavlsutningen och jag vill inte måla fan på väggen men det finns absolut en möjlighet att säsongen 09/10 kan sluta i ”zero tituli” trots att Inter hittills stått för en strålande insats med bataljer jag kommer att minnas under resten av mitt liv.
Att ifrågasätta sitt lag är något som jag tror alla gör och jag tycker att det är en sund del av supporterskapet. Jag är helt övertygad om att den mest enögde Barcelona-supportern även han, när allt kommer till sin spets, tvivlar på hur bra hans rödblåa maskin egentligen är. Det finns en kaxig bild utåt, speciellt hos storlagssupporters, men vi är i grund och botten av samma skrot och och korn. Nervösa, neurotiska domedagsprofeter som bara väntar på att få en dolk i ryggen.
Fantastiska minnen
Oavsett hur allt kommer att sluta får vi absolut inte glömma att denna säsong stundtals har varit helt magnifik. Vi krossar först Milan med 4 – 0 för att sedan prestera en nästan än mer imponerande insats i returen, där vi trots ett rött kort efter 25 minuter, trots att vi avslutar matchen med nio man och trots att Milan får en straff lyckas vinna med 2 – 0. Jag minns Dynamo Kiev borta, där vi under nästan hela matchen är utslagna ur Champions League och på väg att kamma in ett praktfiasko för att sedan på två minuter lyckas vända och gå upp i gruppledning. Jag tänker på hur vi, med två man mindre under halva matchen, spelar 0 – 0 och faktiskt är närmre segern än Sampdoria. Inte minst minns jag hur vi slår ut Chelsea ur Champions League. Stora Chelsea var min favorit till guldet och att faktiskt vara det bättre laget på Stamford Bridge är ett av mina bästa minnen som Intersupporter.
Visst är vi nu i en formsvacka, men det som kan lysa upp tillvaron när det ser som mörkast ut är att Inter under säsongen mer eller mindre har klarat sig ur nästan varenda omöjliga läge som går att hamna i. Vi kommer förbi mardrömslottningarna i CL och vi vänder på Kiev-matchen. Eller varför inte ta Siena, där vi gör en osannolik comeback signerad Wesley Sneijder och Walter Samuel. Om man kan vända en match på två minuter borde inte en formsvacka vara så förbaskat omöjlig att komma ur. Dessutom är det faktiskt så att det är Inter som leder Serie A och det är Inter som är det enda kvarvarande italienska laget i Europa.
Nej, istället för att sitta och oroa oss borde vi istället ge oss ut i vårvädret och acceptera faktumet att vi är i vårt bästa utgångsläge sen i princip 60-talet. Vi har Serie A:s överlägset bästa trupp och leder faktisk med en poäng, vi fick en tacksam lottning i Champions League och som grädde på moset har vi ett förträffligt utgångsläge i cupen, med en 1-0-ledning inför returen mot Fiorentina. En trippel är svår men inte omöjlig, och en titel borde vi åtminstone kunna ro hem.
CL på menyn
Ikväll är det CSKA Moskva på Giuseppe Meazza och den negativa sidan i mig minns Villareal. Men det var då. Nu står vi inför kvarten med en hunger, med en balans och med en supertränare som inte fanns för fyra år sedan. Om det bara brinner hälften så mycket i spelarna som mot Chelsea blir detta en angenäm historia.
Ikväll litar jag på den karaktär som har symboliserat Inter under Mourinho. Det är dags för våra hjältar att visa varför ni tillhör våra hjärtan. Så kom igen nu Wesley Sneijder, Diego Milito, Douglas Maicon, Il Capitano, Esteban Cambiasso, Lucio, ja allihopa. Ni har nu två uppgifter, håll nollan och gör mål. Då kan detta bli ett trevligt litet äventyr.
Zlatan Ibrahimovic har stått för säsongens mest uttjatade citat men jag kan inte hålla mig. Nu ska vi fan visa alla i ”den där jävla Champions”...