Krönika: Vägskäl
Lazio befinner sig i ett vägskäl. Och valet av vilken väg som ska följas är oklart - men vägarna är många och den slutliga destination fortfarande obestämd
I veckan i de sista timmarna av "mercaton" (när annars?) så säljs tillslut Stankovic. Inte alls oväntat. Det skulle egentligen varit mer oväntat om han blivit kvar. Men detta beslut och denna åtgärd är långt ifrån oproblematisk.
Lazio gick in i säsongen med omotiverat högt huvud. Det skulle ordna sig med ekonomin. Stankovic kontrakt skulle förnyas. Spelarförstärkningar skulle tillföras främst mittfältet. Laget skulle gå vidare från sin överkomliga grupp i Champions League.
Sas det.
Lazio skulle dessutom - vilket hävdades långt in på senhösten - slås om ligatiteln. Hur det gick med allt detta vet vi idag. Starkast möjliga fiaskovarning på alla dessa floskler.
Lazio har givetvis stora ekonomiska och strukturella problem ur vilket allt bottnar.
Utan pengar - och dessutom med väldiga skulder - är det i princip omöjligt att bedriva vad som idag är ett krav för att vinna: vad som kan liknas vid en närmast (fotbolls-)industriell verksamhet.
Med allt vad det innebär i satsningar i form av kapital.
Lazio måste istället, med en regelbundenhet som jordens bana runt solen, hela tiden minska sitt omfång genom spelarförsäljningar. Nyckelspelare har de senaste åren kontinuerligt knopats av från klubben i en frapperande hög takt. Det flesta förluster har fått ersättas med vad som redan funnits inom klubbens domäner.
Det har gått ett tag - men det går inte hur länge som helst.
Lazio fungerar mer som en plantskola än den storklubb man fortfarande vill göra sken av att vara.
Idag försvann Stankovic. Igår försvann Crespo och Nesta. Vem som lämnar klubben imorgon är ännu skrivet i stjärnorna: Fiore? Corradi? Stam? Cesar?
Helt klart är att det är de spelare som då är mest tongivande som kommer att försvinna.
Lazio gör inte längre skäl för att kallas "Storklubb", om nu någon trodde något annat (vad nu benämningen "Storklubb" egentligen innnebär?). Snarare gör väl Lazio skäl för att kallas för ett "sjunkande skepp".
Det må så vara att det en gång i tiden varit ett stolt flaggskepp.
Om Lazio kan vända denna utveckling är närmast omöjligt att sia om - men det är inte lätt att vara odelat positiv.
Vad det handlar om för Lazio på kort sikt är att klubben måste täta sin kassakista. Det kan inte månad efter månad strömma mer pengar ur kistan än in i densamma - och då har ändå lönekostnaderna nu sänkts. Detta är givetvis fullständigt ohållbart. Och som om inte detta är nog ska det ofattbara skuldberget adderas till detta.
Men som om inte detta vore nog. Lazio måste dessutom lyckas med det större konststycket att attrahera en ägare. En ägare som dessutom kan ge klubben stabilitet. Ett lycka till är här verkligen på sin plats. För vem är villig att betala för att överta ett sådant så skuldtyngt getingbo som Lazio? Det är ju ingen avundsvärd situation direkt. Ansvaret som läggs på denna från klubbens supportrar är inte att leka med.
***
Vad som för en närstående betraktare oroar är klubbens oförmåga att hantera dagssituationen.
Det är en sak att ekonomin är körd i botten. Detta är givetvis beklämmande, men det är inte det jag menar nu.
Lika allvarligt är bristen på ledning. Först gör man allt för att knyta upp tränare Mancini för ytterligare en period. Det är svårt att säga att det är fel. Men sedan görs många självmål.
Mancini hävdar till exempel att Stankovic inte alls ska säljas.
Men vad händer? Stankovic säljs.
Såklart.
Mancini tog över det då sjunkande skeppet Fiorentina för några år sedan. Här fanns det inte mycket att uträtta. Skeppet sjönk som ni alla vet fyra divisioner ned i hierarkin. Påpassligt nog passade då Lazio på att knyta honom till klubben. Då fanns fortfarande ambitioner och spelarmaterial (eller om man så vill; omfattningen av Lazios redan förutbestämda öde var ännu inte blottlagt).
Crespo, Nesta, Stam, Fiore, Stankovic utgjorde en nästan ofattbar grundstome jämfört med den betydligt mindre namnkunniga spelarkader Mancini idag jobbar med.
Idag finns två av dessa spelare kvar, Fiore och backresen Stam. Och Stam kvar - med största sannolikhet - endast till sommaren. Med denna händelseutveckling, där Mancini gång efter gång torpederas av klubbens egna beslut (oavsett om de är nödvändiga eller ej), är frågan: Hur länge till kan Mancini fortsätta att motivera sitt engagemang för Lazio om detta torpederande fortsätter? En sak är säker. Alternativ lär han då ha. Alternativ som säkerligen kan verka mer lockande än detta skadeskjutna och krympande getingbo.
***
Stankovic säljs. Vad innebär detta för Lazios spel? Direkt kan jag slå fast att Lazio förlorar den spelare som mer än någon annan kan påverka lagets spel. Men samtidigt är inte den Stankovic som lunkat omkring på planen nu under hösten och vintern den Stankovic som så dominerade förra säsongen. Ofta har jag mest sett skuggan av den riktige Stankovic.
Vi har sett det förr när de Stora Spelarna försvinner. Detta betyder inte att Lazio tvingas spela med tio man framöver. Det finns ersättare och vi tenderar alltid att överdriva vissa spelares betydelse på sikt. Vi trodde aldrig att luckan efter Nesta och Crespo kunde fyllas så fort (å andra sidan vet vi inte hur bra Lazio skulle varit med dessa spelare). Men på längre sikt kan Lazio fylla denna lucka efter serben nästan fullt ut. Och som sagt. När Stankovic sällan presterat i närheten av sin maximala kapacitet så tror jag inte det behöver bli alls så uppenbart.
Men helt klart förlorar Lazio nu den spelare som enskilt kan betyda mest för laget när han så vill. Givetvis är Lazio ett bättre lag med en motiverad Stankovic än utan. Men inte ska det behöva betyda mer än några få procent.
Men - såklart; Några procent här och några där, det blir betydande i längden
Lazio har outnyttjad potential inom sin trupp. Potential som måste fram nu. Främst så måste Fiore bli jämnare i sitt spel, och om ni så ursäkter, börja blomma mer kontinuerligt. Nu fungerar han mest som någon sorts halvlyckad komplementsspelare men Lazio måste få ut mer av denna kreatör. Kanske är det dags att oftare låta honom släppa sin kant helt och hållet i anfallsspelet? Fast som så ofta är det beroende av hur andra spelare agerar. Oddo har kapacitet att hålla sin kant ensam i offensiven, men räcker han till defensivt? Om Lopez kommer igång (sent omsider) bör han återgå till att bredda mot högerkanten som förra säsongen (med konsekvens att Lazios 4-4-2 uppställning tangerar en 4-3-3 uppställning då Cesar flyttar upp och Fiore flyttar in i plan)
Men främst måste Liverani fylla sin nya huvudroll på innermittfältet, och Mancini måste ge Giannichedda plats i startelvan så ofta som bara möjligt. Visst kan det vara vackert när det fungerar med enbart spelande mittfältare - men det är en lyx Lazio inte kan unna sig nu.
***
Det finns under våren endast en väg kvar att vandra. Lazio är avhängda från toppstriden. En liten chans finns dock att snuva främst Inter på fjärdeplatsen, även om den är liten. Inter ser givetvis ruskigt starka ut med Adriano och Stankovic som nyförvärv.
Men kom ihåg!
Bara det faktum att Inter värvar så här friskt nu (och det vill inte säga lite för denna klubb) är ett symptom att den grava sjukdomen består i denna klubb.
En sjukdom som liksom är den rakt motsatta den Lazio drabbats av - överflödets förbannelse.
