Reseraportage: La prima volta a Milano
Större delen av Interredaktionen drog till Milano för att värma sina frusna svenska själar. Här berättar Siavoush Fallahi om sitt första besök i Milano - Inters hemstad.
Sedan en längre tid tillbaks var flygbiljetter och hotell bokade till Interredaktionens Milanoresa anno 2010. Jag skulle möta upp de rutinerade Intersupportrarna Lena Stanojevic-Eriksson och Daniel Hamilton på Arlanda för att ta flyget mot Milano på torsdagsmorgonen. Den senare av dessa bestämde sig för att åka ner dagen innan och se Champions League matchen mot Moskva på plats. Alltså var det jag och Lena som skulle åka ifrån Arlanda på torsdagen.
Efter att ha träffat Lena och utväxlat ett par ord så begav vi oss mot gaten och satte oss på planet som skulle ta oss till Köpenhamn. Från Köpenhamn gick flyget mot Milano, några timmars väntan och mycket snack om Inter senare så satt vi på flyget. Mot Milano, mot mitt lags hemstad, en dröm skulle slå in. Från Malpensa som är en av flygplatserna i Milano så tog vi ett ”Arlanda Express” liknande tåg som kostade oss 11 Euro till tågstationen Cadorna. Jag måste säga att utan Lena hade jag nog hamnat på andra sidan Milano, istället så gick allt smidigt och efter att ha inhandlat en ”Bigiornale” biljett som gäller kollektivtrafiken i två dagar så begav vi oss mot Lotto där vårt hotell låg. Lotto är samma station som man går av vid om man ska till San Siro och för att komma dit hoppar man på linje 1(”Linea 1”) mot RHO FIERA.
Väl framme vid hotellet satt resten av redaktionen i lobbyn och hade gjort sig hemmastadda. Efter att ha lastat av väskorna så gick vi ut för att äta middag. Vi hade tre grymt sköna Portiers på hotellet, en av de Interista, en Juventino och en Romanista. Den första berättade för oss att Balotelli hade bett om ursäkt vilket betydde att han eventuellt skulle bli uttagen till matchen på Lördag. Jag själv trodde att det var ett lågt aprilskämt, därför blev jag extra glad när jag morgonen efter vaknade upp och kunde läsa i Gazzettan att Mario faktiskt hade bett om ursäkt och att en officiell ursäkt låg ute på Inters officiella hemsida Inter.it.
Efter frukosten och en kort väntan på Capo Friberg och Davide Allergia så satte vi oss i hyrbilen med Mr Hamilton som chaufför och satte siktet på Appiano Gentile. Danne Hamilton körde som sin namne i Formel 1 och det är vad som krävs om man ska köra bil i Milano. Med hjälp av Olofs Iphone och en äldre dam lyckades vi hitta till Appiano Gentile till slut, endast för att få höra att morgonträningen var inställd och att vi skulle komma tillbaks på eftermiddagen. Lite surt när vi hade vaknat så tidigt, men det gjorde att vi kunde åka ner till det vackra Como lite tidigare för att återvända till Appiano på eftermiddagen, när alla förväntningar hade lagt sig så hände något oväntat. Eftersom att vi pratade med en av de trevliga värdarna som sade att spelarna skulle komma runt 1-2 tiden så var det ingen som lade märke till Ferrarin som kom i rondellen. Innan vi hann blinka så hade José Mourinho kört förbi oss i ungefär 120 km/h, vi hann skymta en liten vinkning från José och det gjorde dagen. En stilfull entré från Portugisen.
Inget fel på Josés Ferrari.
Olof försöker fixa in oss på Appiano
Mourinhos något oväntade entré gav oss energin till att hänga runt Appiano ett tag till innan vi bestämde oss för att åka ner mot det vackra Como. Påsk i Italien + Como var ingen bra kombination och trafiken samt svårigheten att hitta parkeringsplatser gjorde att värdefull tid rann iväg. Men väl framme i Como var det bara att njuta av utsikten vid sjön som ligger precis vid Alperna.
Bland bergen har många av Interspelarna sina hus och jag förstår varför.
Efter att ha fotat utsikten så var det dags att käka en Panino för att vi skulle orka med resten av dagen. Vi hittade ett trevligt ställe där vi hade parkerat bilen och till vår stora förvåning pratade ägaren av restaurangen svenska.
Efter käket var det dags att sätta sig i bilen och åka till Appiano Gentile för att vänta in spelarna. Solen hade dessutom kikat ut då och vi hade ungefär 17 grader och sol när vi stod och väntade på spelarna som en efter en körde förbi i sina bilar. Jag rekommenderar verkligen en utflykt till Appiano för de som är i Milano, speciellt om det är en öppen träning. Att se sina hjältar på så nära håll är en upplevelse även fast de inte tar sig tiden att stanna.
http://www.youtube.com/profile?user=siavoush#g/u Är länken till min videosida på youtube där jag har lagt upp videos från Appiano Gentile. Balotelli gjorde den coolaste entrén när han gasade förbi hela skaran av exalterade supportrar med sin Lamborghini utan att ens vinka eller något. De spelarna som tog sig längst tid att skriva autografer åt supportrarna var Arnautovic och Orlandoni. Orlandonis uppträdande var rörande, han stannade och skrev på åt precis alla som ville ha en autograf och jag lyckades få honom att hälsa Ciao till Sverige. Orlandoni må inte vara den största spelaren med flest fans i Inter, men ett stort Interhjärta har han och det är just därför som han är i klubben. Orlandoni är guldvärd och en ny favorit hos mig i alla fall! Milito som är sympatisk både på plan och utanför fick skjuts av farsan och vår Paparazzi på plats Daniel Hamilton lyckades ta en grym bild. Gladast efter dagen var dock Victor Friberg som lyckades ta ett kort på Wesley Sneijder i hans mini och hamna med på samma foto. Muntari som verkar vara en skön lirare utanför planen rullade in i sin Mustang med tonade rutor, feta fälgar och dunkade fet hiphop musik. Priset snyggaste bil går till Quaresma som körde den snyggaste Audi jag har sett, en blandning mellan Audi och Lamborghini kan inte gå fel. Efter Appiano var det hem till hotellet för lite vila och kvällen avslutades på restaurang med tvårätters. Imorgon var det upp tidigt och ett besök till Duomo innan vi skulle bege oss till Stadio Giuseppe Meazza.
Diego Alberto Il Principe Milito
Grande Wesley och Grande Friberg
Quaresmas vrålåk
Match och Duomodagen började som vanligt med frukost på hotellet. En Italiensk frukost består till mestadels av alla godsaker man kan tänka sig och själv så knarkade jag nutella hela dagarna. Inte den optimala uppladdningen men har man semester så har man. Tillsammans med Lena och formel 1 Hamilton som blev av med körkortet för vårdslöshet i trafik(nej det blev han inte) så promenerade vi den korta distansen mellan hotellet och tunnelbanestationen. Från Lotto är det endast 8 tunnelbanestationer till Domkyrkan. Jag var faktiskt inte så förväntansfull, jag menar det är ju bara en kyrka? När man sedan går upp ur tunnelbanestationen och möts av denna vy så blir man mållös. Duomo är mäktig som fan kan jag lova er.
Det är vackert...
När Duomo var avklarat så begav vi oss för att kolla ut ett par fotbollsaffärer i närheten. Det blev mest window shopping och när grabbarnas favoritristorante i närheten av Duomo hade stängt så blev det hemfärd och käk vid Meazza lite senare istället. Väl på hotellet började matchpulsen stiga som den gör inför alla matcher, skillnaden nu är att istället för en rutten stream eller en match på TV:n hemma i tvsoffan byts ut mot Stadio Giuseppe Meazza tillsammans med 60 000 lika fanatiska Interisti som mig själv. Grandissimo!
På med matchtröjan och halsduken för att sedan påbörja vandringen mot Stadion. Under vandringen hinner 1000 tankar och känslor gå igenom min kropp och när man första gången ser Meazzas fasad går en rysning genom kroppen. Att byta ut arenorna man är van vid Grimsta IP, Råsunda mot Meazza är något som inte går att beskriva utan det måste upplevas av varje enskild person. Efter att ha fixat biljetterna i ösregnet så blev det en Panino utanför arenan medan vi kollade lite på alla Intergrejer som säljs utanför. Dessvärre var det dåligt väder och det regnade, men det var inga sura miner för det! Efter käket var det dags att gå in på arenan, nervös och förväntansfull som man är när man går upp för trapporna känns det som det att det tar en evighet tills man är ute på arenan. Men när sista trappsteget är taget och man ser den gröna gräsmattan och Curva Nords banderoller hänga ner kan man inget annat än le. Det är underbart, vackert, sagolikt och fantastiskt på samma gång.
Ösregnet till trots var det ca 60 000 som tog sig till arenan för att se sina hjältar spela och de skulle inte ångra sig. Curvan blev fullsatt precis till matchstart och höll igång hela matchen. När Curva Nord bestämmer sig för att hålla igång hela matchen finns det inte många som slår denna Curva som idag var på ett rätt hatiskt humör. Banderoller med budskapen ”Vi ses vid bilarna” och ”Dagens meny: Bolognese” hängdes upp mot de tillresta Bolognafansen som gjorde sitt bästa för att höras men inte lyckades så väl. En annan som fick höra både ”Figlio di puttana” och ”Pezzo di merda” var gamle Interspelaren Bobo Vieri och det krävs väl ingen förklarning till varför? Utöver dessa småmoment var det ”L’armata Nerazzurra” , ”Siamo sempre con voi”, ”Inter devi vincere” och ”Ale ale ale Inter” som ekade ut mest för att heja på laget. De spelarna som fick höra sina ramsor mest var Diego Milito, Thiago Motta och Samuel Eto’o som stod i Curva Nord första halvleken av matchen. Alla 90 minuter höll Curvan igång med diverse ramsor för att stötta laget, spelarna och ha lite kul åt Bolognafansen. Den fantastiska stämningen samt lagets perfekta insats gjorde att jag inte ens märkte av regnet som föll ner.
För att beskriva spelarinsatserna kort så kan jag säga att Motta var en GIGANT han vann allt defensivt och han följde med i anfallen och innan han gjorde sitt första mål hade han lägen att göra två till. Bologna hade en stolpträff signerad Adailton på frispark men annars var det synd om Bolognaspelarna som sprang och sprang men knappt fick låna bollen. Jublet när Motta gör första målet vet inga gränser och det är mäktigt när speakern ropar ut”HA SEGNATO PER NOI… THIAGO” och 60 000 vrålar ut MOTTA. Till halvtidsvila med 1-0 kändes okej, men Bologna hade en bättre period innan paus för att kunna spela av andra halvlek behövdes ett mål till och det kom som på beställning när Balotelli satte 2-0 efter Militos fantastiska passning. Inter spelar sedan av matchen på ett bra sätt och Motta får Daniel Hamilton att svettas lite när han sätter 3-0. Den gode Hamilton hade nämligen lovat att bjuda alla på Champagne om någon spelare gjorde hattrick i matchen. Tyvärr så dog min kamera en 5 minuter innan matchstart så jag hann inte filma Curva nord så mycket som jag hade velat göra, men en fin video fick jag och den ligger uppe på länken: http://www.youtube.com/profile?user=siavoush#g/u
Min första match på Meazza var avklarad och vi var alla otroligt nöjda med hur laget hade spelat. Det var synd att inte Milan eller Roma tappade poäng för det hade gjort visiten ännu mer festlig och vi hade hunnit med en eller två ”Chi non salta” till, men man kan inte få allt man önskar? Hoppa skulle vi få göra lite senare på kvällen ändå. Efter att ha köpt en tröja så begav vi oss mot hotellet, vi hade tänkt se Sicilienderbyt mellan Catania-Palermo men vi bestämde oss för att käka på ett ställe nära hotellet för att kolla på Udinese-Juventus istället. Vi kom in på hotellet och såg Interistan på hotellet le, vi anade att något hade hänt och vi fick rätt när Sanchez hade gjort 1-0. Jag är inte ute strö salt i såren för Juventini för alla vet hur matchen gick. Att vi joinades av fler Interisti och såg stackars Portiern lida ju längre matchen gick gjorde stämningen bättre. Chi non salta bianconero é gick på hotellet. Portierns uttalande om matchen avslutade kvällen: ”Detta är landslagets försvar, jag ska heja på Kamerun”.
Fest på hotellet
Efter matchen var det bums i säng för att vara vaken nog att göra ett besök till stan på morgonen innan det var dags att bege sig till flygplatsen. Dessvärre var de flesta affärerna stänga pga. påsken men jag och Formel 1 Hamilton hann proppa i oss riktigt god Italiensk glass innan vi åkte tillbaks till hotellet för att säga hejdå till grabbarna och ta en taxi till flygplatsen.
När vi satt i taxin sade Hamilton: ”Happ, då var vi på väg hem”. Mitt svar blev:"Det känns mer som att jag lämnar mitt hem. Det är här jag hör hemma."
