Roma - Siena 6-0
Roma körde över Siena på Olimpico och vann med mäktiga 6-0. Och då passade Totti ändå på att missa en straff...
Roma behöll gapet upp till Milan intakt genom en stabil insats där siffrorna till slut skrevs till 6-0. Och då hade Totti ändå hunnit med att missa en straff. Med vinsten mot Juventus ännu i färskt minne behöll Capello 4-4-2 uppställningen och använde den för tredje veckan i rad. Efter att Dacourt skadat sig i träningslandskampen i veckan för Frankrike, så fick det bli att Daniele De Rossi ersatte på det centrala mittfältet.
Att skriva en matchrapport om chanser fram och tillbaka ter sig tämligen ointressant när slutresultatet skrivits till hela 6-0. Ännu ointressantare blir det att skriva om ett "eventuellt" spelövertag. Faktum är att jag kan sammanfatta det i en enda, kort, koncis mening; Roma ägde matchen.
Så vad är då intressant frågar ni er? Det finns en hel del trots den, ärligt talat, gigantiska överlägsenheten hos hemmalaget. En sak som intresserar mig något oerhört är att Capello verkligen får sin 4-4-2 uppställning att fungera, trots spelarmaterial som logiken säger inte är optimalt för denna klassiska formation.
Capello har som sagt använt sig utav samma taktiska formation i tre veckor; mot Juventus (4-0), Ancona (0-0) och slutligen Siena (6-0). Visst kan man hävda att det mållösa mötet med Ancona förtar mycket av intrycket, men så är inte fallet enligt mig. I förra veckans batalj på Del Conero spelade Roma trots allt bra och grundspelet fungerade utan större komplikationer; Anconas ociviliserade variant på catenacciofotboll omöjliggjorde däremot det. De två vinsterna som tagits står utan förklaring, ty det är siffror som inte behöver motiveras eller analyseras.
Detta är givetvis en väldigt viktig aspekt ur Romas fortsatta jakt på er trukke-trukke. Det betyder att man, trots gapet upp till laget med zoo-kurvan, inte kommer att tillåta pressen bli så påmind, och inte slarva bort poäng i täta matcher. Det gör inte ett lag i någon större utmärkning när man har ett tryggt och effektivt grundspel att falla tillbaka på.
Mycket av grundspelets effektivitet har ju i dessa dagar att göra med Francesco Totti och Antonio Cassano (Antonio Cassano Superstar), de två utomjordingarna med giltiga italienska pass som har mer kombinerad fantasi än vad resten av Serie A kan förmå att skrapa ihop. Det finns ingen som helst anledning för oro nu, de båda har de senaste veckorna producerat fotboll värdig att kallas världsklass, och dagens holmgång mot Siena var givetvis inget undantag. Cassano (Antonio Cassano Superstar) noterades för sitt första hattrick i karriären som elitspelare, och hans vapendragare Totti kunde med lite mer marginaler på sin sida ha gjort detsamma.
Den telepati de båda delar gör att de med lätthet hade kunnat satsa på en karriär i Vegas efter att de lagt skorna på hyllan - det är bara så makalöst att bevittna de två. Tottis missade straff ger lite smolk i bägaren, men att se hur han firade sitt efterlängtade mål (vilket tangerar hans personliga rekord) genom att slita sönder sin egen tröja ur ren glädje delat med lättnad var skönt att se. Kanske mest av allt för att det är sånt man inte ser någon annanstans i Italien.
Glädjeämne nummer tre i dag var Daniele De Rossi som var tongivande över hela planen och säkerligen gav Capello lite huvudbry över hur mittfältet ska formeras. Amantino gladde också i dag, som vanligt kan man tillstå nu på sistone. Brasilianaren känns faktiskt mer konsekvent och stabil i sitt spel nu än under hösten då han varvade fantastiska formtoppar med betydligt lägre form. Den, efter Totti och Cassano (Antonio Cassano Superstar), tredje viktigaste kuggen i Romas offensiv gjorde i dag sitt femte mål för säsongen. En intressant parallell är att hans föregångare Cafù (även om vi inte ska förringa hans uppgifter på banan med att säga att bara skulle göra mål) orkade med precis lika många fullträffar på sex år. Att Amantino dessutom ligger högt uppe i listorna över flest framspelningar i årets Serie A gör faktiskt att sagan som kunde ha slutat så illa fick ett lyckligt slut för precis alla inblandade - Amantino, Cafù, Roma och Milan.
Mindre glädjande var återkomsten av "le zebinate" - det man kallar ett typiskt Zebina misstag som var så vanligt förr i tiden. Fransmannen drog på sig två fullständigt onödiga gula kort vilket resulterade i ett rött och en match på Ennio Tardinis läktare.
Det är dock lätt att förlåta det efter demoleringen av Toscanas stolthet vi fick se på Olimpico. Jakten går så vidare, och även om Milans vändning mot Inter var av det stoff mästarlag formas och legender skapas, vågar jag gissa att luckan om exakt sju dagar är två poäng. Då får Ancelotti det ordentligt hett om öronen.
Slutligen; om den 8 februari var dagen då Cassano (Antonio Cassano Superstar) bokade och lade ner en handpenning på en plats till EM-truppen i sommar fick han motta biljetten och bekräftelsen på en given plats under söndagen.
