Scudetton i egna händer
Omfamna möjligheten!
Roma vann också det andra derbyt mot Lazio. Roma vann sin sjätte match i rad. Roma spelade sin 24 raka match i ligan utan förlust. Roma har vunnit 18 av dessa 24 matcher. Roma behöll greppet om serieledningen. Nyp mig i armen någon.
Det är ingen dröm! Roma har med fyra matcher kvar att spela scudetton i sina egna händer!
Trots att det bara har gått några timmar sedan Derby della Capitale och att de flesta av dessa har spenderats i sällskap med John Blund så känns det som om det mesta redan är sagt om matchen. Första halvlek var katastrofal. Roma var nervöst, ängsligt och dysfunktionellt. Frågan är hur Claudio Ranieri egentligen hade tänkt sig matchbilden? Att spela 4-3-3 med To-To-Vu på topp antyder väl att han avsåg ett spelförande Roma – dessa tre målgörare har knappast byggt sina karriärer på uppoffrande försvarsspel och gnistrande glidtacklingar. Men Roma hamnade alltför långt ned i planen och den till två tredjedelar orörliga anfallstridenten fick inte tag i många av de långbollar som skickades deras väg. Lazio visade enormt hjärta och att deras gryende form fortfarande grydde. 1-0 målet var rättvist och gjordes av första halvleks bästa spelare, Tommaso Rocchi.
Men så kom pausvilan. Och i eftertankens kranka blekhet är man nästan frestad att säga att det var under denna frånvaro av faktiskt spel som matchen vanns! Men det är en så konstig sak att säga att jag låter bli. Men förvirringen hemma i tevesofforna och på sportbarerna bör i vilket fall ha varit stor då blicken föll på kaptensbindeln. Varför i hela världen hade någon skojare knutit fast den runt Simone Perrottas arm? Obegripligt. För det skulle ju betyda att Ranieri har bänkat… Det kan väl inte vara så att Ranieri har bänkat..?
Naturligtvis hade Ranieri bänkat både Totti och De Rossi! De båda ikonerna var märkbart tagna av situationen, båda hade haft skadekänningar innan match och båda hade dragit på sig en varning. Hade det rört sig om två andra spelare hade ingen höjt ett ögonbryn över bytet. Men nu var det faktiskt il Capitano och Capitano Futuro, vårt själ och hjärta som fick kliva av – i halvtid! ”Jag hade väl blivit korsfäst om vi hade förlorat matchen”, konstaterade Ranieri enligt http://www.football-italia.net. Det får vi verkligen hoppas att han aldrig ska behöva bli, men att det krävdes enorm pondus och ett enormt mod för att fatta beslutet så tidigt som han gjorde det är ovedersägligt.
Andra halvlek startade och Roma var ett helt nytt lag. Alla har redan sett vad som hände. Julio Sergio räddade både en straff och Cassettis nattsömn. Taddei anade att någon hade fallit för hans patenterade fint och föll. S:t Mirko gjorde sitt jobb från elva meter. Menez tråcklade sig fram och blev tacklad. S:t Mirko utförde ännu ett mirakel och matchen kunde vinnas. För sitt skoval är han trots detta ej förlåten. Ställ dem i en glasmonter, sälj dem på internet, låt dem plågas för evigt i skärselden – bara de aldrig mer beträder en fotbollsplan.
En derbyvinst som betyder serieledning! Oöverträffad lycka! Hyllningarna ville inte ta slut, sången inte tystna, leenden inte försvinna och sömnen inte infinna sig! Men faktum är att Roma har fyra matcher kvar att spela. En kvalificerad gissning är dessutom att samtliga måste sluta med seger om denna säsong inte ska bli ännu en andraplats.
John Arne Riise skriver på sin blogg någon timme efter matchen att Ranieri med sina ord och med sitt kroppsspråk hela tiden förmedlar ett budskap till de euforiska spelarna: Ännu har vi inte vunnit Någonting. Det är naturligtvis sant. Surt men sant. Andraplatser har både Mister och klubben mer än nog av. Det krävs en scudetto för att verkligen göra denna fantastiska säsong till en att minnas i eviga tider.
Det ironiska är att om Roma skulle snubbla i någon av de fyra avslutande matcherna så står vårt största hopp förmodligen till just de ljusblåa, besegrade ärkerivalerna – inget annat lag på Inters återstående schema bör ha en chans att rubba dem. Men hur sugna är då egentligen Lazio på att hjälpa Roma till scudetton? Förmodligen krävs alltså att Roma förlänger sin segerrad till tio raka matcher för att hålla Inter bakom sig. Är det verkligen möjligt? Det skulle innebära 28 raka matcher utan förlust varav 22 är vinster!
Självklart är det möjligt! Det måste det vara! Är tio raka segrar vad som krävs så är tio raka segrar vad vi ska ha! Det är lätt att börja prata om moraliska segrare och att ”vi förtjänar att vinna scudetton” (för det gör vi ju verkligen!), men i den andra ringhörnan står stora, stygga Inter och de bryr sig garanterat inte ett smack om rättvisa eller moraliska segrare! Inter har visat sig leverera under press och det är vad Roma också måste göra! Med de senaste 24 matcherna i ryggen, en harmonisk, skadefri trupp och en kejsare som har hittat hem så finns alla förutsättningar. Ingenting finns det att skylla på, ingenting finns det att rädas – allt finns det att älska! Omfamna möjligheten! Bär hem scudetton till Rom!
