La Storia Siamo Noi
Vad var det som hände egentligen?
Efter gårdagens derbyseger är det svårt att med ord förklara vad man känner. Det var en saga som vi alla kommer minnas som en av de skönaste och viktgaste segrarna i Romersk fotbollshistoria.
Låt mig förklara händelseförloppet bara, för att få klart hur det egentligen gick till. Roma låg inför matchen två poäng bakom Inter, och skulle vid seger återigen gå om I Nerazzurri i kampen om Scudetton. Lazio, som inte smält den tunga förlusten efter Cassettis supermål i höstas, ägnar fortfarande tiden nere i botten. Atalanta hade vunnit mot Fiorentina samtidigt som Siena och Bologna kämpat till sig var sin poäng under dagen.
Det är alltså inte bara en kamp Rom mot Merda, utan också en match som betyder så mycket mer. Roma kämpar för Scudetton och Lazio vill sätta stopp för det, Lazio är på väg ner till SERIE B och Roma vill såklart se till att elva år blir tolv för grannarna. Senast ett av lagen vann båda derbyna i ligan var säsong 2001/2002 då bl.a Top-Gun avfyrat rejält för Roms lag.
Lazio gör 1-0 genom Rocchi.
Roma spelar en av säsongens sämre halvlekar.
Ranieri byter ut Totti och De Rossi i paus.
Grande Julio Sergio räddar en underbart slagen straff utav Floccari.
Mirko avgör på straff och frispark, en doppietta sällan skådad.
ROMA HA VINTO!
Det är en saga utan dess like. I slutet av matchen, trots det lilla tryck som Lazio hade, var jag stensäker på segern. Med tanke på händelseförloppet, vår säsong hittills och allt som verkligen uppenbarat sig under matchen så skulle vi vinna det här. Roma är sedan en tid tillbaka utanför alla ramar som finns, vi bryter mot de oskrivna lagarna och går mot den bästa tiden i klubbens historia.
Vi har alltså 24 raka matcher i Serie A utan förlust, vi har 6 raka segrar, vi har gått om Inter i tabelltoppen trots enormt många poäng upp, vi har vunnit båda derbyna och Lazio är på väg ner till SERIE B. Detta trots en knackig säsongsinledning, en kris i klubben och byte utav tränare.
Testaccio-sonen skämtade i Sky Sport efter matchen hur han gjort bort sig i laguttagningen, och nämnde också varför han tog ut Totti och De Rossi. Dom kände av derbyt för mycket, dom kunde inte spela som dom skulle. Det var Ranieris svar på varför han tagit beslutet, och vi kan alla vara eniga om att det inte var något väntat sådant. Ett beslut som kommer gå till historien, för alltid.
Alla kommentarer, reaktioner och bråk ifrån spelarna efter matchen är överflödiga att ta upp. Lazios frustration är något vi alla skrattar åt. Något som dock varit sorgligt är de scener som inträffat utanför Olimpico, där framförallt incidenten där en kvinna med barn fick sin bil förstörd står för sig själv. Jag säger som Zampa efter matchen, vart är världen på väg...
Hur det än går i kampen om Scudetton är den här tiden, men framförallt det här derbyt, något att minnas. Just den unika matchen mot Lazio, dess vikt, och händelserna under den är något som aldrig hänt och som aldrig kommer hända igen. Vi har varit med om något unikt, något som vi om 30 år kommer minnas tillbaka på som matchen där Ranieri vågade byta ut våra bandiere, där Julio Sergio återigen räddade oss, där Super-Mirko gick från prins till kung. Historien är redan här, frågan är vad den tillslut skrivs till?
Förövrigt måste jag ändå ta upp lite reaktioner efter, och det är Il Capitanos gester. Jag har förstått vad vissa Laziali tycker, så jag får väl helt enkelt säga som en viss Paolo Di Canio. En spelare som visst har något med Lazio att göra, även om man förknippar honom främst med Napoli och Juventus.
Se upp Frosinone, här kommer Lazio!
