Fotbollsporr!
Roma krossade Juventus med 4-0 efter en formidabel laginsats. En fempoängslucka har aldrig känts mindre och mer överkomlig!
Capello valde inför matchen en 4-4-2 uppställning, i ett försök att vända den negativa trend laget gick igenom under januari månad.
I Juventus märktes framför allt Del Pieros frånvaro i startelvan. Inte så mycket på grund av hans suspekta form, det är mer i egenskap av fixstjärna man höjde på ögonbrynen åt avsaknaden av Juventus nummer tio. För övrigt kan det rapporteras att Miccoli återigen satt på bänken, men det får snarare kategoriseras som mobbing av Lippi än en chock för någon.
Första halvleken
Capellos val visade sig snart vara riktiga, då det inte tog lång tid för Roma att etablera sig på planen. När man hade bollen i ägo flyttade man den snyggt och effektivt mellan lagdelarna, och när Juventus hade bollen pressade man snabbt och lika effektivt på bollhållaren och dennes närmsta passningsalternativ.
Efter matchens första riktiga chans, en frispark av Chivu som räddades till hörna, kom kvällens första mål. På Tottis hörna som slogs till Dacourt vid bortre hörnet av straffområdet klippte fransmannen till med vänstern, bara för att få se Tacchinardi blockera skottet. Dacourt fick på returen en andra chans och sköt, denna gång med högerfoten, och Buffon sträckte på sig men nådde inte bollen som flög in i den bortre gaveln.
Två minuter efter detta, vi är nu i den femtonde minuten, visade Totti prov på allt det som gör en fotbollsspelare till en fuoriclasse - några meter utanför straffområdet plockade han ner en långboll med sitt bröst (på ett sätt många professionella spelare inte kan göra om de ens brukar sina händer) och sköt iväg ett dundrande volleyskott som träffade ribban, men studsade ut igen.
Orsak för diskussion uppstod i den trettiofemte minuten då Cassano (Antonio Cassano Superstar), frispelad av Montero, mer eller mindre mörbultades av Thuram. Fransmannen lyckades få in sitt ben mellan Cassanos (Antonio Cassano Superstar) och fullkomligt vräka omkull honom. Dock ska sägas att Thuram var först på bollen, om det än var marginellt. Jag erkänner villigt att jag inte memoriserat FIFA:s regelbok utantill, men ger verkligen det faktum att man rör bollen innan spelaren ett motiv för misshandel? En bra tackling var det hur som helst, och förmodligen gjorde Collina rätt som friade.
Di Vaio fick linka av planen i slutet av den första halvleken, då han efter en excellent brytning av Chivu sparkat in i dennes fot. In kom Miccoli som fick en otacksam uppgift - att på egen hand skapa ett anfallsspel åt Juventus som dittills saknat allt som kan kallas för offensiv spelstrategi.
Andra halvleken
Roma som hade spelat mycket bra fotboll i den första halvleken började den andra ännu bättre. Redan efter två minuter skapade Totti den första chansen via ett lågt inspel från höger som Emerson mötte upp, utan att få någon vidare ordning på skottet.
Juventus lyckades skapa en hög med fasta situationer i början utav halvlek nummer två, men det var inte något som ställde till med alltför stora problem för Roma allt som oftast. I stället visade dessa sig ge Roma ypperliga tillfällen att snabbt ställa om och kontra.
På just en sådan kontring, i den fyrtionionde minuten, påbörjade Montero en femminutersperiod av monumentalt vansinne då han först lyckades sparka ner Amantino med en potentiell karriäravslutare samtidigt som han lyckades klämma in en vänsterkrok på brasilianaren med varning som följd.
Två minuter senare var det dags igen. Efter att Totti och Cassano (Antonio Cassano Superstar) kombinerat som bara de kan blev den senare friställd precis när han bröt in i straffområdet, då kapades han bakifrån av Montero som bara räddades från en utvisning redan där av det faktum att han precis fått sitt första gula kort. Straffen torpederade Totti in via stolpen, och Roma var i ledning med 2-0. Montero slöt cirkeln då han sparkade ner Totti strax efter dennes straffmål, och det gula kortet kunde lika gärna ha varit ett rött direkt. I stället fick han sitt andra gula kort och fick som så många gånger förut ta en tidig dusch. Bilderna på Lippi i den stunden är ovärderliga, då cigarillrökaren såg gråtfärdig ut.
Efter detta kändes matchen som Romas helt och hållet, Juventus var redan nu ute ur matchen. Man lyckades inte åstadkomma mer framåt under en hel match än en frispark av Miccoli, suveränt räddad av Pelizzoli, och en straff man inte kan låta bli att undra hur den alls uppstod. Ett påstått famntag på Tacchinardi sägs vara orsaken, men det är då osynlig för mig ännu. Kosmisk rättvisa hjälpte dock Pelizzoli att rädda straffen, slagen av Trezeguet, och hjälpte bara till att understryka Romas totala dominans under kvällen.
Innan det magiska bensplattrandet av Pelizzoli hade emellertid Cassano (Antonio Cassano Superstar) på det kyligaste av manér styrt in 3-0 i Buffons målbur. Målet uppkom efter att Zambrotta än en gång kommit sent in i en närkamp och - inte särskilt karaktäristiskt - sparkat ner sin motståndare bakifrån på grund av att han inte hängde med. Frisparken slogs i höjd med straffområdeslinjen, där Amantino slog ett tidigt inlägg mott den första stolpen, som touchade Tacchinardi på vägen. Ensam framför mål stod Cassano (Antonio Cassano Superstar) som bara hade att sätta foten till för Roma tredje mål.
Spiken i kistan hamrade Cassano (Antonio Cassano Superstar) in med knappt fem minuter kvar att spela via en hård nick som han satte uppe i nättaket. Målet var avslutningen på ett mönsteranfall, riktig fotbollsporr, där det gick snabbt och med få tillslag. Detta var något Juventus försvar hade uppenbara problem med, samtidigt som det inte finns någon förklaring till varför en motståndare får stå helt fri i straffområdet utan markering.
För att visa på tyngden av denna vinst; detta var Juventus största förlust i Serie A på 15 år. Smaka på den!
