Brescia-Roma 1-0
"Den första halvleken var en lång smärtsam påminnelse om varför Roma tappat serieledningen till Milan - spelet var stillastående, långsamt och utan intentioner."
Roma föll ännu längre efter Milan under lördagen då man förlorade med 1-0 mot hemmalaget Brescia. Trots försiktig optimism i form av de åter friska Chivu och Pelizzoli svek Roma mot ett taggat Brescia som gjorde allt rätt samtidigt som Roma gjorde den raka motsatsen.
Den första halvleken var en lång smärtsam påminnelse om varför Roma tappat serieledningen till Milan - spelet var stillastående, långsamt och utan intentioner. Luigi Di Biagio i mittförsvaret dominerade totalt och gav inte upp en meter gratis. Han sparkade, nickade, skrek, och frustade iväg alla inspel som kunde bli farliga.
Och när han väl släppte förbi en boll som gav Roma en chans, ja då missades den chansen givetvis. Ta Cassanos som exempel. Efter en målvaktsretur uppenbarade sig ett öppet mål framför honom men avslutet gick utanför mål. Inte ens detta kan man säga var symptomatiskt för Roma, för så ofta kom man inte till avslut. Cassanos missade skott var ett av väldigt få undantag.
I slutet av den första halvleken slog Bachini in ledningen, som även skulle bli vinstmålet, på straff. Straffen tilldömdes Brescia väldigt välvilligt efter att pigge anfallaren Del Nero ramlade efter närkamp med Samuel, och trots att Pelizzoli så när motade den tog Brescia ledningen.
Med 0-1 i underläge och de första 45 minuternas anfallsspel i färskt minne kunde man tro och hoppas att Capello skulle göra ordentliga omdaningar i laget i halvtid. Men det dröjde nästan 20 minuter innan D´Agostino byttes in, ytterligare 15 innan De Rossi kom in och tio minuter efter det, nära slutsignalen nyttjades det sista bytet i form av Corvia. Trots att de alla var modiga byten - De Rossi, D´Agostino och Corvia ger en snittålder på 20 år - blev det bara så fel så av alltihop då alla byten kom alltför sent.
Dessutom fick de inte en ärlig chans, skulle Roma kvittera hängde det på de inbytta småkillarna, det visade deras lagkamrater med all tydlighet. Den enda som rörde på sig och försökte springa till sig nya anfallspositioner var D´Agostino, och när Brescia markerade honom hade De Rossi inget spelalternativ.
Brescia spelade utmärkt efter sina resurser, vilket innebar att man ofta i matchen hade sex man i backlinjen, och spelade ett fysiskt spel, vilket ofta trampade över till fult spel. Detta var helt rätt för att sätta Roma ur spel, man hade inte en chans att komma runt det täta försvarsspelet och samtidigt gick många av de större spelarna in i fällan och blev uppretade och irriterade över Brescias fysiska spel. Totti och Cassano var i stort sett obrukbara för allt konstruktivt spel då de koncentrerade sig på hämndaktioner. Praktexemplet är givetvis då Totti förstör en utmärkt kontring för Cassano genom att hoppa på Matuzalem efter att han släppt bollen. Är det lagspel?
Samtidigt är det svårt inte kritisera Capello för det sätt han coachar laget numer. I nio fall av tio utmanövrerar Capello sin motståndare Di Biasi så det står härliga till, men av det såg vi inget under lördagen. När (om) Capello väl inser att matchbilden ska skakas om och att något måste hända reagerar han alldeles för sent för att reparera sina egna misstag med startelvan.
För att vända denna trend måste Capello våga. Hans notoriska motvilja att bänka sina stjärnspelare som är ur form kan komma att stå Roma dyrt snart.
För däri ligger Romas problem, eller i varje fall en stor del utav det - formen. Visst skulle man kunna bli förbannad på, som exempel, Cassano för att han sedan nyår underpresterat så pass mycket att det bör gränsa vid kontraktsbrott, men det är inte han som tar ut sig själv i startelvan varje vecka. Visst skulle han ha gjort det om han kunnat ändå, missförstå mig inte.
Någonstans är det Capello som måste dra gränsen och sätta ner foten i marken så att den skakar ända upp till Turin och välter stora prisskåpet över Moggi och säga; "BBBASTAAAA, Antonio du är bänkad på söndag!". Det gäller bara att han vågar göra det snart, tåget med Shevchenko som lokförare kommer allt längre bort från Roma.
