Ancona-Roma 0-0
0-0 mot Ancona samtidigt som Lecce kryssade mot Milan - tur i oturen eller en bortkastad möjlighet?
Roma lyckades inte täta till luckan upp till Milan under söndagen. Båda topplagen spelade oavgjort, vilket lämnar ställningen i tabelltoppen oförändrad. Tur i oturen eller en bortkastad möjlighet, det bedömer ni själva. Personligen är jag mest likgiltig.
Roma kom till start med samma formation som senast, men med några förändingar i manskapet. Amantino drabbades i veckan av influensa och kunde inte medverka, Tommasi ersatte. Inte heller Chivu kom till spel, Dellas tog hans plats i mittförsvaret.
Som kunde väntas var det Roma som började piggast och det dröjde inte länge innan man tagit ett rejält grepp om spelet på mittfältet. Det visades tydligt redan i inledningen att man offensivt förlitade sig på Tottis spelgeni; inte ett anfall startades från en fot annan än hans. Det var nära att resultera i ett tidigt mål då Cassano kom loss i djupled och sånär placerade bollen bakom den utrusande Marcon, men bollen kom inte närmare än stolpen. Lite senare lyckades Dellas missa en gyllene chans från 6-7 meter, då hans vänstervolley som ett mirakel gick utanför mål.
En nickskarv från Emerson och en dundrande frispark från Totti var de enda övriga chanserna den första halvleken bjöd på. Till starten av den andra byttes Carew in direkt, samtidigt som Tommasi gick ut, i hopp om att ge mer tyngd åt anfallsspelet.
Tanken var rätt av Capello, Ancona spelade hela andra halvleken lång ett ultradefensivt spel som innebar tio man bakom bollen. Som om inte det vore nog hade Bilica och Marcon dessutom mage att storspela, vilket ytterligare försvårade naturligtvis. Låt mig förklara närmare; när Roma - med ett väldigt okreativt mittfält utan den irrationelle Amantino - väl lyckades komma runt den röda köttmur Ancona ställde upp kunde man lite på att någon av tidigare nämnda Bilica eller Marcon tog hand om bollen.
Roma försökte länge spela sig igenom det täta försvaret med hjälp av det stora (enorma egentligen) övertaget man hade rent tekniskt, spelare för spelare. Hur hedervärda försöken än må ha varit fungerade det inte. Då började man mata in inlägg, vilket var en bra idé. Om det nu funnit någon som faktiskt besitter kunskapen att slå dem på ett tillräckligt träffsäkert och finurligt sätt. Utan Amantino har Roma ingen sådan spelare (vågar dock inte sätta emot att Chivu skulle vara en jävel på det med) vilket innebar att Carew tampades och stångades förgäves.
Matchen slutade 0-0, ja. Och man mötte jumbon som inte vunnit än, ja. Men det är inte ett likatecken mellan dessa fakta och att Roma skulle ha gjort en urdålig match, absolut inte. Faktum är att man spelade bra men så som alla spelare, tränare, och till och med fans kan vittna om är det oerhört svårt att spela fotboll mot en motståndare som inte bjuder upp till dans utan barrikaderar sig själva i eget straffområde.
I dag märktes framför allt frånvaron av Amantino, men även Montella - urtypen av spelare som vinner den här typen av matcher. Men allt som allt är jag nog mest glad att inte Milan drog ifrån, för det kommer fler chanser att täta igen hålet januari månad lämnade i tabellen. Då gäller det bara att förvalta de chanser som bjuds, en lektion jag tror man lärt sig nu.
